Björkängens förskola

Björkängens förskola har jobbat med ett projekt i tydliggörande pedagogik. Det har gjort barnen tryggare, mer självständiga och delaktiga.

Av Angelica Berg.

Dagarna på förskolan ska vara begripliga och hanterbara för alla barn. Det såg barnhälsoteamet och pedagogerna som ett utvecklingsbehov efter att ha genomfört verksamhetsbesök, kartläggningar och kvalitetsdialoger.

Detta resulterade i en ansökan till Specialpedagogiska skolmyndigheten om statsbidrag för ett projekt i tydliggörande pedagogik.

– Målgruppen var barn som diagnostiserats eller var under utredning med frågeställning om NPF samt barn med kommunikationssvårigheter. Målgruppens barn ska få samma möjlighet till delaktighet och inflytande som deras kamrater med goda kommunikations- och exekutiva förmågor säger Åsa Johansson, specialpedagog i Askersunds kommun och projektledare för projektet.

Förskollärarna Therese Wedlund och Katrin Ahl fick i uppdrag att arbeta deltid med projektet och stödja arbetslagen medan Veronica Bäckström hade ett övergripande ansvar på förskolan.

Projektets mål var att utveckla det pedagogiska förhållningssättet, stärka pedagogernas kunskaper och skapa förståelse kring vikten av tydliggörande pedagogik.

– Vi har använt projektmedlen till att ta in vikarier när vi har arbetat med projektet. Vi har haft samma vikarier för att undvika nya personer i barngrupperna, säger Åsa Johansson.

Projektets gång

Hösten 2024 drog projektet igång med en miljörond. Där reflekterade projektdeltagarna tillsammans med barn och pedagoger över tydligheten på de olika avdelningarna, vilket visuellt stöd som fanns, förhållningssätt, användandet av TAKK och om alla barn fick svar på de sju pedagogiska frågorna.

– Vi hade gjort en checklista baserad på forskning. På en del avdelningar fanns ett visst stöd men bilderna kanske satt för högt för barnen eller var placerade så att de bländades av en lampa eller solen. Vi lärde oss mycket om hur viktiga de små detaljerna är. Kartläggningen gav en bra bild över vilket stöd som avdelningarna behövde, säger Therese Wedlund.

För att öka kunskapen bland alla pedagoger höll Åsa Johansson en föreläsning och en TAKK-utbildning. Under året har pedagogerna också läst och diskuterat litteratur.

– Det gjorde att alla pedagoger fick samma grundkunskaper, säger Åsa Johansson, som ledde litteraturdiskussionerna.

Therese Wedlund och Katrin Ahl genomförde handledning med varje arbetslag tillsammans med Åsa Johansson. Vid ett tillfälle gick de runt på avdelningarna på knä för att komma i barnens höjd och få en bättre förståelse för hur miljön upplevs ur deras perspektiv.

– Syftet var att undersöka hur tydligt det framgick i varje rum vad som erbjöds att göra och om barnen själva kunde uppfatta aktiviteterna och materialen på ett självständigt sätt, förklarar Therese Wedlund.

– Efter det inleddes en hands-on-period där vi tillsammans med arbetslagen arbetade praktiskt med att utveckla miljöerna. Vi diskuterade vilka förändringar som behövde göras och på vilket sätt vi kunde göra rummen mer tydliga och inbjudande för barnen, fortsätter Katrin Ahl.

Skapat visuellt stöd

För att tydliggöra dagarna köptes veckoscheman och bildstöd tillverkades till olika situationer såsom påklädning i hallen, matsituationer, handtvätt och toalettrutiner.

– Alla pedagoger fick också varsin knippa med stödbilder med exempelvis känslor, aktiviteter och rutiner. Alla har samma grundmaterial för att skapa en röd tråd. Barn som byter avdelning ska känna igen sig, säger Therese Wedlund.

– Vi hade också fokus på att intryckssanera. Mycket av det som satt uppe på väggarna användes inte eller hade ingen funktion. Allt gammalt kan inte finnas kvar samtidigt som vi sätter upp nytt, fortsätter Åsa Johansson.

På dagsschemat ser barnen vilka aktiviteter som kommer att ske under dagen. Alla dagens bilder sätts upp på morgonen. Förmiddagens bilder pratar man om på morgonens samling. Då vet barnen vad som ska hända, vart de ska vara och med vem. Resterande bilder samtalar man om vid samlingen före lunch.

– Markören på veckoschemat har blivit en bra tidsindikator för barnen. Den visar även hur långt på dagen man har kommit. Barnen är delaktiga under hela dagen och flyttar markören när dagen fortlöper, berättar Katrin Ahl.

Bilder för olika känslor används i vardagliga samtal men även i mallarna för utvecklingssamtal och på barnens miljöronder.

– Inte minst för de yngsta barnen är känslobilderna väldigt viktiga, märker Veronica Bäckström.

– Eftersom känslobilderna finns återkommande känner barnen igen dem. De kan lättare visa hur de känner i olika miljöer vilket är bra för de barn som har svårt att uttrycka sig. Vi har även fått positiv respons från vårdnadshavare som vill använda visuellt stöd hemma, säger Katrin Ahl.

Lugnare i gruppen

Pedagogerna märker att arbetet skapat ett lugn. Vardagen blir mindre stressad när barnen får stöd i att förstå vad som ska hända, när och varför.

– Det skapar även ett lugn för oss pedagoger när också vi vet vad vi ska göra, samt när och vem som ska göra det, tycker Therese Wedlund.

– Vi ser att barnen har blivit tryggare, mer självständiga och delaktiga. Det är jättestor skillnad. Barn som ännu inte har ett verbalt språk kan kommunicera genom bildstöd. De kan till exempel visa genom bilderna vilken aktivitet de vill göra. Det ger dem ett större inflytande över sin dag. Vi pedagoger uppmärksammade att det var fler barn som hade behov av visuellt stöd än vad vi tidigare trodde, säger Katrin Ahl.

Förändrat arbetssätt

I slutet av projektet gjordes en ny miljörond tillsammans med avdelningsansvariga för att konstatera vilka förändringar som skett och få bekräftelse på att stödet fanns på barnens nivå.

Genom projektet har förskolorna fått ett grundkoncept att bygga vidare på. Arbetssätt och bildstöd är ett levande material som förändras med tiden och pedagogerna hjälper varandra att hålla det vid liv så att det inte blir en tillfällig insats.

– Begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet är viktiga ledord att ha med sig i planering, när vi skapar lek- och lärmiljöer samt i utförande av aktiviteter och undervisning, säger Katrin Ahl.

– Vi avslutade utvecklingsprojektet med att alla pedagoger deltog i en utvärdering. Den visade att pedagogerna har fått till sig ny kunskap, har börjat arbeta med visuellt stöd och stödtecken samt att de ser att deras förändrade arbetssätt gynnar barnen. Det ledde till att vi sökte fortsatt statsbidrag och beviljats ett nytt år för att arbeta med samma utvecklingsprojekt med övriga förskolor i kommunen, avslutar Åsa Johansson.

Projektgruppen bestod av rektor Anna-Karin Bergström, biträdande rektor Ann-Sofie Andersson, specialpedagog Åsa Johansson och förskollärarna Veronica Bäckström, Therese Wedlund och Katrin Ahl. Även Snörmakarens förskola har ingått i projektet.