Utmanande samtal – diskussionsunderlag

Anna Hellbergs träffande beskrivningar av svåra samtalssituationer i förskolan ger underlag för diskussion och reflektion i arbetslaget. Hur skulle ni ha löst situationerna? Hur kan ni utveckla ert sätt att hantera utmanande samtal med föräldrar eller kollegor?

I denna artikel får du tre beskrivningar att läsa och diskutera i arbetslaget eller på hela förskolan. Det finns inga korrekta svar när det gäller hur man ska göra, poängen med exemplen är att ge ett underlag för diskussion kollegor emellan. Beskrivningarna väcker säkert andra erfarenheter från minnet till liv, som också kan vara bra reflektionsmaterial. Lycka till!

Exempel 1: Mohammad söker inte kontakt med andra

Mohammad är fyra år och går på avdelningen Grodan. Han har gått på avdelningen i ett halvår, innan dess gick han på Antilopen där han skolades in när han var ett år.

Överlämnandet mellan Antilopen och Grodan fungerade inte särskilt väl, det var mycket stressigt inför sommaren och man fick inte till övergången så som man önskade.

Efter att ha lärt känna Mohammad på den nya avdelningen känner sig pedagogerna bekymrade över att pojken inte, utifrån vad de ser, söker någon kontakt med andra barn. Pedagogerna har försökt hjälpa Mohammad att ta sig in i leken men de tycker inte att de hittar riktigt rätt. De vill lyfta situationen med föräldrarna för att höra om de delar pedagogernas bild. De vill också föreslå att man kopplar in förskolans specialpedagog, för att pedagogerna ska få stöd när det gäller hur de på bästa sätt kan hjälpa Mohammad.

Mohammads mentor som ska ta upp pedagogernas oro på utvecklingssamtalet nästa vecka känner sig lite nervös och sitter nu med sitt arbetslag för att planera samtalet.

Diskutera

• Hur skulle er planering se ut inför detta samtal?
• Vilka fallgropar finns?
• På vilka sätt kan ni ge uttryck för er oro genom konkreta exempel som föräldrarna kan ta till sig?
• Vilka meningar kan ni formulera som stöd inför samtalet?
• Hur lyfter ni ert önskemål om att koppla in specialpedagog med föräldrarna?

Kommentar

Eftersom det kan vara svårt att veta hur föräldrarna reagerar är det bra att gå varsamt fram men ändå vara väldigt klar över vad det är för oro som ni måste förmedla under samtalet.

Därför behöver ni klargöra om ni faktiskt är mycket bekymrade eller om ni bara inte hittat rätt i stödet än, det avgör ju vilken nivå man lägger samtalet på.

Att kunna styrka det man vill förmedla med konkreta och tydliga exempel kan fungera bra. Detta kan man göra genom att återge exempel, och finns det inspelade samspelsituationer kan det ibland vara bra att titta på dessa tillsammans.

Påminn dig gärna om att det kan vara svårt att som förälder motta personalens oro för barnet. Det betyder inte att ni ska linda in saker för mycket, men ni behöver vara beredda på att reaktioner väcks.

Att föräldrarna har en annan bild än ni är inte ovanligt. Ibland beror det på att förskolan och hemmet är så olika miljöer och ställer olika krav på barn. Hemma där det är lugn och ro märks kanske inte alls de sårbarheter som visar sig i förskolemiljön, och det behöver ni vara öppna för och inte reagera på med misstro.

I exemplet ovan vill pedagogerna koppla in specialpedagog och då behöver man göra det tydligt att ”vi har arbetat för att hjälpa Mohammad, men hittar inte riktigt rätt. Därför vill vi koppla in vår specialpedagog som kan hjälpa oss att tänka kring hur vi på bästa sätt kan förstå och stödja honom i förskolan”. Eftersom informationsöverlämnandet från den avdelning där Mohammad gick tidigare inte fungerat bra, kan det vara en idé att före samtalet fråga om deras bild av Mohammad och jämföra den med den egna bilden.

Jag tycker att man kan ha som rutin att också informera föräldrarna om att de kan ta kontakt med BVC‑psykolog via sin BVC‑sköterska. Det är upp till föräldrarna om de vill ta kontakt, och det kan man också betona, men för föräldrar som inte vet vart man kan vända sig om man är orolig kan det vara en bra information. Man kan säga till föräldrarna att det är en information som vi lämnar rutinmässigt när vi tar upp denna typ av frågor med föräldrar.

Blir det ett laddat samtal är det bra att be föräldrarna fundera ett tag över den bild som ni försöker förmedla, och därefter boka ett uppföljningsmöte efter en veckas tid.

Exempel 2: Omsorgen om Sinda brister

Sinda är två och ett halvt år gammal. Sinda har gått på avdelningen Tåget sedan hon var ett år. Under sommaren har hennes föräldrar skilt sig och Sinda bor nu enbart hos mamman. Mamman har givit intryck av att ha det ganska ansträngt ekonomiskt, och hon arbetar bara lite grand som timvikarie inom äldrevården. Pappan har flyttat till annan ort och mamman är ensam vårdnadshavare.

Den senaste tiden har personalen märkt att Sinda flera gånger i veckan kommer till förskolan med illaluktande kläder, och ofta ger ett smutsigt intryck. Pedagogerna märker att de andra barnen har börjat reagera på att det luktar.

De har inte pratat med mamman än eftersom de känner stor förståelse för att hon har det tufft. Nu märker de dock att Sindas underkläder allt för ofta luktar illa och att hon har smutsiga och oklippta naglar. Sindas mentor har bokat en tid för samtal med mamman nästa vecka och sitter nu med sitt arbetslag för att planera samtalet.

