Konflikter i leken

Publicerat

Konflikter bland barn i leken är ett naturligt inslag i förskolans värld. Men konflikter kan ha en negativ inverkan på leken. I denna artikel tittar vi närmare på hur vi skapar förutsättningar för positiv lek och hur vi hanterar starka känslor i leken för att dessa inte ska leda till destruktiva konflikter. (Del 5 av 8.)

Artikelfoto: Shutterstock.com

Organisera för positiv lek

Det finns en stor mängd faktorer som spelar in när vi skapar gynnsamma förutsättningar för lek i förskolan. När vi närgranskar leken för att förstå vad i organisationen som gynnar respektive hämmar en positiv lek, behöver vi titta närmare på många faktorer:

  • Vuxna i leken: lekkompetens, egen lekstyrka, personaltäthet, förhållningssätt, möjlighet till närvaro i leken, vilken roll de vuxna tar, barnsyn, syn på lek …
  • Barn i leken: barnantal, stödbehov hos olika barn, lekstyrka hos deltagande barn, gruppsammansättning, gruppindelningar, konflikter, dragarbarn …
  • Fysisk miljö: ljudnivå, lokaler, ljus, kan leken pågå utan avbrott eller pågår den i en genomgångslokal …
  • Material: material som passar alla barn, abstrakt respektive konkret lekmaterial, bildstöd …

Vuxennärvaro vid leksituationer är avgörande för att pedagoger ska ha möjlighet att på ett bra sätt lotsa barnen när de hamnar i konflikter. För många pedagoger och arbetslag är det en utmaning att vara delaktiga i leken utan att störas av andra uppgifter samtidigt.

En del avdelningar arbetar med en så kallad ”löpare” som under pågående lek är den enda vuxna som svarar i telefon, ordnar med toalettbesök och blöjbyten, förbereder inför kommande aktiviteter, har kontakt med utomstående och så vidare, så att de andra pedagogerna kan vara närvarande i leken utan att bli störda. Detta system verkar upplevas som mycket positivt. Man behöver dock se till att rotera roller med vissa intervall.

Konflikter i leken

Att konflikter uppstår i lek med andra är inget ovanligt. Leken blir en central lärandearena där barn får möjlighet att samsas, stå på sig i sina egna idéer men också ta hänsyn till andras. Detta sker inte friktionsfritt. Barn behöver få träna på att ta sig in i leken, stanna kvar i leken, utveckla leken och avrunda leken.

När man som vuxen finns nära till hands kan man gå in och ur leken för att vägleda och stötta ett gynnsamt lekförlopp. Barn måste få testa, förhandla med varandra och tycka olika i leken, men samtidigt ska ingen bli utstött eller behandlas illa.

Att inte ta över för mycket

Det är en avvägning för vuxna att hjälpa barnen att reda i saker och lösa konflikter men att samtidigt inte gripa in och ta över för mycket. Det finns annars en risk att barnens möjlighet att så småningom lära sig att lösa och hantera utmanande situationer i det sociala samspelet på egen hand, försvinner.

Exempel: Tre barn befinner sig i konstruktionsrummet och bygger med klossar. Pedagogen Love är i närheten och han lyssnar med ett extra öra mot hörnan där barnen sitter och bygger. Efter en stund börjar barnen kasta klossarna och Love märker att situationen håller på att gå över styr. Han väljer att gå in i situationen och fångar barnens uppmärksamhet med frågan ”Hörni, ska vi se om vi kan bygga världens högsta torn?”. Detta leder över barnens fokus till utmaningen att bygga världens högsta torn, och snabbt blir stämningen engagerad och entusiastisk.

I detta exempel ser vi hur viktigt det är att pedagoger har möjlighet att finnas nära till hands i leken utan att för sakens skull ta över i onödan. Love märker direkt när leken börjar gå överstyr och kan då hjälpa barnen att skifta fokus, innan något av barnen far illa i leken.

En del barn hamnar oftare i konflikter än andra

En del barn hamnar oftare än andra i konflikter. Orsakerna till detta kan verkligen variera.

För en del barn handlar det om att pedagoger har för höga förväntningar på vad ett barn kan bemästra på egen hand i leken. För några barn uppstår konflikter för att sammanhanget blir för rörigt och otydligt. För några handlar det om att försöka ta kontrollen när situationen upplevs som otrygg, vilket kan visa sig i att ett barn fastnar i att saker måste vara på ett visst sätt i leken, för att barnet ska uppleva att det är tryggt att fortsätta leka.

