Christian

Eidevald

Publicerat 2022-02-08

Vad har du för bakgrund? 

Jag är legitimerad förskollärare, har jobbat som lektor i pedagogik vid högskolan i Jönköping och som programansvarig för förskollärarprogrammen vid Stockholms universitet. Jag är docent i förskoledidaktik och har under tre år haft en delad tjänst mellan Göteborgs universitet och som utvecklingschef för Göteborgs stads närmare 400 förskolor. Sedan årsskiftet är jag forskningsansvarig på Förskoleförvaltningen i Göteborg. 

Vad innebär det att vara forskningsansvarig vid en kommunal förvaltning?

Forskning tenderar ibland att lägga fokus på att utveckla teorier och metoder som är anpassade till universitetens och högskolornas uppdrag och behov. Det här är en tjänst som är konstruerad för att bättre fånga upp forskningsfrågor utifrån förskolans förutsättningar och utmaningar.

Hur kommer det sig att du bytt tjänst?

Min drivkraft är att skapa så bra förutsättningar som möjligt för barnen i förskola och utifrån det letar jag efter positioner där jag tror att jag kan påverka som mest. Det har varit otroligt lärorikt att vara utvecklingschef i en stor organisation, men uppdraget innebar mycket administration och samverkan framför allt på central nivå, vilket gjorde att jag på just den tjänsten hamnade för långt ifrån rektorerna och arbetslagen.

Som forskningsansvarig tror jag att jag i stället kan påverka genom att skapa kunskap om förskolans organisering, undervisning och kvalitetsarbete. Genom att både ha kunskap om huvudmannens och universitetens organisering och uppdrag hoppas jag dessutom kunna skapa broar mellan forskning, förskollärarutbildning och genomförande av förskolans omsorg, lek och undervisning med hög kvalitet.

Vilka forskningsprojekt jobbar du med just nu? 

I ett projekt analyserar jag hur pedagoger skapar delaktighet för ettåringar i undervisningen. Forskning om barns delaktighet har framför allt genomförts i åldrarna 3–5 år. Kvalitet kan inte reduceras till antal barn i grupperna, utbildningsnivå hos de anställda eller tid för planering. Det handlar ytterst om vuxnas förmåga att i möten med barn skapa känsla av att tillhöra ett sammanhang, som sedan ligger till grund för motivation, vilja att förstå andra människor och att lära. Därför är det viktigt med djupare kunskaper om hur vi lyssnar och är responsiva även i arbetet med de yngsta barnen. Vi behöver använda den kunskapen i kompetensutveckling och i stället för att utgå från förutsättningar och strukturer behöver delaktighet vara i fokus när vi stödjer undervisningen och bedömer kvalitet.

I ett pilotprojekt arbetar jag tillsammans med Anna Palmer vid Stockholms universitet, där vi analyserar rektorers ledarskap under pandemin. Det handlar om att skapa kunskap om hur rektorer gjorde för att få verksamheten att fungera i den krissituation som uppstod, där vi kan se intressanta exempel på flexibilitet och kreativt ledarskap i mycket komplexa sammanhang. Det här är kunskap vi behöver för att förbereda oss på eventuellt kommande kriser. Det finns en otrolig kompetens och drivkraft bland rektorer, som ibland också kan bli ensamma i sitt ledarskap. Därför behöver vi även kunskaper om vilket stöd som behovs, speciellt i kriser och i områden med låg socioekonomisk status. 

Utöver dessa projekt är jag också med och bygger upp en Vetenskaplig arena tillsammans med grundskole-, utbildnings- samt arbetsmarknad och vuxenutbildningsförvaltningen i Göteborg. Där samlar vi vetenskapliga kompetenser för att bättre kunna stödja de olika skolformernas arbete för ökad kvalitet i undervisningen, med särskilt fokus på områden med låg socioekonomisk status och för att bepröva goda erfarenheter, som kan spridas som exempel.

Vilka är de viktigaste avtryck som din tidigare forskning har lämnat? 

Ett viktigt bidrag är att tillsammans med Ingrid Engdahl ha kopplat ihop undervisningsbegreppet, förskolans tradition och den forskning som finns om barn och organisering av förskola. Tillsammans med Ingrid Pramling Samuelson och Ingegerd Tallberg Broman fick vi dessutom möjlighet att lämna bidrag vid den senaste revideringen av läroplanen.

Min forskning om genus, sexuella övergrepp och om män i förskolan har också påverkat hur Skolinspektionen gjort sina granskningar liksom hur förskolor arbetar med jämställdhet, förebyggande arbete mot sexuella övergrepp och rekrytering. Det är en häftig känsla att all den tid som läggs på att skriva texter och föreläsa leder till förändringar i arbetet med barnen. Jag har haft förmånen att de böcker jag skrivit, ensam och tillsammans med andra, har fått stor spridning. 

Hur kommer det sig att du blev förskollärare?

Jag är utbildad elitsoldat och har arbetat som väktare. Jag var aktiv i hemvärnet, spelade i ett hårdrocksband, höll på med pistolskytte och dykning. Men jag tröttnade på machovärlden och ville i stället jobba med omsorg och i ett arbete med djupare dialoger. Min mamma har arbetat inom förskola, så jag har vuxit upp med diskussioner om betydelsen av att barnen får en bra start i livet och om olika pedagogiska inriktningar. Det har säkert spelat in i mitt yrkesval, men jag har inte släppt allt det jag gjorde tidigare.

På min fritid håller jag på att ta flygcertifikat, åker motorcykel, springer långdistans och lyssnar fortfarande mycket på hårdrock, även om jag inte har så mycket tid för att spela själv längre.

Skrivet av: Angelica Berg