Emilia
Holmbom Strid
Publicerat 2024-08-22
Text: Lotte Mjöberg
Berätta lite om dig själv! Vem är du?
– Jag växte upp utanför Linköping och bor i dag i ett område i utkanten av staden. Där bor jag med min man Peter och vår ettåriga dotter Amanda. Jag kommer inte från förskolemiljö utan har en tvärvetenskaplig utbildning i bagaget. Min nyfikenhet och vetgirighet gjorde det svårt att välja bara ett ämne att studera, så den tvärvetenskapliga vägen passade mig som hand i handsken. Min utbildning är ett egendesignat, personanpassat hopplock av kurser inom både psykologi, sociologi, filosofi och etik! Just nu arbetar jag på Barnafrid (LiU) med frågor om våld mot barn och unga, men min avhandling skrev jag när jag arbetade på Tema Barn på Linköpings universitet (LiU).
– Under tiden jag studerat har jag arbetat inom psykiatri, med behandlingshem för våldsutsatta kvinnor och på skyddat boende. Jag har alltid varit passionerat intresserad av känslor, känslouttryck, hur vi gör oss förstådda samt känslornas plats i vardagsinteraktioner. Att studera barns liv och interaktioner är något jag alltid varit nyfiken på, så när jag fick chansen att undersöka barns känslouttryck i förskolan så var det ett enkelt val som kändes helt självklart. Avhandlingen tog sammanlagt sex år inklusive min föräldraledighet och jag lade fram den i december 2023. Det var lite nervöst … Den är på engelska och heter Laughter, excitement, and suspense in preschool. Choreographing emotional stances as a multiparty achievement.
Berätta om din forskning!
– Forskningen handlar om tillfällen när känslouttryck av glädje främjar goda relationer i grupper. Jag har intresserat mig för vad de starka känslorna gör i interaktionen mellan barnen i förskolan. De kan uppkomma i olika situationer, en del som pedagogerna kanske inte ser: när barnen är ute, är ensamma i lekrum etc. Jag fick ta del av ett filmat projektmaterial som en annan forskare, Mats Andrén, redan tagit fram. Jag studerade och transkriberade det på detaljnivå. Som metod hade jag valt interaktionsanalys. Det var väldigt spännande!
– Jag är imponerad av hur pedagogerna arbetar, exempelvis hur de får ett antal barn att sitta still och lyssna, exempelvis på en saga. Det kräver mycket interaktion!
– Människan är i grunden en social varelse som behöver ingå i sociala sammanhang. Det är därför viktigt att kunna göra sig förstådd. När vi skapar en gemensam förståelse kring något spelar våra känslouttryck en viktig – om inte avgörande – roll. Känslornas plats i vardagen går ofta obemärkt förbi utan att vi skänker det en extra tanke. Det är lätt att glömma bort att vi, genom känslouttryck, ständigt positionerar oss och visar vad vi tycker om det som just sagts; exempelvis kan vi genom ett leende, en tydlig gest eller emoji i ett sms visa vad vi tycker eller känner. Hur vi positionerar oss är avgörande för hur interaktionen sedan fortlöper. Att lära sig uttrycka känslor och uttrycka dem är en livslång process som inte sker i en handvändning. Det tar tid att lära sig. Förskolan är barns sociala arena, och mötet med förskollärare och andra barn är betydande för barns känslosocialisation.
– Barn spenderar stor del av sin tid på förskolan i grupp. Trots det finns oerhört få studier om barns interaktion och känslouttryck i storgrupp. Att umgås i storgrupp kräver andra sociala färdigheter än interaktion i samtal mellan två personer och i samtal mellan tre personer. Min avhandling belyser möjligheter och utmaningar, både sociala och kommunikativa, som små barn möter när de interagerar i stora grupper i förskolemiljöer. Forskningen handlar just om hur barn och förskollärare gemensamt skapar förståelse, kunskap och samhörighet i kamratgruppen genom olika glädjeuttryck. In a nut shell: barns glädje och samhörighet i förskolan!
Vad säger forskningsresultaten? Var det något i dem som förvånade dig?
– Det blev så tydligt hur sociala färdigheter används av barnen för att delta i gruppen. De använder skratt, uppspelthet och spänning för att bjuda in till gemenskap. De bygger på varandras uttryck med turtagande. Forskningen handlar om tillfällen när känslouttryck av glädje främjar goda relationer i grupper. Jag blev förvånad över hur lite fokus det fått i forskningssammanhang i stort. Det som jag främst bär med mig och vill lyfta fram här är på vilket sätt barn delar känslor. Hur det går till rent praktiskt. Genom att i detalj följa turtagandet (d.v.s. hur deltagarna förhåller sig till och svarar på varandras handlingar) var det möjligt att se de små, små detaljerna som får samspel att fungera.
