Utmanande samtal med föräldrar

Publicerat

Samtal med föräldrar kan vara både utmanande och stressande om känslorna blir upprörda och kommunikationen hakar upp sig. Anna Hellberg visar hur planering, kollegialt samarbete och utvärdering hjälper dig att hantera dessa samtal på bästa sätt.

Det spontana samtalet

Det finns många typer av utmanande samtal som man som personal i förskolan kan vara tvungen att ha med en förälder.

Vissa föräldrar har höga krav och tydliga åsikter om olika saker på förskolan, och med dessa föräldrar har man kanske ofta utmanande samtal. Det kan handla om åsikter i frågor som föräldrar inte har möjlighet att ha inflytande över, eller att föräldrar har åsikter om andras barn och deras beteende i verksamheten.

Jag inleder med ett exempel som får belysa en situation som jag tror många pedagoger har upplevt i någon form, nämligen när en förälder i ett spontant samtal går utanför ramarna för vad du som pedagog har möjlighet att prata om.

Exempel

Mias mamma gör ofta pedagogerna lite nervösa. Hon arbetar själv i förskolans värld och har mycket åsikter om hur verksamheten ska bedrivas och hur pedagogerna ska förhålla sig.

En dag har Jonathan, ett barn som det händer mycket runt och som Mia brukar leka med, råkat smälla en gunga i pannan på Mia så att det blivit ett ganska stort, ytligt sår.

När Mias pappa hämtar blir pedagogerna lättade och de berättar vad som hänt utan att nämna att Jonathan varit inblandad. Allt verkar lugnt, men med tanke på att Mia är fem år är pedagogerna ganska säkra på att hon kommer att berätta mer detaljerat hemma om det som hänt.

Följande morgon kommer Mias mamma inrusande på förskolan och är mycket upprörd. Hon vill ha ett möte med förskolechefen och kräver att pedagogerna gör en handlingsplan för att garantera att samma sak aldrig händer igen – har de ingen som garanterar säkerheten vid gungställningen?

”Jag funderar faktiskt på att anmäla händelsen så att man på högre nivå utreder om ni brister i tillsynsansvar”, säger Mias mamma. Hon undrar också vad de gör med Jonathan – med hennes erfarenhet kan hon ju se att han behöver utredas, vad gör pedagogerna åt det? Hans beteende kan ju lätt gå ut över alla andra och smitta av sig på de andra barnen, menar hon.

Pedagogen Simon som är den som möter Mias mamma i tamburen blir mycket stressad i stunden – hur ska han bemöta alla känslor och det som Mias mamma säger?

Kommentar till exemplet

Utmanande samtal finns i varierande former och kan vara både spontana och planerade. I de spontana samtalen möter pedagogen föräldrarna i stunden, när de utan förvarning är upprörda eller irriterade, som i exemplet ovan. Där och då när det händer kan det vara svårt att hitta rätt ord och bemöta det som sägs på ett bra sätt.

Att göra det spontana samtalet till ett planerat samtal

Det spontana mötet kompliceras alltså ofta av att man inte haft möjlighet att förbereda sig, men även ett planerat samtal kan vara utmanande. Ofta väcker även planerade samtal många känslor hos föräldrar, och under det planerade samtalet tar man kanske upp sådant man inte velat lyfta i den dagliga kontakten.

I exemplet om Mias mamma och pedagogen Simon uppstår ett spontant utmanande samtal. Här fortsätter exemplet och vi får se hur Simon hanterar situationen.

Exempel

Simon blir mycket stressad i stunden och känner att han får tunghäfta. Han vill inte gå i svaromål och riskera att säga för mycket eftersom Mias mamma är så upprörd – då är han säker på att situationen eskalerar ännu mer. Så han väljer att köpa sig tid.

Simon säger så lugnt han kan att han förstår att Mias mamma är upprörd, men att de inte kan ha denna diskussion i tamburen just nu. Innan Mias mamma hinner fortsätta säger Simon att han tar detta på stort allvar och därför undrar om de kan boka in ett möte under eftermiddagen så att de kan sitta ner i lugn och ro. Löser det sig inte då kontaktar de förskolechefen gemensamt, föreslår Simon.

Mias mamma går snabbt från mycket upprörd till mer behärskad. Hon säger att hon är mycket bekymrad över situationen, men att det låter bättre att prata ostört.

De bestämmer att de tar samtalet i samband med hämtningen, att de då går iväg till ett samtalsrum. Simon lovar att förbereda Mia på att han och mamma ska prata i enrum en stund innan Mia ska gå hem.

Nu har Simon en del att fundera på för att samtalet ska bli bra.

Kommentar till exemplet

Simon tar kontroll över situationen och lyckas omförhandla det spontana samtalet till ett planerat sådant. Som pedagog behöver man kunna känna sig trygg med att man kan hantera denna typ av samtal när det händer, trots att det är en utmaning.

Att behålla lugnet i det spontana samtalet

Det vanligaste misstaget, som kan få långdragna negativa konsekvenser, är troligtvis att man som pedagog ger efter för instinkten att gå i försvar och börjar argumentera emot.

Dras man med i de starka känslorna och låter sig själv bli upprörd är det lätt att känslointensiteten smittar av sig och situationen eskalerar. Som pedagog är det ofta klokast att sträva efter att behålla känslorna inombords och i stället försöka förmedla ett lugn.

