Rusta barnen för förskoleklass och fritidshem, del 1

Publicerat

▶️ Artikel med film. Övergångar mellan olika verksamheter kan enligt forskning ställa till problem och leda till oro och osäkerhet för barnet. Ann S. Pihlgren har tagit fram en studiecirkel om hur förskolan kan rusta barnen inför övergången till förskoleklassen och fritidshemmet – om språkutveckling, matematikutveckling, lärandestrategier, övergångdokumentation m.m. (Del 1 av 5.)

HandledningI en inledande artikel här på Förskoleforum finns stöd för er planering samt en introduktionsfilm till studiecirkel om att rusta barnen för förskoleklass och fritidshem.

Teori och forskning om övergångar

Den här artikelserien, som består av fem artiklar, handlar om hur förskolans personal kan rusta barnen inför mötet med förskoleklassen och fritidshemmet. I den här första artikeln behandlas teori och forskning om övergångar.

I nästkommande fyra artiklar kommer jag att ta upp några viktiga förutsättningar för att barnet ska kunna ta sig an förskoleklassens och fritidshemmets undervisning och uppleva övergången som positiv och utvecklande.

Till varje avsnitt hör en kort film där jag fördjupar resonemanget i artikeln. Det finns också en serie workshoppar till varje del som arbetslaget kan genomföra vid två tillfällen för att utveckla sina övergångar. Till dessa hör också en uppgift som genomförs mellan gångerna.

Workshop-uppgifterna finns beskrivna i en separat pdf som du kan ladda ned här:

acrobat-symbol.jpgWorkshop-uppgifter

Packa ryggsäcken inför framtiden

För de allra flesta svenska barn sker det första mötet med skolverksamheten i förskolan, kanske redan i ettårsåldern. Sedan fortsätter barnets skolgång, oftast till genomförda gymnasiestudier.

Mellan varje verksamhet sker en övergång. Barnet och eleven packar bildligt sin ryggsäck med kunnande, förståelse och förmågor, kanske mellan småbarnsgrupp och gruppen för äldre barn inom förskolan, mellan förskola och förskoleklass och fritidshem, mellan förskoleklass och grundskola och mellan de olika stadierna i grundskolan för att till sist fortsätta till gymnasiet:

Pihlgren_1_tidslinje_750.jpg

När barnet går vidare från förskolan möter det såväl förskoleklassverksamhet som fritidshemsverksamhet. På vissa skolor arbetar förskoleklass och fritidshem som en helhet där barnen vistas hela dagen, på andra är barnet i förskoleklassen på dagen och på fritidshemmet på morgon och eftermiddag.

Det kan alltså vara så att förskolan lämnar över till flera olika pedagoger i två verksamheter.

Sammanhang genom kontinuitet och progression

Skolverket (2014) poängterar att behovet av att samverka runt lärandeinnehållet ökar vid övergångar, exempelvis genom att överlämnande verksamhet beskriver lärandet som skett och genom att verksamheterna synkroniserar sina rutiner och arbetsformer så att barnet känner igen sig i den nya verksamheten.

Det bildas på så vis en röd tråd i undervisningen genom hela verksamheten, ett uppdrag som också slås fast i läroplanerna. Personalen ska:

utbyta kunskaper och erfarenheter samt information om innehållet i utbildningen för att skapa sammanhang, kontinuitet och progression i elevernas utveckling och lärande
Lpfö 18, s. 17 och Lgr 11, s. 16.

Samarbetet mellan verksamheterna ska alltså skapa sammanhang för barnen. Det innebär att förskola och förskoleklass och fritidshem behöver ha en helhetssyn på barnets utveckling.

Det innebär också att verksamheterna bör ha gemensamma förhållningssätt som utgår från barnens behov. Det ska ske genom att personalen skapar kontinuitet och progression.

Kontinuitet

Att skapa kontinuitet innebär att barnen kan känna igen sig och att de känner sig kompetenta och förtrogna med vad som gäller när de fortsätter till förskoleklassen och fritidshemmet. Det handlar framför allt om att de kan känna igen sig i rutiner, regler och strukturer.

