Uppmärksamma de nationella minoritetsspråken med hjälp av film
”Språklek med film” är ett språkutvecklande verktyg i arbetet med de nationella minoritetsspråken. Det är Svenska Filminstitutet som på uppdrag av Kulturdepartementet har tagit fram ett nytt filmpedagogiskt material för förskolan.
Sedan år 2000 finns det fem nationella minoritetsspråk* i Sverige: finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. Materialet som Svenska Filminstitutet nu lanserat introducerar tre olika filmpedagogiska metoder och utgår från barnens bildskapande. Det är kostnadsfritt och kräver varken förkunskaper om nationella minoriteter eller om filmskapande. Materialet är dessutom kopplat till läroplanen för förskolan.
Språklek med film kombinerar digitala verktyg, film, berättande samt språk och består av flera olika delar som kompletterar varandra:
- En lärarhandledning
- En teknisk handledning
- En fördjupning om de nationella minoriteternas historia och kultur, med tips på filmer och böcker att se och läsa med barnen.
- En film där pedagoger och barn i förskolor visar hur de utforskar de nationella minoritetsspråken genom att fotografera, filma och berätta utifrån sina bilder.
- Ordlistor med bilder och QR-koder så att barnen kan lyssna till och lära sig ord på finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.
Katharina Berggren har varit projektledare för detta på Svenska Filminstitutet. Hon svarar på några frågor från Förskoleforum.
Hur fick ni idén till detta material?
– Vi i Filminstitutet har ett ordinarie uppdrag att främja tillgången till film för barn och unga på de nationella minoritetsspråken. Det här var ett särskilt uppdrag från Kulturdepartementet att ta fram ett filmpedagogiskt språkutvecklande material med fokus på nationella minoritetsspråk. Hela projektet är producerat utifrån en omfattande förstudie på tre månader samt en användarresa hos målgruppen, så hela idén är baserad på faktiska behov hos målgruppen. Det skulle vara enkelt, inspirerande och engagerande, lätt att införliva i den dagliga verksamheten, ha ordlistor där man kan höra uttal, inte kräva förkunskaper. Innehållet skulle dessutom ha ett barns perspektiv och erbjuda en fördjupning om nationella minoriteter.
– Filmen visar på tre filmpedagogiska metoder: foto, bild och animering. Manus togs fram i samarbete med Charlotta Lennartsdotter, regissör, och övriga delar i ett kreativt samarbete med illustratör, redaktörer och ljuddesigner.
Unikt material
Har det existerat något liknande material tidigare?
– Nej, inte vad jag funnit i förstudien.
En projektgrupp bestående av pedagoger med både majoritets- och minoritetssvensk bakgrund, samt företrädare för nationella minoritetsföreningar, forskare och myndigheter har arbetat med materialet.
Katharina Berggren berättar mer:
– Filminstitutet har en etablerad referensgrupp med representanter från olika nationella minoriteters organisationer och förbund där vi i samråd lyssnade in perspektiv och behov. Vi har intervjuat förskolor där varken pedagoger eller barn pratar språken, förskolor där pedagogerna talar språken samt skolor där det finns barn som identifierar sig med en nationell minoritet men pedagoger inte talar språken. I alla tre fallen och i samråden framkom det tydligt att materialet inte skulle kräva förkunskaper i de nationella minoritetsspråken utan kunna användas av alla och anpassas utifrån respektive förskola, förskollärares och barngrupps förutsättningar.
– Under produktion, manusskrivande, inspelning och efterarbete (klippning och ljudläggning) arbetade vi nära en referensgrupp bestående av forskare, förskollärare, språkutvecklare, filmpedagog samt kulturpedagog verksamma i förskola. Parallellt med klippning testade och justerade vi materialet efter feedback från tre förskolor samt referensgrupp.
Stärker barns språk och identitet
Vad anser ni är den stora fördelen med detta material för pedagoger respektive förskolebarn?
– Vi har förankrat materialet på en vetenskaplig grund och tagit del av forskning kring just digitala verktyg, film och språkutveckling. Det har visat sig att när barn ges möjlighet att utifrån sin bild och skapande få berätta sin historia och återberätta för andra, stärker det barns språk och även identitet. Barn är väldigt intresserade av att både få lyssna till berättelser och att själva få berätta och att bli lyssnade på utifrån sina förutsättningar – det handlar om demokrati.
Har ni planer på att ta fram liknande material framöver, till exempel för språk som inte är nationella minoritetsspråk?
– Det här materialet är baserat på ett uppdrag från Kulturdepartementet och produktion av mer material är baserat på eventuellt förnyat/nytt uppdrag. Jag ser dock en möjlighet att leka med språk och skapa delaktighet redan idag med Språklek med film, allt utifrån förskolans och barngruppens förutsättningar där alla barn kan bidra utifrån sina förutsättningar.
Svenska Filminstitutets material Språklek finns här: https://www.filminstitutet.se/spraklek
* Svenskt teckenspråk räknas inte som ett nationellt minoritetsspråk, men samhället har enligt språklagen ett ansvar att skydda och främja också det svenska teckenspråket.
Artikelillustration: Shutterstock.com
