Kristin

Ungerberg

Publicerat 2020-06-03.

Vem är du?

– Jag är utbildad förskollärare och har arbetat som detta till och från sedan 1996 när jag tog examen vid dåvarande högskolan i Karlstad. Jag har arbetat som förskollärare på många olika platser och i olika former, på landsbygden och i större städer, i Sverige och i Norge, med äldre förskolebarn och i förskoleklass samt med yngre barn.

– Jag bor i Åmål sedan 2006 tillsammans med man och två barn. Jag har alltid varit intresserad av att lära mig mer om det jag jobbar med och samtidigt som jag läste en magisterutbildning inom skolutveckling och ledarskap så utannonserades en doktorandtjänst på Karlstads universitet. Jag sökte och blev antagen till denna tjänst som jag påbörjade i augusti 2013. Tjänsten har inneburit att jag gått en forskarutbildning 80 % av tiden och arbetat med undervisning i förskollärarutbildningen 20 %. Den 3 maj 2019 disputerade jag med min doktorsavhandling ”Flytande inflytande – affektiva relationer mellan barn och miljön i förskolan”.

– Jag har sedan fått fortsatt anställning på Karlstads universitet och är nu kursansvarig för en termin i förskollärarutbildningen som handlar om de yngsta barnen i förskolan. Jag arbetar också en del i en annan termin som handlar om pedagogiskt ledarskap i förskolan samt med den verksamhetsförlagda utbildningen för förskollärarstudenter. Jag har även startat ett forskningsprojekt tillsammans med en kollega om förskollärares syn på sitt ledarskap.

Berätta om din forskning!

– Min avhandling handlar om de yngsta förskolebarnen, 1–3 år, och det inflytande som de enligt bland annat förskolans styrdokument skall ha i sin utbildning. Jag har ju tidigare arbetat som förskollärare i drygt 15 år och ända sedan läroplanens inträde i förskolan 1998 där barns inflytande blev tydligt framskrivet så har jag funderat kring vad detta betyder och hur jag som förskollärare kan arbeta med barnens reella inflytande i verksamheten. 

– Tidigare forskning visar att ett vanligt sätt att arbeta med barns inflytande i förskolan är att organisera olika aktiviteter där barnen verbalt skall uttrycka sin åsikt, att träna barnen på att göra val och förstå konsekvensen av att göra val. Jag har under många år arbetat med de yngsta barnen i förskolan. Dessa barns förmåga att upptäcka omvärlden på så många olika kreativa och oförutsägbara sätt är något som alltid fascinerat mig som förskollärare. De använder hela kroppen för att upptäcka och förstå den miljö som de ingår i. De kommunicerar också mer kroppsligt än verbalt vilket utmanar mig som vuxen. I min studie riktade jag därför fokus mot att följa med barnen i det de lockades att göra på en förskoleavdelning med till största delen 1–2 åringar. Många av barnen höll på att inskolas eller var nyss inskolade vilket innebar att de var helt nya i förskolans miljö. 

– I studien har jag valt att använda ett immanent teoretiskt perspektiv. Det innebär att man inte söker efter det fasta och förutbestämda utan istället riktar fokus mot det som skapar skillnad och något nytt, vilket passar utmärkt när man följer med i det dessa unga barn gör i sin vardag. Det handlar om att rucka på det vi tar för givet och skapa möjligheter att se världen på nya och fler sätt. Detta perspektiv har blivit en hjälp att få syn på det barnen riktar sitt fokus mot och som inte stämmer överens med hur jag som vuxen och förskollärare brukar tänka eller förstå. Det är just i dessa nya förståelser hos mig som vuxen, utifrån det som barnen lockas att göra, som barnens inflytande ”blir till”.

Vad säger forskningsresultaten? Var det något i dem som förvånade dig?

– När jag följde med i barnens relationer med förskolans miljö så kunde jag se hur t.ex. rutschkanorna inomhus och utomhus samt cyklarna utomhus var något som ofta lockade barnen. Mer specifikt så handlade det om att barnen ofta stannade kvar uppe på höjden av rutschkanans avsats eller körde cyklarna mot olika fasta föremål. Detta var situationer som pedagogerna bromsade upp genom att tala om för barnen att de inte fick göra så eller genom att tala om vad som var rätt sätt i förhållande till dessa material och platser. 

