Karin
Alnervik
Karin Alnervik är fil. dr i pedagogik och universitetsadjunkt vid Högskolan för lärande och kommunikation, Jönköpings universitet. Hon är inriktad på dokumentationsarbete och verksamhetsutveckling i förskolan. Vilka motsättningar uppkommer i ett verksamhetssystem när pedagogisk dokumentation kommit i bruk?
Berätta lite om dig själv!
Min avhandling heter ”Men så kan man ju också tänka! Pedagogisk dokumentation som förändringsverktyg i förskolan”. Jag började arbeta i förskolan 1978. Först som barnskötare och sedan som förskollärare. Jag delar ansvaret för förskolan HallonEtt tillsammans med min man som också är förskollärare. Han arbetar där på heltid medan jag finns där på några procent och resten av min tid arbetar på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping på förskollärarprogrammet och med förskolelyftet.
Varför blev du forskare?
Under många år var jag ute och arbetade med pedagogisk handledning och föreläste, efter att ha arbetat som förskollärare, handläggare på Kommunförbundet och som projektledare för ”lärarna lyfter Sverige”. Jag upplevde att jag blev ganska trött på mig själv som föreläsare även om jag aldrig egentligen tröttnade på ”handledandet”. Jag upplevde också att jag ville utveckla mig och utvecklas i mitt arbete ytterligare. Då sökte jag som doktorand till Högskolan och blev antagen.
Vad forskar du om?
Eftersom jag försökt handleda arbete kring pedagogisk dokumentation blev just pedagogisk dokumentation det jag kom att fokusera i min forskning. Pedagogisk dokumentation handlar för mig om att fortbilda sig i sitt eget arbete och det handlar om ett kollegialt lärande, men jag uppfattade också att detta var svårt för många arbetslag att ”få till”. Så när jag blev tillfrågad om jag ville bli koordinator för ett projekt där förskolor med lång erfarenhet av att arbeta med pedagogisk dokumentation skulle mötas för att driva ett projekterande arbete kring ljus tackade jag ja till detta. Och på detta sätt kunde jag undersöka ”hur de som får till det, får till det”.
Vad säger forskningsresultaten?
Resultatet visar att arbete med pedagogisk dokumentation innebär att förskolepersonal börjar diskutera lärande och kunskap men också hur de ser på världen, utifrån hur dokumentationerna kan uppfattas. Förskolepersonalen i studien minns hur de fått förändra sitt arbetssätt, vilket innebar att det började uppstå motsättningar i verksamhetssystemet som de var tvungna att börja lösa.
Detta innebar att verksamheten förändrades både på enhetsnivå och barngruppsnivå. Bland annat har arbetslaget utvidgats när de arbetar med pedagogisk dokumentation. Det utvidgade arbetslaget har inneburit att berättelserna som genom samtal om dokumentationsmaterialet kommer i rörelse, eftersom de ibland analyseras i flera led. Jag kom också fram till att pedagogisk dokumentation kan uppfattas ur olika aspekter som gör att pedagogisk dokumentation kan beskrivas som ett komplext verktyg.
När jag skrev avhandlingen strävade jag efter att skriva på ett sätt så att förskollärare kunde ta del av innehållet. Jag tror att många kan få hjälp att komma vidare och förstå motsättningar som uppstår vid förändringsarbete och att hitta nycklar till betydelsen för att det krävs en fungerande organisation för att kunna komma igång med ett systematiskt dokumentationsarbete.
Hur ska du fortsätta med ditt forskningsämne?
Jag är intresserad av mycket i förskolan och mitt fortsatta forskningsfokus är spretigt. Ett intresse som hör ihop med min avhandling är förskolechefen som pedagogisk ledare och att driva pedagogisk utveckling tillsammans med kollegor. Detta är ett område jag skulle vilja studera. Men jag har förmånen att få vara en del av ett forskningsprojekt som funderar över relationen mellan utforskande och barns lekvärldar vilket också ger mig många reflektioner om förskoledidaktiken som jag närmre skulle vilja studera.
Vad gör du när du inte forskar?
Jag har tre barn och snart fem barnbarn. Mina intressen är att få rida islandshäst, trädgårdsarbete, promenader, intressanta samtal om livet och att vara tillsammans med familjen.
