Forsafjälls förskola
På Forsafjälls förskola i Duved ville barnen bygga en egen myrstack. Det var starten på en kreativ, lärorik och spännande resa mot ett arbetssätt som innebär att projekten numera lever hela dagen.
Av: Ulrika Glaser.
På Forsafjälls förskola började pedagogerna fundera på vad detta skulle kunna innebära, och utifrån barnens intresse för småkryp och myrors sätt att arbeta kollektivt, så enades de om att börja jobba med en myrstack.
Malin Törngren, förskollärare, berättar:
– Vi hade tre utvalda uttryckssätt som vi skulle introducera för barnen: måla, rita och lera. Utifrån dessa uttrycksformer började vi undersöka myror, och det gick runt i nån slags faktaundersökande. Där var vi. Vi hade hittat en struktur för dokumentation och reflektion, men det hela var lite stelt.
Intresset utvidgades
En dag var det ett barn som ville bygga en myrstack som gick att öppna. Sagt och gjort – en stor kartong som en diskmaskin hade levererats i flyttade in på förskolan och fick påbörja sin transformering till myrstack.
– Flera av barnen var intresserade av en affisch med en tecknad bild av hur en myrstack kan tänkas vara uppbyggd. Det var en viktig del eftersom vi genom den bilden gick från ett faktabaserat utforskande till att blanda fantasi och fakta, säger Malin Törngren.
Ganska snabbt utvecklades det till att alla barnen ville bygga en gemensam myrstack.
– Vi tänkte mycket tillsammans på vad en myrstack skulle kunna innehålla … vi satt och kände med fingrarna på en stor hög med barr … vi marinerade oss i tankar om myrstacken och samlade våra funderingar på mindmaps, berättar Malin Törngren.
Hållbara sociala relationer
Monica Hallström Lundgren arbetar som ateljérista på bland annat Forsafjälls förskola. Hon har varit en viktig del i att stötta pedagogerna i att komma vidare kring estetiska uttryck och lärmiljöer.
Tillsammans med en pedagogista hjälpte hon pedagogerna att lyfta blicken från planerandet och görandet till att få syn på vad som verkligen är viktigt, och just hur temat ”Hållbara sociala relationer” kunde utforskas.
Pedagogerna fick hjälp att formulera produktiva frågor om hur människor och myror lever. Tillsammans med barnen skapades en dokumentation som fanns tillgänglig och ledde dem framåt.
En ny syn på miljö och material gav skjuts åt projektet
Sedan tidigare fanns olika mötesplatser på förskolan, till exempel ett bord för lera med tillhörande redskap, vatten och en skylt som förkunnade ”Lera”. Det skulle dock snart visa sig att barnen behövde använda mer än bara lera när de skulle utforska myrorna.
– De ville skapa käkar till en stor myra som vi redan hade gjort i papier maché. Vi hängde upp myran ovanför leran och det visade sig att barnen hade olika tankar om vilka material de ville använda för att skapa myrans käkar. Så i stället för att bara erbjuda lera la vi fram ståltråd, piprensare, papper och så vidare. Vi gick från att tänka ”mötesplats för lera” till att tänka ”mötesplats för utforskande av myrans käkar”, berättar Monica Hallström Lundgren.
Därefter byggdes mötesplatserna utifrån frågan ”Vad kan vi behöva här?” Material och tekniker korsades och barnen fick hjälpa till genom att hämta det de tyckte behövdes.
Pedagogernas beslut att inrätta miljöer med några utvalda material ändrades till att utgå från vad som skapar meningsfulla sammanhang för barnen. Och med det perspektivskiftet var det som att allting plötsligt föll på plats.
Dödssmitta, rum för demokrati och en affär där fattigas pengar räcker längre
Forsafjälls förskola delar byggnad med ett äldreboende och när pandemin bröt ut började barnen fundera mycket över ”dödssmittan” som gjorde att de skulle hålla avstånd till de äldre.
Det första rummet barnen ville bygga i myrstacken blev en kyrkogård eftersom dödssmittan skulle kunna göra att myrorna dog och då behövdes en begravningsplats.
– Att lyssna till barnens tankar, som till exempel att när man dör stannar skelettet kvar på jorden och huden åker upp till himlen, är viktigt. Vi måste passa på att låta existentiella diskussioner få finnas.
När kyrkogården var klar byggdes myrstackens största rum, pratrummet, dit myrorna skulle gå för att ha samling och fatta viktiga beslut.
Sedan kom en affär där pengarna hade olika värde: för fattiga myror var pengarna värda mer och de kunde på så vis få fler varor än vad de rika myrorna fick för sina pengar.
– Myrstacken var bara medlet, det var den röda tråden, men egentligen jobbade vi med så ofantligt många större frågor och perspektiv i projektet. Vi funderade alltid på hur vi kunde hitta vägar i myrprojektet för att få med alla områden i läroplanen.
Några exempel på kopplingar till läroplanen: När affären byggdes uppstod frågor om allas lika värde, pengars värde och matematik. I samband med konstruktionen av Drottningens kammare uppstod en lust till berättande hos barnen, vilket pedagogerna förstärkte genom att hjälpa dem göra en film av berättelsen med digital teknik.
Och när myrstackens hiss skulle byggas var det såklart teknik i fokus. När det uppstod delade meningar om vilken färg ett handtag skulle ha passade pedagogerna på att berätta vad ordet kompromiss betyder. Vilken färg handtaget fick till slut? Randigt såklart!
Pedagogens roll – från att driva till att stötta
Allt eftersom projektet löpte på insåg pedagogerna att deras roll förändrades och de kunde ta några steg tillbaka. Barnen visade att de lärt sig metoder för att själva komma vidare i sitt arbete: att kompromissa, att rösta om beslut och att lyssna till varandras idéer. Samt, inte minst, hade barnen utvecklat en tilltro till sin egen kompetens.
– I början var det oftast så att barnen tittade på oss vuxna för att få en riktning för dagen: Vad ska vi göra i dag? Senare i projektet visste barnen själva vad de skulle göra och delade upp arbetsuppgifterna mellan sig. Vår roll blev mer att sitta med och snappa upp frågor, samla dem på mindmaps och att stötta barnen i stället för att putta dem framför oss.
Viktigt för både barn och pedagoger att lära känna materialet
En viktig del i att barnen själva kunde driva projektet var ett noggrant förarbete kring de material som erbjuds. Åre kommun har bestämt att varje höst ska de material som finns på förskolorna introduceras för barnen så att de vet vad som finns, hur det används och hur det sköts.
Vet barnen inte blir det svårt att gå in i det fördjupade arbetssättet, menar Monica, och fortsätter:
– Vi pedagoger behöver också bekanta oss med det vi ska presentera. Att pröva själva är jätteviktigt, annars blir materialen inte presenterade på ett bra sätt för barnen. Och genom att vi vuxna ger oss tid att prova saker tillsammans förstår vi att vi har olika perspektiv, och att det inte alltid blir som man har tänkt sig. Och de viktiga upplevelserna tar man med sig i arbetet med barnen.
Pedagogerna på Forsafjäll är numera vana vid att prova själva och uppleva med alla sinnen. Det är inte ovanligt att fortbildningar sker utomhus eller i barnens lärmiljöer, och att pedagogistor och ateljéristor arrangerar olika mötesplatser även för de vuxnas lärande.
– Vi har suttit i regnet under en gran i skogen och lyssnat på en saga om ekologisk hållbarhet. Det ger en helt annan förståelse än om vi hade suttit i en konferenssal och pratat om samma sak. Vi tänker att det är viktigt att själva uppleva den kontext barnen ska vara i.
