Ebba

Theorell

Publicerat 2022-05-11

Vem är du?

– Jag har en riktigt brokig bakgrund och det har absolut inte varit självklart för mig att gå in i en akademisk bana. Under många år efter gymnasiet arbetade jag med en mängd olika jobb samtidigt som jag utbildade mig inom bildkonst. Jag arbetade på bageri, i hemtjänsten, jobbade på Konsum, som vaktmästare men i perioder också på förskola, fritids och på krogen. I sju år drev jag också en krog på somrarna tillsammans med en vän. Min tidiga ungdom gav genom detta mig ett brett samhällsperspektiv så vid sidan av mitt konstintresse har jag ständigt blivit mer och mer intresserad av politik. Efter många års spretig tillvaro smälte tillslut intresset för konst och samhällsutveckling samman genom att jag började arbeta med konst med barn och också utbildade mig inom pedagogik. Senare har jag även studerat film och dans. Jag har arbetat länge med estetiska utvecklingsprojekt på förskolor och skolor men jag har också arbetat i över 20 år med undervisning och forskning på Stockholms universitet.

– I december 2021 disputerade jag på Stockholms universitet i ämnet ”Estetiska ämnens didaktik” med inriktning mot dans och film. För närvarande arbetar jag på institutionen för ämnesdidaktik på Stockholms universitet.

Berätta om din forskning!

– Krigsleken är ett komplext fenomen som vi brottas med generation efter generation. Hur ska vi förhålla oss till den? Många skolor och förskolor totalförbjuder den här typen av fysiska, livliga lekar och vi brukar inte heller titta på dem med en intresserad blick. Men vad tillför nya generationer för nya meningar och nya idéer till dessa lekar? Mycket forskning som bedrivits tidigare har undersökt relationen mellan aggressivitet och krigslek. Påverkar krigsleken barns utveckling genom att den normaliserar våld, eller blir aggressiva impulser neutraliserade av dessa lekar?

– I min forskning har jag valt att undersöka vilka estetiska dimensioner som kommer till uttryck i barns krigslek. Det handlar i detta fall om att sätta krigslekens rörelser i förgrunden och det har jag gjort genom att analysera data i form av film, med hjälp av dansteori.

Vad säger forskningsresultaten?

– Det var mycket som förvånade mig. Bland annat att barnen är så otroligt skickliga i sina rörelser redan i så tidig ålder. Det förvånade mig också att de var så noggranna med att inte snudda vid varandra när de gjorde väldigt dynamiska hopp, fäktningsscener och piruetter.

Vilken nytta har de som arbetar i förskolan av just dina forskningsresultat?

– Jag hoppas att de ska bidra med fler perspektiv på hur vi analyserar och tolkar krigslek men också till fler sätt att tänka på rörelse och på små barns ”kinestetiska musikalitet”. Men också ge perspektiv på och insikter om hur barns progressiva kraft kan vara med och förändra normer. Det finns också tankar i avhandlingen om att lära sig mer om att skilja på låtsasaggressivitet och riktig aggressivitet – när är leken en lek med aggressiva krafter och uttryck och när handlar det om ett bråk, en riktig konflikt där det finns avsikt att skada? Sen hoppas jag också att avhandlingen kan inspirera till vidgade perspektiv på dans och dansdidaktik i relation till små barn. Avhandlingen innehåller teorier om hur man kan se på så otroligt många sätt vad rörelse, subjekt och kropp är och det tror jag kan vara användbart och roligt att utforska i förskoleverksamheten.

– På ett djupare plan tänker jag att det är viktigt att vi släpper fram och tar fasta på nya aspekter av olika fenomen som små barn föreslår, så att vi inte bidrar till att återskapa eller falla tillbaka i stereotyper. Jag tänker också att det finns något väsentligt i att se att vuxna och barn tillsammans skapar en väv där barnens förslag kan vara otroligt viktiga knytpunkter för att ta oss ur destruktiva mönster – om vi uppmärksammar dem.

Har du fortsatt med ditt avhandlingsämne?

– Vissa samarbeten och fördjupande projekt utifrån några av alla de spår som avhandlingen ritar upp är på gång, men det tar lite tid att bygga upp nya projekt märker jag. Det som jag tror blir mest naturligt att fortsätta på är att fördjupa begreppet/teorin ”Kinestetisk musikalitet” som utkristalliserade sig i avhandlingen.

Vad är det roligaste med forskaryrket?

– Min idé om forskning är praktiknära så jag arbetar helst nära pedagoger och barn och vill att forskningen ska vara användbar både för skolan och förskolan och för olika forskardiscipliner samtidigt. En av de roligaste sakerna är just att får röra sig mellan praktik och teori och upptäcka hur otroligt sammanvävda de ofta är.

Vad jobbar du med när du inte forskar?

– Just nu bland annat med filmprojekt, konstprojekt och undervisning.

Vad gör du på fritiden?

– På helgen gör jag helst så lite som möjligt. Då vill jag bara gå runt och skrota helt oplanerat. Men det går inte alltid förstås. När jag inte jobbar engagerar jag mig i allmänhet i politiska händelser, går ut med hunden, läser, träffar vänner och familj, besöker utställningar eller går på bio, kanske städar lite och lagar mycket mat.

Lästips

Ebba Theorells avhandling Kraft, form, transformationer – Om kinestetisk musikalitet och kroppsvärldande i pojkars krigslek.

Skrivet av: Lotte Mjöberg. Foto: Linnea Bengtsson.