Progression

Progression är på sätt och vis kontinuitetens motsats. Progression handlar om att utmanas på nya och mer avancerade områden, framför allt i lärande. Det handlar om att få göra nya saker, och ta till sig nya lärdomar, att få uppleva att det ska bli nytt och spännande att lära sig mer.

Barnen kommer att finnas i skolverksamheten under många år och det måste finnas en utveckling i aktiviteterna om de ska fortsätta att känna motivation, intresse och vilja att utvecklas.

Övergången leder inte alltid till utveckling

Tyvärr visar forskning att många barn får svårt att känna igen sig i den nya verksamhetens rutiner och strukturer, som måltidssituationen, utestunder, rast och hur man inleder dagen. Däremot upprepas ofta undervisningsinnehållet; barn som redan kan läsa eller känna igen bokstäver får upprepa sådant de redan har gjort i förskolan när de kommer till förskoleklassen (Fast 2007, Lillkvist & Wilder 2017).

Övergångarna till och från förskoleklass innebär ofta stora förändringar (Ackesjö 2013). Övergångarna blir ett gränsland, i sämsta fall ett dike som barnet trillar ner i, en händelse som gör att barnet till och med tappar i kompetens. Skillnader i social och kulturell bakgrund riskerar också att bli tydligare vid övergången och det är alltså större risk att vissa barn tappar fart i utvecklingen (Olsson 1996).

Men övergångar är trots riskerna nödvändiga och oundvikliga. Allteftersom barnet utvecklas behöver det tillgång till fördjupad kunskap. Övergångar är betydelsefulla och kritiska händelser där ansvar och avstånd till vuxna successivt ökar.

Övergången kan alltså också innebära en positiv förändring, ett tecken på att man blir äldre och mer kompetent (Wilder & Lillkvist 2017).

För att lärandet ska fungera väl krävs det en röd tråd mellan verksamheterna och tydlighet och trygghet vid övergångarna (Margetts 2002, Sutton m.fl. 2013). Vid övergångarna utvecklar barnet en övergångskompetens, det vill säga vissa strategier som kan användas vid senare tillfällen. Själva övergången kommer, rätt genomförd, alltså att vara utvecklande (Ackesjö 2013, Lago 2014).

Undervisningens innehåll

Läroplanen menar att pedagogerna i de olika verksamheterna ska hålla sig informerade om innehållet i varandras utbildning. Det är en fördel om man kan träffas för att diskutera undervisning och arbetsformer som används i de olika verksamheterna och hur man tillsammans skulle kunna bygga en progression i dessa. Genom att göra gemensamma överenskommelser kan man förebygga att barnen möter upprepningar.

Ett annat sätt att arbeta kan vara att på den egna förskolan studera de utvärderingsverktyg som Skolverket erbjuder för förskoleklassen (Skolverket 2020). Genom att avgöra vilket lärande som avses i förskoleklassens undervisning kan förskolan också dra slutsatser om vilken undervisning som barnen behöver möta före övergången, för att det ska ske en progression.

Den progressiva planeringen handlar alltså om att föreställa sig hur barnens lärande och tänkande utvecklas över tid. Ju mer erfaret barnet blir desto mer oberoende av situationen kommer lärandet att vara (Liberg 2003).

Bygga progression i undervisningen

Jim Cummins (2000) presenterar en modell som jag tycker kan vara ett stöd när man funderar över hur man kan bygga en progression i undervisningen. Han menar att undervisningens progression har två olika perspektiv: situationen och den kognitiva svårighetsgraden:

  • Hur mycket stöd av undervisningssituationen får barnet för att förstå?
  • Hur kognitivt enkelt eller utmanande är lärandet?

Om barnet får mycket stöd av undervisningssituationen kommer den att vara enklare att greppa för barnet. Kanske får barnet stöd av bilder, rekvisita eller av att den vuxne visar med kroppen eller röstläget hur något ska gå till eller tolkas. Då kan barnet fråga, be om hjälp eller signalera med uttryck och gester att hen inte förstår.

Om situationen saknar sådant stöd måste barnet kunna tolka enbart de språkliga signalerna, och får inte hjälp att tolka utifrån andra signaler.

