Förskola på minoritetsspråk
På Charlottendals förskola i Luleå blomstrar de nationella minoritetsspråken nordsamiska, meänkieli och finska. Mycket av materialet och flera miljöer på den tvåspråkiga avdelningen speglar de olika kulturerna. Samtidigt är det barnens intressen som visar vägen i undervisningen.
På Charlottendals förskola, som startade 2019, finns personal som talar nordsamiska, meänkieli och finska med de barn som har anknytning till dessa språk. Luleå kommun är nämligen finskt, samiskt och tornedalskt förvaltningsområde, vilket innebär att kommunen ska erbjuda förskola på minoritetsspråk helt eller till väsentlig del.
De barn som tar del av den tvåspråkiga undervisningen behöver inte kunna tala samiska, meänkieli eller finska för att få börja på förskolan. Det behöver inte heller vara så att språket talas hemma, men efter en tid på förskolan brukar språkkunskaperna blomstra hos både barn och föräldrar.
De nationella minoritetsspråken är norm
Förskollärare Marja-Leena Eliasson som undervisar på finska berättar:
– Vi i personalen pratar finska med både barn och föräldrar även om de inte är så kunniga. Kan de inte svara på finska så får de svara på svenska, för de förstår ju oftast vad jag säger. Så småningom kommer språket och barn och föräldrar stärks i att tillsammans utveckla det gemensamma språket och identiteten.
Metoden som används är inspirerad av den finska språkbadsmodellen som går ut på att barnen lär sig ett andra språk samtidigt med övriga ämneskunskaper. Finska, samiska och meänkieli är alltså en naturlig del i förskolans vardag.
– Ganska många barn kommer utan att kunna någon finska, meänkieli eller samiska, så i början översätter vi mycket, men de lär sig otroligt snabbt. Vi hör föräldrar som berättar om hur barnen plötsligt börjar tala på finska när de leker hemma. Vi ser att språkbadsmetodiken verkligen har stor effekt, säger Marja-Leena.
Miljöerna viktiga för att lyfta fram kulturerna
För att stärka identiteten och kulturen hos barnen har det varit viktigt att skapa hemvister som är intressanta miljöer för barnen att vara i. Den samiska miljön innehåller bland annat en kåta, i den finska miljön står en bastu och i den tornedalska finns en väggmålning som föreställer en älv med en liten båt framför. Mellan de olika hemvisterna är det öppna dörrar och barnen rör sig mellan de olika miljöerna.
– Just nu är många av de yngre i bastun där de lär varandra hur man gör när man badar bastu, säger Marja-Leena.
På förskolan finns även andra miljöer som en hemvrå, veterinärklinik och frisör. För även om kulturarvet är viktigt så är personalen noga med att barnens egna intressen får ta plats på förskolan – det blir en mix av saker som förknippas med minoritetskulturen och det som barnen intresserar sig för.
Språkrevitalisering
Det finns många familjer där de nationella minoritetsspråken talats i generationer, men som i dag nästan glömts bort. Kanske är det bara mor- och farföräldrar eller ännu äldre släktingar som talar språket. Därför görs numera flera insatser i Sverige för att väcka de hotade språken till liv igen, så kallad språkrevitalisering.
– Det var en flicka som sa till mig en gång att ”nu vet jag varför min mamma och pappa vill att jag ska gå här, det är för att jag ska kunna lära dem språket!”
Föräldrarna som väljer Charlottendal vill gärna att förskolan ska hjälpa till att stärka både språket, identiteten och barnens kunskaper om kulturen.
Under inskolningen anpassas upplägget efter barnets och familjens behov och då görs också en språkkartläggning av vilka språk som talas i barnets närhet och vilken kultur familjen har anknytning till. Vårdnadshavarna ses som en viktig tillgång genom att de får dela med sig av sitt kulturarv under den långa inskolningen.
– Varje familj får göra en bok där de kan berätta om viktiga personer i barnets närhet, vilka språk som talas och om andra saker som är viktiga i barnets liv, säger Anja.
Många vinster tack vare satsningen på barnen
Inte bara barn och föräldrar får stöd i att utveckla sitt språk och sin kultur på Charlottendals förskola. Även personalen har genom sitt arbete på förskolan fått möjlighet att utveckla sina respektive modersmål. Marja-Leena berättar:
– Att som vuxen återuppväcka sitt modersmål har varit en utmaning. Att hitta alla ord var till en början lite svårt, men att prata finska varje dag mellan nio och tre har gjort att jag har utvecklat min finska. Ibland råkar jag till och med prata finska med min man!
Föräldraintresset för den tvåspråkiga avdelningen har ökat snabbt sedan förskolan öppnades och i dag finns till och med kö till en plats i den finska gruppen. Personalen hoppas att kommunen ska kunna fortsätta tillgodose alla önskemål om förskola på de nationella minoritetsspråken finska, samiska och meänkieli.
När det gäller rekrytering av personal är det svårast att hitta utbildade pedagoger som talar samiska, men hittills har även samisktalande pedagoger sökt sig till populära Charlottendals förskola.
– Här är helt fantastiska kollegor, barn och föräldrar, så det är verkligen härligt att jobba på Charlottendals förskola, avslutar Marja-Leena.
