Karlstadmodellen lever vidare
På sjuttiotalet grundades en stor och då mycket uppmärksammad modell för språkträning i Karlstad. Den fick namnet Karlstadmodellen. Hur ser den ut i dag? Kan vi fortfarande använda oss av Karlstadmodellen i förskolan?
Iréne Johansson, som senare blev professor i specialpedagogik vid Karlstads universitet, upplevde under 1970-talet att barn med exempelvis Downs syndrom fick alldeles för lite språkstimulans och språkträning. Hon började därför i samarbete med många andra – familjer, pedagoger och personal i olika verksamheter – utveckla en modell för språkträning för personer med språk- tal- eller kommunikationssvårigheter. Det blev Karlstadmodellen.
Mängder av övningar
En grundtanke inom Karlstadmodellen är att språkträningen måste anpassas efter varje individ. Det finns hundratals olika övningar samlade i flera böcker av Iréne Johansson, som utgår från olika stadier i språkutvecklingen. För att arbeta strikt enligt Karlstadmodellen behöver man stöd av en handledare som har gått en tre år lång utbildning, men har man inte tillgång till det går det förstås att inspireras av alla övningar i böckerna. Utmaningen blir att hitta rätt övningar för just de barn man har framför sig.
Som logoped har jag ofta träffat föräldrar som vill arbeta enligt Karlstadmodellen. Vi har då tillsammans kunnat plocka ut övningar som passar. Med ett barn som inte hade sagt sina första ord än hittade vi ljudlekar som lockade till samspel och fick barnet att ljuda och jollra mer, och så introducerade vi tecken (TAKK) som ett sätt att kommunicera.
När hen senare hade börjat säga enstaka ord och teckna lite, gick vi vidare till lekar för att bygga ordförråd – till exempel genom att föra in nya ord i lekar som barnet tyckte var roliga. För ett annat barn, som behövde utveckla meningsbyggnad och grammatik, hittade vi övningar som tydliggör det.
Några grundbultar
Målet för den som arbetar enlig Karlstadmodellen är alltid att fånga barnen där de är i sin utveckling och sedan ligga steget före och strukturerat låta dem få träna på det som leder till nästa steg i utvecklingen.
En annan grundbult är att bilda nätverk – något som jag (som inte är handledare) har haft svårt att få till, men alltid har tänkt vore så bra. Ett barn med funktionsnedsättning har många behov och det räcker inte med en person för att fylla alla dessa. Flera personer kring barnet behöver hjälpas åt.
Jag passar på att fråga Jeanette Persson som är handledare i Karlstadmodellen, om hur hon brukar arbeta och hur ett nätverk för ett barn i förskolan kan se ut:
– Vilka som ingår i nätverket utgår alltid från familjens önskemål. Det kan vara personer som kan bidra till barnets utveckling men även personer som behöver skaffa sig egen kunskap kring barnets språk och kommunikation. Oftast blir det familj, resursperson och ytterligare pedagoger. Ibland finns även skolledning och andra viktiga anhöriga till familjen med, svarar hon.
– Nätverkets främsta syfte är att stärka barnet att växa till en självständig individ genom att utveckla sitt språk och sin kommunikation. Förutom att vi ska ligga steget före, genomsyras vårt arbete av empowerment, struktur, kontinuitet och tydliggörande pedagogik. På nätverksmötena delar vi erfarenheter kring barnet och utvärderar och reviderar en lathund med tydliga språkliga mål.
Har du exempel på vad de olika personerna i nätverket kan göra?
– Roller fördelas gemensamt inom nätverket, utifrån vad var och en kan bidra med. Någon kan ha ansvar för daglig språkträning på förskolan, och ibland kan även någon från hemmet ha denna roll. Det finns oftast behov av någon som ansvarar för att färdigställa språkträningsmaterial, som till exempel ordbilder, böcker och teckenpärm eller liknande. Finns det önskemål om gemensam dokumentation kan det också bli en viktig roll. En roll som tillfaller alla är sedan att generalisera de övningar som barnet jobbar med i vardagen.
– Jag som handledare har rollen att presentera olika lekar/övningar och skriva en lathund som utgår från barnets behov och förutsättningar. Övningar på tidig språklig nivå kan vara allt från att imitera ljud och teckenrörelser, gömlek eller kanske en lek där vi matchar föremål mot bild. Har barnet kommit lite längre i sin språkutveckling kan det vara lekar som stimulerar utveckling av ordförråd, kategorisering av ord eller grammatik – där vi kan synliggöra den enkla satsens subjekt, predikat och objekt med färg och form, eller fortsatt ljudträning, säger Jeanette Persson.
Omfattande modell
Karlstadmodellen är helt enkelt en modell som omfattar språkträning på alla möjliga nivåer, och jag tror det är därför den har blivit så populär exempelvis hos föräldrar till barn med funktionsnedsättningar. Den som har arbetat en tid med barns språkutveckling har troligen stött på många av lekarna i andra sammanhang. De bygger på sådant som barnspråksforskning visat är bra – som vikten av att dra in barnen i samtal, använda visuellt stöd, sagor och ramsor, och locka till kommunikation.
Det stora arbetet som gjorts inom Karlstadmodellen tänker jag är att samla och strukturera upp det. Och att man poängterar att alla barn ska fångas upp, även de med allra störst svårigheter.
Du som är nyfiken hittar mer information om Karlstadmodellen här nedan.
Mer information om Karlstadmodellen finns här.
Artikelbild: Shutterstock.com