– Tänk dig en samlingssituation i storgrupp. Barn i olika åldrar sitter i en halvcirkel. Läraren sitter i mitten så att alla kan se. Det är en ganska vanlig situation i förskolan och barnen möter liknande gruppsituationer varje dag. I sådana situationer krävs det att läraren fångar och bibehåller barnens uppmärksamhet, vilket är hårt arbete. Det är viktigt att komma ihåg att situationen inte bara styrs av läraren utan också av barnen. De är direkt beroende av varandra. En samling handlar inte bara om det som sägs eller de direkta läromål som aktiviteten ämnar möta i aktiviteten just den dagen utan är även en övning i uppmärksamhet, att sitta still och lära känna formen på hur man förväntas bete sig i en gruppsituation. De senare kvaliteterna möter andra övergripande mål av läroplanen som att ”utveckla pedagogiskt innehåll och miljöer som inspirerar till utveckling och lärande och som utmanar och stimulerar intresset och nyfikenheten hos barn” och öppenhet, respekt, solidaritet och ansvar.
– Med detta i åtanke, föreställ dig att barnen och förskollärarna är del av en orkester. Läraren agerar dirigent och med barngruppen skapar de tillsammans en gemensam dynamisk melodi. Läraren styr vem som säger vad och när det ska ske. Ibland signalerar läraren tystnad, ibland viskar hen för att visa att något spännande ska komma, och andra gånger ställs frågor som ”vet ni vad som hände sen?”. I min forskning fann jag att allt som oftast slutar samlingarna med ett crescendo, en uppbyggnad till ett gemensamt glädjeuttryck en punch line, något jag kommit att nämna ett now moment. Barnen skrattar, klappar händerna och ler! Med sin taktpinne har läraren tillsammans med barnen skapat en situation av samhörighet och tillhörighet där även barnen bjuder in varandra och bygger vidare stunden, förlänger den, genom sina uttryck av skratt, uppspelthet och spänning.
– Något som förvånade mig är hur stor del av vår vardagliga interaktion som handlar om timing! Förskollärarnas interaktionella arbete med barnen är helt otroligt! I min data kunde jag se den kunskap barn och vuxna besitter om känslor – kunskap som är oumbärlig för att skapa goda relationer, både i förskolan men även senare, och där avsaknaden av kunskapen kan skapa mycket problem.
Vilken nytta har de som arbetar i förskolan i Sverige av just dina forskningsresultat?
– De kan hjälpa den sociala aktionen, ja även medvetet skapa sådana situationer som direkt främjar den. Avhandlingens ämne genomsyrar hela förskolans vardag. Ofta får ”negativa” känslor och konflikter stor plats, vilket är naturligt eftersom det krävs någon form av intervention från läraren. Det är lätt att glömma bort de goda praktikerna, leken, samlingen och de där stunderna som blev bra. Förskolans kontext är speciell och utmanande för många barn.
– Jag hoppas att min avhandling kan bidra med kunskap om hur vi praktiskt kan främja och ge näring åt de goda praktikerna som redan görs. Kommunikationen sker verbalt men även multimodalt eftersom mycket av det som sägs inte sägs med ord och små barn är en målgrupp som är i full takt med att lära sig språk, gester och symboler. Är det något jag lärt mig så är det att stunder av samhörighet är värdefullt för att skapa ringar på vattnet.
Har du fortsatt med ditt avhandlingsämne?
– Jag har precis börjat arbeta som forskningsassistent på Barnafrid här på Linköpings universitet. Det är ett nationellt centrum för kunskap om våld mot barn, riktat till yrkesverksamma och en avdelning inom Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper. Jag arbetar med några olika projekt där. Jag har egentligen många järn i elden och självklart finns avhandlingsarbetet med där! Förhoppningsvis får jag mer tid att arbeta med det framöver. Ska jag vara ärlig så tänker jag dagligen på min avhandling när jag ser barns glädjepraktiker (och jag har sett mycket av det jag skrivit om i interaktionen med min dotter!).
Vad är det roligaste med forskaryrket?
– Det är roligt att analysera tillsammans i en forskargrupp. Visst kan det vara kul att fördjupa sig i data men det är i analysarbetet och med skrivprocessen direkt efter, där jag kan bolla med andra forskare inom fältet, som jag trivs allra bäst. Jag undervisar också på förskollärarprogrammet och det var mycket intressant att ta del av studenternas tankar om mitt forskningsmaterial. Det gav mig helt nya perspektiv, studenter i dag är duktiga på kritiskt tänkande.
Vad gör du på fritiden?
– På fritiden njuter jag av att spendera tid med familj och vänner. Laga god mat i glada vänners lag och påta i trädgården. Musik ligger mig varmt om hjärtat. Jag är bland annat med i en kör – Motvalls – som sjunger världsmusik och kampsånger.
– Jag är även intresserad av olika samhällsfrågor. Vi håller förresten just nu på att välja förskola till vår dotter. Det är spännande att hälsa på i olika förskolor. Vi har många bra kommunala skolor i närheten och hoppas att hon kommer att gå i en av dem. Jag vurmar lite extra för de kommunala förskolorna av flera olika skäl – bland annat för den mångkulturella aspektens skull.