Är undervisningsinnehållet kognitivt enkelt behöver barnet inte använda någon större kognitiv tankekraft för att förstå och tolka. Barnet kan och känner redan igen innehållet.

Är undervisningen mer tankemässigt utmanande kommer barnet att behöva använda en större del av sin tankeförmåga för att förstå och tolka.

Under åren i skolväsendet kommer barnet att gradvis möta ett alltmer komplext innehåll i en alltmer situationsoberoende omgivning. Det yngre förskolebarnet kommer att behöva ett starkt stöd i form av exempelvis bilder och relativt enkla områden. Ju äldre barnet blir desto mer situationsobunden och komplex kan undervisningen vara.

I de första workshop-uppgifterna analyserar arbetslaget hur kontinuitet och progression kan se ut för att stötta barnet i övergången mellan förskola och förskoleklass.

Diskussionsfrågor
  • På vilket sätt skapas kontinuitet idag mellan verksamheterna? Vad kan utvecklas?
  • På vilket sätt skapas progression? Vad kan utvecklas?

Läs mer på förskoleforum

Läs mer om undervisning i förskolan i artikelserien ”Lärande undervisningsmiljöer” av Ann S. Pihlgren.

Lästips

Lillkvist, A. & Wilder, J (red.) (2017). Barns övergångar. Förskola, förskoleklass, fritidshem, grundsärskola och grundskola. Lund: Studentlitteratur.

Referenser

Ackesjö, H. (2013). Transitions- time of reconstructions. International Journal of Transitions in Childhood, 6,
s. 16-27.

Cummins, J. (2017). Flerspråkiga elever: Effektiv undervisning i en utmanande tid. Stockholm. Natur & Kultur.

Fast, C. (2007). Sju barn lär sig läsa och skriva. Familjeliv och populärkultur i möte med förskola och skola. Doktorsavhandling. Uppsala universitet.  

Lago, L. (2014). “Mellanklass kan man kalla det”: Om tid och meningsskapande vid övergången från förskoleklass till årskurs ett. Linköping: Linköpings universitet.

Lgr 11 (2011/2016). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet. Skolverket, www.skolverket.se. Hämtad 2018-10-13.

Liberg, C. (2003). Samtalskultur – samtal i utveckling. I: Bjar, L. & Liberg, C. (red.) Barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur, s. 79–102.

Lillkvist, A. & Wilder, J (red.) (2017). Barns övergångar. Förskola, förskoleklass, fritidshem, grundsärskola och grundskola. Lund: Studentlitteratur.

Lpfö 18 Läroplan för förskolan. Stockholm: Skolverket.

Margetts, K. (2002). Transition to school – Complexity and diversity. European Early Childhood Education Research Journal 10 (2), s. 103–114.

Olsson, A. S. (1996). Kort forskningssammanställning angående segregering och effekter av övergångar och avbrott i barns utvecklingsmiljö. Norrtälje: Barn- och skolnämndens förvaltningskontor.

Skolverket (2020). Kartläggning i förskoleklass. Skolverkets hemsida: https://www.skolverket.se/undervisning/forskoleklassen/kartlaggning-i-forskoleklassen. Hämtat 2020-06-26.

Sutton, A; Muller, C. & Langenkamp, A. G. (2013). High school students and the transition to college: Timing and the structure of the school year. PMC: US National Library of Medicine  https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3967912/ Hämtad: 2019-04-07.

Wilder, J. & Lillkvist, A. (2017). Samverkan i övergången mellan förskola och skola. I: Lillkvist, A. & Wilder, J (red.) Barns övergångar. Förskola, förskoleklass, fritidshem, grundsärskola och grundskola. Lund: Studentlitteratur,
s. 151–168.

Artikelillustration: Shutterstock.com

prova_180.jpgDen här artikeln är öppen för alla

Den här artikeln är öppen för alla besökare under en begränsad period. Är du inte medlem men vill ta del av allt som finns på Förskoleforum?

Beställ ett abonnemang till din förskola

Prova Förskoleforum kostnadsfritt i två månader