Linda

Palla

Fil.dr, docent

Verksam vid

Malmö universitet

Publicerat 2021-09-09

Linda Palla är docent i pedagogik vid Malmö universitet. Hon arbetar med ämnen som policy, dokumentation och bedömning, kategoriseringar och identitetsskapanden ur ett kritiskt perspektiv. När det handlar om forskningen, står hon på tre ben:

– Ja, jag rör mig mellan utbildningsfilosofi, pedagogik och didaktik. Men huvudpunkten, den gemensamma nämnaren i allt, är förstås specialpedagogiken.

– Barn som av förskolan upplevs utmärka sig på olika sätt ligger mig väldigt varmt om hjärtat, liksom hur man inom utbildningsväsendet kan skapa inkluderande och likvärdiga miljöer för alla. När det handlar om specialpedagogik, förleds en del att tro att de ska korrigera barnen. Därför har jag tillsammans med min kollega Ann-Christine Vallberg Roth utvecklat begreppet ”specialpedagogisk didaktik i förskolan”, där ett av budskapen är ”one size doesn’t fit all”.

Hon undervisar också och säger:

– Min forskning går hand i hand med det jag undervisar i, så det är ypperligt. Jag har doktorander och är handledare på magister- och masternivå till exempel med specialpedagogiskt innehåll. Men framför allt undervisar jag blivande förskollärare här i Malmö.

Linda är även författare. Tillsammans med Vallberg Roth utkom hon 2020 med boken Didaktisk (o)takt i förskolan – Exempel med didaktiskt ledarskap, didaktiska nätverk och specialpedagogisk didaktik.

– I den boken relaterade vi till undervisningsbegreppet, förklarar hon.

Den senaste boken kom 2021 och den är hon ensam författare till: Specialpedagogik i förskola – grundläggande huvudsaker och reflekterande djupdykningar.

– Jag kände att en sådan bok saknades, dessutom ville jag ringa in mina 25 års erfarenheter av specialpedagogik. Jag tänkte att den skulle vara en grundbok, men jag ville också att den skulle innehålla reflekterande djupdykningar, att den inte skulle stanna vid enbart beskrivningar.

Hon bläddrar i boken och läser en fråga som ligger henne särskilt varmt om hjärtat:

Hur kan vi sluta lägga ansvar på barnet att vara den som ägare av svårigheter och dessutom den som ska korrigera, anpassa och normalisera sig?

Linda Palla bor idag på Söderslätt men är uppvuxen i Kristianstad. Efternamnet är ungerskt, då Lindas pappas familj flydde under Ungernkrisen 1956 över bergen in i Österrike.

– Jag fick hemspråksundervisning i ungerska i skolan, en hemsk, segregerande timme i veckan. Tyvärr talar jag inte ungerska idag.

På 1990-talet utbildade hon sig till förskollärare. Hon arbetade därefter i ett tiotal år inom Kristianstad kommun; på förskola, inom grundskola och fritidshem.

–Men jag studerade hela tiden vidare vid sidan och blev specialpedagog år 2005. I grunden låg engagemanget för enskilda individer. Så småningom förstod jag att specialpedagogik handlar om så mycket mer än det och vilket ofantligt viktigt fält det är.

Efter att ha arbetat som adjunkt i specialpedagogik vid Högskolan Kristianstad, blev hon antagen till forskarutbildningen vid Åbo akademi 2006. Ett år senare kunde hon sluta med långpendlingen till Finland, i och med att hon blev doktorand vid Malmö universitet. Sin doktorsavhandling lade hon fram 2011: Med blicken på barnet: Om olikheter inom förskolan som diskursiv praktik.

I den granskade Linda olika typer av dokumentation som mallar, tester och kartläggningar som används i förskolan i dag. Hon lyssnade bland annat även på ett femtontal inspelade handledningssamtal mellan förskolepersonal och specialpedagoger, där man diskuterar olika barns beteenden. Hon koncentrerade sig på en kommun, där två specialpedagoger var hennes nyckelpersoner.

–Hur mycket tillåts barn sticka ut? Hur skapas olika sanningar kring det som är önskvärt och normalt, frågar hon och fortsätter:

– Det gäller att inte skapa uppnåendemål i förskolan – vilket kan vara svårt för man leds att tänka i de banorna. ”Detta måste barnen kunna när man börjar skolan”, är något som jag hör ibland. Det är faktiskt ännu mer aktuellt idag än när jag skrev min avhandling för formerna för förskoleklassen har ändrats sedan dess. Det är mer fokus på undervisning idag – men gäller att hitta schyssta former för det, att inte tro att det ska vara katederundervisning.