I stunden kan detta vara svårt, och ibland hjälper det att ta stöd i den professionella rollen för att kunna fokusera. När känslointensiteten minskar blir det lättare att föra en dialog. Trots att man har goda intentioner och vill förklara sig och verksamheten, är risken ibland att det snarare framstår som att förskolan försöker skylla ifrån sig och inte är intresserade av förälderns synpunkter.

Detta är en balansgång, men ofta är det bra att ha lite is i magen, att först ta in förälderns bild för att senare ge sin. Givetvis ska pedagoger aldrig behöva acceptera att bli kränkta eller förlöjligade, men det ligger ett annat ansvar på pedagogen utifrån det uppdrag man har. I stället får man se till att senare få tillfälle att dryfta händelsen med en kollega eller chef.

Det planerade samtalet

Om man som pedagog ska hålla ett planerat, men ändå utmanande samtal med föräldrar, finns det en hel del förberedelser man kan göra för att känna sig tryggare och säkrare under samtalet.

Ska man vara två vid samtalet?

tre_400.jpgInför ett planerat utmanande samtal kan man resonera tillsammans i arbetslaget om hur upplägget ska se ut, och om det räcker med en representant för förskolan eller om man faktiskt borde vara två som deltar. När man är två kan man hjälpas åt att hålla i strukturen och tillsammans fylla på med exempel och information.

Möjligheten att ta in och uppfatta det som föräldrarna säger blir större, och efter samtalet kan man fundera tillsammans över hur det gick och ge varandra återkoppling på hur agerandet mottogs av föräldrarna.

För vissa föräldrar kan det dock kännas övermäktigt att möta två pedagoger i ett utmanande samtal, och därför behöver man prata med föräldrarna innan om vem som kommer att delta i samtalet. Det kan också bli rörigt om de två kollegorna inte är samspelta och trygga med varandra. Varje tillfälle är unikt och kräver en reflektion på förhand om vad som blir bäst.

För den som är helt nyutbildad

För den som är helt ny i rollen som pedagog kan det kännas särskilt nervöst att hålla i ett utmanande samtal, men ofta är det ändå ens ansvar redan från start att göra det.

Det kan därför vara en bra rutin att erbjuda nyutbildade kollegor på förskolan att få sitta med när en mer erfaren pedagog håller ett samtal. Detta blir också ett bra tillfälle för samtalsledaren att få återkoppling på sin insats, och tillsammans kan man reflektera över samtalet efteråt.

Vi reagerar olika

Som pedagog och människa är det olika vad som triggar igång stressreaktioner. För vissa är ett spontant, utmanande samtal svårast, medan det för någon annan är mer planerade möten som skapar stress och nervositet.

För vissa är detta område inte särskilt besvärligt, medan det för andra är den största utmaningen med att arbeta i förskolan. Är vi öppna för att utmanande samtal är olika krävande för oss, blir det lättare att hjälpas åt som kollegor och be om eller ta emot stöd.

Diskutera i arbetslaget eller på förskolan

  • Vilka erfarenheter har vi av spontana, utmanande samtal?
  • Har vi goda exempel på planerade, utmanande samtal?
  • Har vi något exempel på ett planerat, utmanande samtal som vi helst vill glömma? Vad lärde vi oss av detta samtal?
  • Hur använder vi varandra i arbetslaget som resurs, stöd och samtalspartner inför samtal som väcker nervositet eller obehag?

Artikelserien Utmanande samtal – en samtalsguide

Detta är den andra delen i en artikelserie om utmanande samtal. Artiklarna kan läsas fristående eller som en sammanhängande helhet. Nästa del kommer att handla om det egna förhållningssättet i ett utmanande samtal.

Lästips

Eriksson, M. (2010). En bra start: om inskolning och föräldrakontakt i förskolan. Stockholm: Lärarförbundets förlag
Gunnarsson, S. (2013). Professionell feedback: medvetna mötens magi. (4 uppl.) Bromma: Gunnarssons Förlag.
Hellberg, A. (2015). Psykologi i förskolans vardag. Lund: Studentlitteratur.
Hellberg, A. (2017). 2015) Traumamedvetenhet i förskolan. Lund: Studentlitteratur.
Lundberg, P. & Henrysson Eidvall, S. (2010). Träna ledarskap. Malmö: Liber.
Niss, G. & Söderström, A.-K. (2015). Samarbete i förskolan: för barnens skull. Lund: Studentlitteratur.
Rahm, T. & Wall, G. (1990). Föräldrasamtal i förskolan. Lund: Studentlitteratur.
Sundlin, A.-L. & Sundlin, P. (2012). Ta din roll på jobbet! Malmö: Liber.
Wheelan, S.A. (2010). Att skapa effektiva team: en handledning för ledare och medlemmar. Lund: Studentlitteratur.


Bilder: Shutterstock.com.

 

prova_180.jpgDen här artikeln är öppen för alla

Den här artikeln är öppen för alla besökare under en begränsad period. Är du inte medlem men vill ta del av allt som finns på Förskoleforum?

Beställ ett abonnemang till din förskola >>

Prova Förskoleforum gratis i två månader >>