Kerstin Bygdeson

Kerstin
Bygdeson-Larsson

Lektor och förskolepsykolog
Verksam vid
Umeå universitet samt elevhälsan i Umeå kommun

Kerstin Bygdeson-Larsson är fil.dr i pedagogiskt arbete, lektor och psykolog inom Umeå kommun. 

Kerstin Bygdeson-Larsson lade i oktober 2010 fram sin avhandling på Umeå universitet. Hon har skapat en helt ny modell att användas i förskolan. Här berättar hon om bakgrunden till den.

Modellen som Kerstin utvecklat heter Pedagogisk processreflektion, förkortat PPR. Hon har skrivit flera artiklar om PPR för Förskoleforum.

Modellen kan användas när förskolebarn av någon anledning hamnar i lek- och samspelssvårigheter. Det kan till exempel handla om bråk och konflikter, att något barn får en negativ roll, att ett barn är splittrat och har svårt att koncentrera sig eller att någon inte får vara med i leken.

Hennes väg till doktorsavhandling och modellen PPR startade med en beteendevetenskaplig utbildning på 1970-talet. Tanken på att bli barnpsykolog hade länge funnits hos henne. Men arbetsmarknaden för psykologer var dålig på den tiden – och betydligt bättre på förskoleområdet. Det ledde till att hon vidareutbildade sig till förskollärare i Luleå. Hon tog examen år 1974.

Som förskollärare, och senare även som föreståndare, arbetade hon sedan i många år. Men psykologdrömmarna levde vidare, så 1988 tog hon sin psykologexamen. Hon var sedan förskolepsykolog i Skellefteå under 1990-talet innan hon fortsatte på forskarutbildningen.

– Man kan säga att jag hela tiden varvat teori och praktik. Det passar mig perfekt. Det gör jag fortfarande kan man säga: jag har nu ett forskningslektorat på deltid och arbetar deltid som förskolepsykolog inom Elevhälsan i Umeå kommun.

PPR allt mer efterfrågat

På Elevhälsan i Umeå kan förskolor nu ansöka om att få hjälp i form av PPR. Kerstin berättar att det kan handla om allt från att iscensätta hela modellen, som innefattar tio träffar, eller enstaka delar av den. Sedan arbetar förskolepersonalen själva vidare utifrån nya tankar om lek och samspel i sin verksamhet. PPR har använts på många förskoleavdelningar i både Umeå och Skellefteå. Kerstin arbetar själv med PPR och lär samtidigt ut modellen.

Det som överraskat Kerstin Bygdeson-Larsson med PPR-modellen, är att det för att åstadkomma värdefulla förändringar faktiskt krävs ganska begränsade insatser. Genom att uppmuntra och ge personalen på förskolan stöd för att kunna undersöka och förändra barnets/barnens situation ur ett samspelsperspektiv, kan mycket hända!

Intresset för PPR ökar stadigt och flera universitet och kommuner har börjat ta kontakt med henne.

– Ja, man har till och med hört av sig ända från Danmark! Det ska bli spännande att se vad som händer framöver, vart det hela tar vägen ...

Redan som nyutbildad förskollärare började Kerstin att fundera över samspelet i förskolan.

– Jag började fundera över vad som egentligen hände på avdelningen: hur samma barn kunde agera helt annorlunda om det blev förändringar i personalgruppen. Hur skulle man kunna underlätta för arbetslaget att dela sina tankar bakom valet av förhållningssätt till olika vardagliga problemsituationer i barngruppen?

Lösningen blev så småningom utformandet av PPR-modellen. Kerstin Bygdeson-Larsson menar att förskollärare många gånger har en omfattande erfarenhet av olika samspelsproblem men att den ofta inte formuleras, utan mer finns som tyst kunskap hos var och en. Med hjälp av PPR kan den synliggöras och delas av arbetslaget. På så vis kan tolkningsramarna breddas. PPR är en kreativ och spännande process för att förstå mer av vad som sker i samspelet.

En viktig inspirationskälla för arbetet med PPR har varit och är Donald Winnicotts teori om betydelsen av samspelet mellan vuxen och barn när det gäller barns möjligheter att utveckla sin förmåga att leka och så småningom kunna reflektera och föreställa sig andra människans perspektiv.

Hans objektrelationsteori lägger stor vikt vid barns tidiga relationer, och tidiga relationer handlar numera inte bara om föräldrar utan även personalen i förskolan. Eftersom små barn ofta vistas på förskolan från ett års ålder och under många timmar i veckan blir det mycket viktigt vad som sker i de relationer barnet upplever. Barn är beroende av varaktiga och trygga relationer för att utveckla sin förmåga att samspela och ta hänsyn till andra människor. Pålitliga relationer till vuxna är viktigt för att öva impulskontroll, koncentrationsförmåga och utveckla ett skapande förhållningssätt i livet.

Namnet Pedagogisk processreflektion (Educational Process Reflection på engelska) kom hon på själv:

– När jag tänkt ut det tog jag helt enkelt och googlade på om det redan fanns. Men det gjorde det inte! Så då lade jag genast beslag på det.

Vill du veta mer om PPR så finns mer att läsa i Kerstin Bygdeson-Larssons doktorsavhandling ”Vi började se barnen och deras samspel på ett nytt sätt”. Utveckling av samspelsdimensionen i förskolan med hjälp av Pedagogisk processreflektion.

Intresse för allt som växer

Kerstin är sedan många år bosatt i Sävar, som ligger 1,5 mil utanför Umeå. När hon flyttade dit i slutet av 1970-talet med man och barn var byn ett handelscentrum för närliggande landsbyggd. I dag finns det endast ett fåtal affärer kvar. Det är en historisk liten by: det var här det senaste slaget i Sverige stod. Året var 1809 och man slogs mot ryssarna.

Kerstin berättar att hon var den första i sin släkt – på bägge sidorna – som tog studenten. Flicknamnet Bygdeson är hämtat från byn Bygdeå, som hennes pappas släkt kommer från. Från pappan, som var handelsträdgårdsmästare, har hon även ärvt ett stort intresse för växter, djur och natur. På tomten står därför ett hobbyväxthus, där Kerstin och hennes man gärna vistas.

Text: Lotte Mjöberg