– Trots pedagogernas upprepande tillsägelser fortsatte barnen att relatera med höjden i rutschkanan och de olika motstånden som skapades i mötena med de fasta föremålen som t.ex. stenkanterna och staketen på cykelplatsen. Det var något med dessa material och platser som skapade en intensiv närvaro i stunden och barnen uttryckte detta både kroppsligt och verbalt genom glada och upprymda känslor. I dessa situationer synliggör barnen andra sätt att relatera och förstå förskolans verksamhet än det pedagogerna uttrycker som viktigt utifrån sitt vuxna perspektiv. Detta synliggör jag som en mer kollektiv aspekt av inflytande där det som lockar och skapar intresse uppstår i relationer med både andra människor men också med miljön runt omkring. Inflytande kopplas inte på detta sätt samman med barnets individuella förmågor utan förstås som rörligt och flytande i relationer med både människor och miljön runt omkring oss. 

Genom att ta utgångspunkt i det barnen lockas till i stunden och att som pedagog ta barnens relationer på allvar, även om de skiljer sig från den egna förståelsen, så skapas möjlighet för ett mer barnsligt och kreativt inflytande i förskolan där alla blir inkluderade oavsett ålder eller individuella förmågor.

Vilken nytta har de som arbetar i förskolan av just dina forskningsresultat?

– Detta får också såklart konsekvenser för pedagogernas roll. Istället för att kontrollera och styra in barnens handlingar mot det som man som vuxen tycker är rätt och viktigt så följde pedagogerna ibland med i det barnen lockades av och deltog på ett mer lustfyllt och nyfiket sätt. Detta är något som jag valt att benämna i resultatet som att bli barnsliga tillsammans, där pedagogerna tillåter sig förvånas och överraskas av det oförutsägbara och potentiella i deras gemensamma agerande. 

– Jag hoppas att min forskning skall uppvärdera det barnsliga, kreativa och potentiella i förskolans verksamhet, både bland barn och bland pedagoger. Det är en viktig kontrast till ett kvalitetsarbete som till största del fokuserar vikten av att pedagogerna i förväg bestämmer innehåll och slutmål. Det behöver finnas utrymme för det kreativa och nyfikna som sker i nuet vilket även den nya läroplanen för förskolan nu mer tydligt lyfter fram.

Har du fortsatt med ditt avhandlingsämne?

– Jag skriver just nu en bok via Studentlitteratur om de yngsta förskolebarnen och hur vi kan arbeta i förskolan med att inkludera deras specifika och unika sätt att ta sig an omvärlden. Den baseras på min avhandling men istället för att tydligt rikta fokus mot inflytande så riktar jag här mer fokus på några av de teoretiska begrepp som jag behandlat och utvecklat som jag tycker saknas i arbetet med de yngre barnen generellt.

Vad är det roligaste med forskaryrket?

– Det absolut roligaste med både min forskarutbildning och med forskaryrket i sig är att jag får tid att fördjupa mig i saker som jag undrar över och är väldigt nyfiken på. Det är mycket jag funderat på när jag arbetat som förskollärare som jag nu faktiskt kan ta mig tid att studera och lära mig mer om. Det är också roligt att träffa studenter som utbildar sig till förskollärare och lyssna till deras frågor samt att utmana dem med kunskaper och ett vetenskapligt förhållningssätt. Det enda jag saknar i detta yrke är att inte längre arbeta med barnen i sig, det var något som ofta gav mig sådan energi och kreativitet. 

Vad gör du på fritiden?

– Min syn på fritiden har ”ett före och ett efter” avhandlingen faktiskt. Under doktorandtiden så hade jag självfallet fritid men då handlade fritiden mycket om att återhämta sig och vara tillsammans med familjen för att få kraft att göra klart forskarutbildningen och avhandlingen. När det gått ett drygt halvår sedan jag blev klar så började jag förstå att fritid är något mer än återhämtning och nu har jag börjat läsa andra böcker än vetenskapliga igen, gärna kluriga deckare.

– Jag har fortfarande inte skaffat mig någon särskild hobby på fritiden men är nyfiken på att lära mig något nytt som inte har med mitt arbete att göra, gärna något fysiskt för kroppen och samtidigt kreativt för sinnet. Vi får se vad det blir framöver!

Lästips

Challenging democracy in early childhood education är en bok riktad till forskare och pedagoger i förskolan/skolan och har flera kapitel som är skrivna av svenska forskare med fokus på förskolebarn och demokrati!

Kristin Ungerbergs avhandling

Flytande inflytande – affektiva relationer mellan barn och miljön i förskolan.

 

Skrivet av: Lotte Mjöberg.