Diskutera

• Hur skulle er planering se ut inför detta samtal?
• Vilka fallgropar finns?
• På vilka sätt kan ni ge uttryck för er oro med konkreta exempel som mamman kan ta till sig?
• Vilka meningar kan ni formulera som stöd inför samtalet?

Kommentar

Vissa ämnen är svårare än andra att ta upp. Att ett barn är smutsigt och illaluktande är ett laddat område för många eftersom det indirekt innebär en kritik av hur föräldern tar hand om sitt barn.

Att ta upp problemet bygger på en oro för omsorgen om Sinda, och det är detta vi behöver lyfta så att det inte framstår som att det är åsikter om kläder som är det viktiga. Att ta avstamp i att Sinda ofta är smutsig och luktar men att det inte har varit så innan kan vara en start. Håller mammam med? Är det tufft nu? Har mamman det stöd hon behöver eller ska de göra en gemensam socialtjänstanmälan för att få mer stöd?

Det handlar om fingertoppskänsla, samtidigt som man måste kunna påtala sådant som har en negativ påverkan på barnet på ett professionellt sätt. Även om det kan leda till upprörda känslor hos föräldern, visar man att förskolan sätter barnets behov av omsorg främst. Det är hur vi ser att barnet påverkas som vi behöver fokusera på, inte våra egna personliga åsikter. Dock är det viktigt att göra allt för att lägga fram saker på bästa sätt.

Exempel 3: Susanne känner sig nedtryckt av sin kollega

Susanne och Anneli har varit kollegor sedan terminsstart då de tillsammans med Mats bildade ett nytt arbetslag. De har alla tre arbetat på samma förskola tidigare men inte i samma arbetslag. Susanne uppfattar det som att Anneli vill köra sitt eget race och gärna ta ledningen över de andra kollegorna i arbetet.

Efter att ha givit det en tid börjar Susanne tycka att situationen är riktigt besvärlig. Anneli har, vad Susanne upplever, en ovana att inte se på henne när hon pratar. Susanne tycker också att Anneli skickar dubbla signaler, hon säger något men verkar ofta mena något annat.

Susanne har ibland frågat Anneli om något är fel men då svarar hon alltid irriterat att ”det är inget”.

Nu har Susanne bestämt sig för att ta ett ordentligt snack med Anneli och berätta hur hon upplever situationen.

Diskutera

• Hur skulle ni hantera detta, vad kan man göra?
• Hur tar man upp problemet med kollegan på ett sätt som blir så bra som möjligt för alla?
• Vad tänker ni om Mats roll i nuläget, är detta ett samtal mellan Susanne och Anneli eller ska Mats involveras?
• Behöver förskolechefen kopplas in redan nu, vad tycker ni?

Kommentar

Utmanande samtal med en kollega kan skapa nervositet hos många. Därför är det mycket bra att på ett generellt plan, med hela förskolan, ta upp frågor om hur man kan hantera ”fnurror på tråden” i samarbetet med en kollega.

Om man genom det generella arbetet kommer fram till hur man kan lyfta spörsmål som rör det professionella samarbetet, kan det bli lättare att ta upp även sådant som rör det specifika samarbetet med en eller flera kollegor.

Jag har utgått från att samtalet inbegriper endast Susanne och Anneli i detta skede. Om Susanne ska lyckas med sitt samtal bör hon använda jag-budskap och försöka vara så tydlig och specifik som möjligt, och gärna ge konkreta exempel på det hon vill få fram. På det sättet är det lättare för Anneli att ta till sig det Susanne säger utan att gå i försvar.

När Susanne gett sin bild behöver det finnas utrymme för Anneli att ge sin. Susanne kan med fördel stämma av hur Anneli uppfattar det som Susanne säger, så att det inte uppstår missförstånd. Förhoppningsvis kan Anneli ta till sig Susannes uppfattning på ett moget sätt och lyssna på det som sägs, och förhoppningsvis också få ge sin bild av situationen.

Lyckas man med detta kommer tilliten mellan Susanne och Anneli troligtvis att stärkas. Om samtalet däremot inte blir bra utan leder till stora meningsskiljaktigheter, är det nog en god idé att Susanne säger att hon kommer att ta upp det med deras chef så att de alla tre kan sitta ner och prata, för så som läget är nu kommer samarbetet inte att fungera.

Artikelserien Utmanande samtal – en samtalsguide

Detta är sjätte och sista delen i Anna Hellbergs serie om utmanande samtal. Artiklarna kan läsas fristående eller som en sammanhängande serie.

Lästips

Eriksson, M. (2010). En bra start: om inskolning och föräldrakontakt i förskolan. Stockholm: Lärarförbundets förlag

Gunnarsson, S. (2013). Professionell feedback: medvetna mötens magi. (4. uppl.) Bromma: Gunnarssons Förlag.

Hellberg, A. (2015). Psykologi i förskolans vardag. Lund: Studentlitteratur.

Hellberg, A. (2017). 2015) Traumamedvetenhet i förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Lundberg, P. & Henrysson Eidvall, S. (2010). Träna ledarskap. Malmö: Liber.

Niss, G. & Söderström, A.-K. (2015). Samarbete i förskolan: för barnens skull. Lund: Studentlitteratur.

Rahm, T. & Wall, G. (1990). Föräldrasamtal i förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Sundlin, A.-L. & Sundlin, P. (2012). Ta din roll på jobbet! Malmö: Liber.

Wheelan, S.A. (2010). Att skapa effektiva team: en handledning för ledare och medlemmar. Lund: Studentlitteratur.

---

Bilder: Shutterstock.com.