För ganska många barn som lätt hamnar i konflikter i leken hänger det ihop med att leken triggar starka känslor hos barnet som hen inte kan hantera på egen hand.

Starka känslor i leken

”Den är min!!” skriker ett barn i affekt när barnen leker på avdelningen. Detta händer i princip varje dag på varje förskola. Leken är också en viktig arena för känslor, där barn lär sig att förstå sina och andras känslor och får möjlighet att träna på att hantera dessa. Ilska över något som känns orättvist, frustration över att det inte blev som man ville och ledsenhet över att man inte fick vara med, men också glädje av att vi har det så härligt tillsammans, intresse för vad de andra där borta håller på med och nyfikenhet på vad som ska hända härnäst i leken.

När känslorna går överstyr och när känslorna krockar behöver pedagoger hjälpa barnen att sänka känslointensiteten. Särskilt de barn som har svårt att på egen hand hantera sina känslor behöver få använda de vuxna som regleringsstöd. Det vill säga att den vuxna hjälper barnet att lugna känslorna.

Känslor smittar också mellan människor, både från barn till barn och mellan vuxna och barn. Detta kallas för affektsmitta. Som pedagog behöver man därför hålla känslointensiteten nere när vi ska hjälpa barn som är i stark affekt i leken, eller där det pågår känslofyllda konflikter.

Detta utesluter inte att man är tydlig med vad som är tillåtet eller inte, men att skälla med stark röst eller spä på med mer ilska leder oftare till att konflikter förvärras än att situationen lugnar sig.

TipsVill du läsa mer om hur man kan hantera starka känslor i konfliktsituationer? Läs denna artikel om lågaffektivt förhållningssätt på Förskoleforum.

En trygg relation till vuxna räcker långt

För att kunna ge sig hän i leken med andra och för att ett positivt samspel barnen emellan ska kunna utvecklas behöver barnen känna sig trygga i leksituationen. En viktig väg för att stävja destruktiva konflikter i leken kan då vara att stärka tillit och trygghet i den relation man som vuxen har med barnen.

När vi stärker relationen till de barn vi arbetar med lär vi också känna barnen bättre. Den stärkta relationen ger oss bättre inblick i vad det är som blir svårt i leken med andra, och varför konflikter uppstår.

Om man som pedagog själv påbörjar en lek med ett barn som har svårt att ta sig in i leken med andra är det vanligt att andra barn blir nyfikna och vill vara med. Då har man som vuxen ofta goda möjligheter att se händelseutvecklingen i leken och därmed kunna stötta barnen på ett lyhört sätt.

Exempel: Mattias har svårt att ta sig in i leken på egen hand. Hans pedagog Magnus har försökt hjälpa honom med hur han kan fråga de andra barnen när han vill vara med och leka. Men när Mattias frågar svarar de andra barnen ofta nej, och Magnus känner att han vill hjälpa Mattias på ett sätt så att han slipper dessa nederlag. Magnus väljer att hålla sig nära Mattias i leken och när han ser att Mattias blir nyfiken på det som de andra barnen gör uppmanar Magnus dem att berätta eller visa för Mattias vad de leker eller gör. På så sätt kommer Mattias med i leken på ett mer naturligt sätt, utan att bli ”dissad”. Han slipper misslyckas i sina kontaktförsök med de andra barnen och risken att bli avvisad minskar betydligt. Efter hand som Mattias med hjälp av Magnus får tillträde till de andra barnens lek, minskar svårigheterna för honom att själv ta sig in i leken med de andra barnen.

Eftersom förskolan för de flesta barn är den främsta arenan för positiva erfarenheter av lek, samspel och vänskap, är det viktigt att ta lek som inte fungerar på allvar.

 

Diskutera
  • Har ni gynnsamma förutsättningar för lek på er avdelning? Om inte, vad saknar ni?
  • Hur hanterar ni konflikter i leken?
  • Hur arbetar ni med att stödja relationen barn/vuxen och främja tillit och trygghet?
  • Hur stödjer ni barn i leken så att de får delta utan att känna sig avvisade?

Referenser

Hellberg, A. (2015). Psykologi i förskolans vardag. Lund: Studentlitteratur.

prova_180.jpgDen här artikeln är öppen för alla

Den här artikeln är öppen för alla besökare under en begränsad period. Är du inte medlem men vill ta del av allt som finns på Förskoleforum?

Kontakta oss för att få en offert

Beställ ett abonnemang till din förskola

Prova Förskoleforum gratis i två månader

Lek