Klara

Dolk

Klara Dolk är utbildad förskollärare. År 2013 disputerade hon med ”Bångstyriga barn. Makt, normer och delaktighet i förskolan”. Idag är Klara lektor i förskoledidaktik vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet.  

Genuspedagogik är något som intresserar forskaren Klara Dolk. I arbetet med sin doktorsavhandling, undersökte hon de spänningar och konflikter som uppstår i relationen mellan vuxna och barn inom förskolans värdegrundsarbete. Hon hoppas att den ska kunna fungera som en ögonöppnare!

Berätta lite om dig själv!

Jag började arbeta i förskolan 1999 och blev snabbt intresserad av genuspedagogik, som var nytt då. Jag började läsa, föreläsa och leda nätverk i genuspedagogik. Samtidigt utbildade jag mig till förskollärare. År 2013 disputerade jag med ”Bångstyriga barn. Makt, normer och delaktighet i förskolan”. Idag är jag lektor i förskoledidaktik vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet.

Varför blev du forskare?

Jag jobbade som volontär på en kvinnojour i Stockholm när jag träffade en kvinna som arbetade halvtid på kvinnojouren och halvtid som forskare. Då tänkte jag ”Wow, så skulle jag också vilja ha det”. Jag tyckte att det verkade spännande att vara forskare, och jag älskade att skriva B- och C-uppsatser under min utbildning. När jag blev uppmuntrad att söka till forskarutbildningen som färdig förskollärare gjorde jag det, och på den vägen är det. Det roligaste – och lyxigaste – med att vara forskare är att få en massa tid för reflektion och att försöka sätta ord på det jag själv och många andra grubblar på.

Vad forskar du om?

Avhandlingen bygger på ett etnografiskt fältarbete där jag under ett år följde en förskolas arbete med genuspedagogik, likabehandling och barns rättigheter. Syftet med Bångstyriga barn var att undersöka de spänningar och konflikter som uppstår i relationen mellan vuxna och barn inom förskolans värdegrundsarbete. Med avhandlingen vill jag bidra till en diskussion om de demokratiska implikationer som föreställningar om ”barn” och ”vuxna” har för en förskola, eller ett samhälle. Inte minst när det gäller barns och vuxnas möjligheter att gå utanför ramarna och skapa något nytt inom värdegrundsarbetet!
I mitt arbete som förskollärare, föreläsare och forskare har jag intresserat mig specifikt för de ”trubbel” som uppstår inom det genuspedagogiska arbetet i förskolan.

Vad säger forskningsresultaten?

Allra mest nytta av resultaten tror jag att de som arbetar i förskolan har, men även de som på andra sätt möter barn, som föräldrar, närstående eller i andra yrkesområden. Mina resultat visar på hur en viss barnsyn och en viss kunskapssyn påverkar olika områden, som exempelvis genuspedagogik. Detta gör att barnens bidrag till det genuspedagogiska arbetet (till exempel deras påhittighet, deras motstånd och deras överskridanden) sällan tas om hand. Barns delaktighet är otroligt svårt i praktiken! Det som förvånade mig var att barnen gjorde så pass mycket motstånd mot de vuxna som de gjorde, och att motståndet var så påhittigt.

Jag hoppas att ”Bångstyriga barn” kan användas för reflektion, framför allt på förskolor och förskollärarutbildningar, men också inom övriga skolväsendet, inom specialpedagogik och av föräldrar. I bästa fall kan boken fungera som en ögonöppnare – hur gör vi egentligen och hur skulle vi vilja göra? Vilken syn på barn och kunskap präglar vår praktik utan att vi alltid tänker på det? Min forskning ger inga svar på hur vi bäst gör, men frågor och tankeställare som möjliggör olika svar.

Hur ska du fortsätta med ditt forskningsämne?

År 2019-2022arbetar jag med forskningsprojektet "Förskolans möte med 'tiggare'. Social utsatthet i samhället som en pedagogisk och etisk fråga". Genom fokusgrupper vill jag där ta reda på vilka pedagogiska och etiska frågor som väcks i förskolans möte med social utsatthet i det omgivande samhället, exempelvis i form av människor som ber om pengar på gatan. Vilka erfarenheter har pedagoger av att tillsammans med barngruppen möta människor i social utsatthet? Hur förhåller sig pedagoger till dessa möten? Hur agerar barnen och barngruppen, enligt pedagogerna, under och efter dessa möten? Hur resonerar pedagoger kring att beröra och hantera ”svåra” ämnen, så som social utsatthet, tillsammans med barn?

Förskolans möte med ”tiggare” utgör ett samhällsrelevant och aktuellt exempel, men frågan har även en mer vittgående utbildningsvetenskaplig relevans då den på ett mer allmänt plan berör såväl diskurser om barn och barndom som demokratifrågor och likabehandlingsfrågor i en utbildningskontext.

Lästips

• Hur gör prinsessor? Genusarbete och normkritiskt tänkande i förskolan. Ett nytt arbetsmaterial av Magdalena Hulth, Hedda Schönbäck, Per Gustavsson. Natur och Kultur, 2014.
• Bångstyriga barn. Makt, normer och delaktighet i förskolan. Detta är mitt avhandlingsarbete, som kom ut som bok på Ordfront, 2013.
• En rosa pedagogik. Jämställdhetspedagogiska utmaningar. Detta är en antologi som jag skrivit två kapitel i. Där utvecklar jag vad jag kallat en ”komplicerande genuspedagogik” . Jag gör även ett nedslag i en australiensisk förskolas arbete med social rättvisa. Liber, 2011.
• Rosa – den farliga färgen. Av Fanny Ambjörnsson, Ordfront, 2011.