Nya känsloskolan – introduktion

Publicerat

Här börjar en ny artikelserie av Maria-Pia Gottberg som tidigare på Förskoleforum skrivit artikelserien Känsloskolan. I tio artiklar får vi läsa om medkänslans pedagogik – en metod för att skapa trygga individer och lugna barngrupper.

Att arbeta i förskolan är ett både viktigt och spännande uppdrag. Hur du och dina kollegor kommunicerar och agerar gör skillnad för barn, nu och framåt. I den här artikelserien ska vi fokusera på en hållbar förskola genom medkänslans pedagogik.

Artikelserien är gjord för att läsas fristående och kan med fördel användas som underlag i en studiecirkel tillsammans med kollegorna. Medkänslans pedagogik är också namnet på min senaste bok, där du som vill kan hitta fördjupning och metodhandledning som kompletterar artikelserien.

Självkänsla och empati

I första artikeln tittar vi närmare på de grundläggande byggstenar som behövs för att utveckling och lärande ska fungera optimalt: självkänsla, självkännedom, empati och medkänsla.

Förskoleåren är de mest utvecklingsintensiva åren under ett barns uppväxt vilket gör att förskolan spelar en avgörande roll för alla de barn som vistas där. Forskning visar dessutom att tidiga och förebyggande insatser motverkar lidande och utanförskap. Ändå ökar den psykiska ohälsan och går nedåt i åldrarna. Det både kan och måste vi ändra på.

Självkänsla och empati är viktiga byggstenar för att barn ska må och fungera bra. Ändå uttrycker många att barn i dag visar prov på mindre empati och större jag-fixering än tidigare. Vi kan nog konstatera att stress hos de vuxna runt barnen, hemma och/eller i förskolan är en av orsakerna till detta. Stress skapar otrygghet vilket hämmar den empatiska förmågan.

Pyramidmodellen

Men det går att vända trenden. Forskning och erfarenhet stärker detta och vi har allt att vinna på att skapa en hållbar förskola genom att förebygga och motverka stress och psykisk ohälsa, hos både barn och deras viktiga vuxna. Låt oss ta avstamp i pyramidmodellen:

Gottberg_1_250.jpgPyramidmodellen utvecklades från EQ-trappan som psykologen Bodil Wennberg tog till Sverige under senare delen av nittiotalet. Genom den utvecklade modellen vill jag betona vikten av basen i pyramiden.

Det handlar om att stötta utvecklingen av barns självkännedom, självkänsla och självmedkänsla (vi ska i en kommande artikel fördjupa oss i självmedkänsla men i korthet handlar det om att utveckla en inre, stärkande röst med vars hjälp barnet kan lugna sig själv och skapa trygghet).

Självkännedom

I vår iver att stärka barns självkänsla hoppar vi lätt över ett viktigt steg, självkännedomen. Genom att förstå sig själv, de egna känslorna och kunna göra skillnad på känslor, tankar och beteende blir det lättare att tycka om sig själv. Det gör det också lättare att utveckla en god självkänsla.

Att inte förstå det som sker på insidan eller att sakna språk och verktyg för att sortera och uttrycka känslorna konstruktivt försvårar utvecklingen och kan i stället leda till försvagad självkänsla. Barnet kan uppleva att det misslyckas, inte gör sig förstått eller inte klarar av det andra tycks klara vilket skapar en negativ, nedåtgående spiral.

Självkännedom lär barnen att

  • förstå och veta vad de känner
  • sätta ord på känslorna
  • förstå skillnaden mellan tanke, känsla och handling
  • skapa sig en realistisk självbild.

Självkänsla lär barnen att

  • tycka om sig själva för den de är
  • utveckla ett gott självförtroende, tro sig om att kunna
  • göra skillnad på vem de är och det de gör; skilja på person och prestation
  • tänka positiva tankar om sig själva.

Självmedkänsla lär barnen

  • acceptans – det är okej att känna som de gör
  • samhörighet med andra – alla människor har svåra känslor
  • att vara vänlig och kärleksfull mot sig själv
  • att inte jämföra sig med andra
  • att lugna sig själv vid starka känsloutbrott och svåra känslor.

Att förstå sig själv är första steget mot att förstå andra

Att förstå och kunna reglera de egna känslorna gör det lättare att utveckla empati, medkänsla och inlevelseförmåga med andra. Som du redan vet ingår det i förskolans uppdrag:

Förskolan ska uppmuntra och stärka barnens medkänsla och inlevelse i andra människors situation. Verksamheten ska präglas av omsorg om individens välbefinnande och utveckling. Inget barn ska i förskolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Verksamheten ska syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt. Barns behov av att på olika sätt få reflektera över och dela sina tankar om livsfrågor med andra ska stödjas.
(Ur Lpfö)

Om vi missar grunden med känslokoll och självkännedom riskerar vi att få barn som är fortsatt upptagna med att kämpa med, och många gånger mot, de egna känslorna som ofta ter sig kaotiska och svårbegripliga. Då är det svårt att utveckla empati och medkänsla med andra.

Genom anknytningssystemet har naturen ordnat det fint för oss. Under de första levnadsåren ska vi utveckla trygghet och börja lära oss att själva kunna reglera våra känslor för att sedan sakta men säkert kunna frigöra oss från våra vårdnadshavare.

Men alla barn får inte den närvaro och bekräftelse som behövs för att utveckla optimal trygghet och självreglering av känslor. Och alldeles oavsett behöver alla barn stöd att utveckla ett emotionellt språk tillsammans med trygga förebilder.

Empati och medkänsla

Psykoterapeuten och spädbarnsforskaren Sue Gerhardt sammanställer i sin bok Kärlekens roll modern hjärnforskning och utvecklingspsykologi och ger oss förståelse för varför en del barn inte klarar av att reglera känslor eller att vara empatiska med andra.

Empati är att kunna uppfatta, tolka och förstå andras känslor, tankar och intentioner. Vi känner med någon annan. Små barn har ännu inte utvecklat den empatiska precisionen utan känner oreflekterat vad någon annan känner.

Men även äldre barn och vuxna kan ibland ha svårt med empatisk precision. Ibland gör det inte så mycket, men ibland är det tungt att känna det andra känner och leder till empatitrötthet vilket inte är ovanligt bland dem som arbetar inom vård- och omsorgsyrken.

Medkänslan aktiveras när vi känner med och vill lindra någon annans smärta eller lidande. Det kallas också för empatisk omtanke och uppstår då vi upplever samhörighet och vi-känsla med den som har det svårt.

Till skillnad från en ren empatisk respons sliter inte medkänsla på den som tröstar eller stöttar utan ger i stället positiva känslor tillbaka. Vi kan dessutom öva upp förmågan till medkänsla och därmed motverka stress vilket är kärnan i medkänslans pedagogik.

När inte medkänslan aktiveras kan i stället belöningssystemet slås på, och på så vis kan vi få positiva känslor av att se andra ha det svårt. Det här är inte alltid lätt att ta in men förklarar varför hets mot andra kan uppstå eller att soldater i krig får kickar av att döda och plåga fienden. Nyckelordet är vi-känsla.

Vi-känsla i barngruppen

Att skapa samhörighet och vi-känsla i barngruppen hjälper barnen att aktivera medkänsla vilket med hög sannolikhet gör dem mer benägna att söka gemenskap med och vilja hjälpa andra. De positiva känslor som medkänslan aktiverar tenderar att vilja föröka sig. Vi vill helt enkelt ha mer av de positiva känslorna, och så bildas en uppåtgående, positiv spiral.

Genom att sänka trösklarna och låta fler kliva in i gemenskapen kan vi ”bli vi” med fler, och genom att tidigt erbjuda barn positiva upplevelser av att stötta varandra bygger vi en mer medkännande och hållbar förskola.

De högre nivåerna i pyramidmodellen är också lättare att tillägna sig när det finns en solid grund av självkänsla och medkänsla. Det gör det lättare att börja ta ansvar för kommunikationen och förstå hur språk och kommunikation påverkar oss.

Med den basen är det förstås lättare att skapa och bevara goda relationer med andra, en viktig skyddsfaktor i barns och ungas uppväxt. Och som bilden visar blir det inte så mycket tid och energi kvar upp i toppen av pyramiden som behöver läggas på problem- och konflikthanteringen. I stället har barnen fått både förståelse, språk och verktyg för att själva handskas med många av sina konflikter och motgångar.

Att möta motgång är en viktig och ofrånkomlig del av livet som blir så mycket lättare med hjälp av självkännedom och medkänsla med andra men också med sig själv, vilket är fokus för en av de kommande artiklarna.

I artikelseriens kommande artiklar tittar vi närmare på metoder och förhållningssätt som stärker medkänsla för att skapa trygga individer och lugna barngrupper.

Reflektera tillsammans

  • Hur gör vi i dag för att skapa trygga individer och lugna barngrupper?
  • I vilka situationer lyckas vi som bäst?
  • Vad kan vi utveckla?
  • Hur stärker vi barngruppens vi-känsla? Finns det några fallgropar?
  • När uppstår empatitrötthet och vad behöver vi i dessa situationer?

Artikelserien Nya känsloskolan

Detta är första delen i en artikelserie i tio delar om medkänslans pedagogik. I serien ingår följande artiklar:

  1. Introduktion
  2. Medkänslans pedagogik
  3. Förhållningssätt
  4. Emotionell kapacitet och social förmåga
  5. Känslor
  6. Impulskontroll
  7. Stress
  8. Självmedkänsla
  9. Familjelyftet (föräldrakontakt)
  10. Dockan som pedagogiskt verktyg

Referenser

Gerhardt, Sue (2015). Kärlekens roll. Karneval förlag.

Gottberg, Maria-Pia (2017). Medkänslans pedagogik. Studentlitteratur.

Skandia – Idéer för livet. Utanförskapets pris (hämtad 2016-10-27).

Skolverket. Läroplan för förskolan, Lpfö 98, reviderad 2016. Skolverket.

Wennberg, Bodil (2000). EQ på svenska. Natur & Kultur.


Foto: Stefan Berg