Carina
Berkhuizen
Publicerat 2022-12-19
Vem är du?
– Jag bor i Lund i Skåne. Här har jag bott sedan 1993. Då flyttade jag och min man hit från Halland. Om vi går ännu längre tillbaka i tiden så kan nämnas att min födelsestad är Göteborg. Där bodde jag mina första barndomsår innan jag och mina föräldrar flyttade till Nora i Västmanland. Strax innan mina tonår flyttade vi tillbaka till Västkusten. Jag har känslan av att jag faktiskt tyckt om alla platser jag bott på.
Hur kom det sig att du blev forskare?
– Att jag skulle forska inom just pedagogik var inte självklart för mig då jag sökte mig ut i vuxenlivet. Direkt efter studentexamen från ett naturvetenskapligt gymnasieprogram började jag studera till textilingenjör på Högskolan i Borås. Min textilingenjörsexamen har jag sedan under åren haft nytta av på flera sätt men mina intressen förde mig vidare till fler områden. Jag hade även en fotoutbildning med mig när jag så småningom ansökte till förskollärarprogrammet i Malmö. Min förskollärarexamen och arbetet som förskollärare ledde mig in på forskarstudier på dåvarande Malmö högskola.
– År 2014 tog jag min licentiatexamen i pedagogik och efter ett antal år som universitetsadjunkt sökte jag mig till ett projekt vid Uppsala universitet som handlade om mobila förskolor. Det var inom detta forskningsprojekt jag disputerade med min avhandling i juni 2021.
Berätta om din forskning!
– Min avhandling har titeln ”Barns samspel bortom förskolans väggar: Om yngre barns samspel och platsskapande på förskolegården och i en mobil förskola”. Min forskning har övergripande haft fokus på barns samspel i relation till plats. Jag har på olika sätt vänt och vridit på detta. Det kan både handla om möjligheter och om att möjliggöra. Dels har jag försökt få syn på hur social och fysisk miljö i form av olika förskolegårdar kan villkora barns samspel. Dels har jag senare studerat platsskapande processer inom en mobil förskola.
– De barn som var med i mina studier som genomfördes på tre olika förskolegårdar var i åldern 1–3 år, detta var alltså de allra yngsta förskolebarnen, och barnen i den mobila förskolan var något äldre. De samspel som varit i fokus har många gånger utgjort barns lek under tid då barnen själva haft möjlighet att välja relativt fritt vad de vill göra.
– Eftersom jag har haft lite olika ingångar i min forskning har jag också sett behov av att använda olika teoretiska perspektiv. I studien som fokuserade på de allra yngsta förskolebarnens samspel på olika förskolegårdar utgick jag från ett sociokulturellt perspektiv och jag valde att också öppna upp för miljöpsykologiska sätt att förstå empirin. Som en del av resultatet i studien framkom olika, så som jag kallat det, knutpunkter för samspel och samspelsstråk. Det framkom alltså att förskolebarnen hade möjlighet att vara med i olika samspelssammanhang som främst kom till på vissa delar av förskolegårdarna. Jag valde dessutom att titta särskilt på ifall det var pedagoger med eller inte i de olika samspelssammanhangen.
– I min senare forskning i en mobil förskola har jag varit mån om att försöka få syn på barns och även pedagogers agens i relation till barns samspel och plats. Jag valde att utifrån min empiri tänka kring platsskapande. Det blev här för mig till god hjälp att kombinera ett relationellt sätt att se på plats med ett barndomssociologiskt perspektiv. Jag kunde då få syn på hur barnen i fantasilek skapade egna platser för lek och hur barn och pedagoger skapade plats tillsammans.
Vad säger forskningsresultaten?
–De samspelssammanhang som utkristalliserade sig ur min första studie, det vill säga studien som inkluderade tre olika förskolegårdar, kunde vara rörliga över vissa centrala ytor men också förknippas med särskilda ställen på gårdarna. En sandlådekant där en pedagog kunde sitta med god uppsikt över en stor del av resten av gården kunde till exempel fungera väl som en samspelsknutpunkt för barnen. Barnen hade där möjlighet att i sina samspel ha med en pedagog under en sammanhängande tid eftersom det kunde räcka för pedagogen att lyfta blicken något för att se vad som hände på andra ställen på gården.
– Det förvånade mig hur snabbt samspelssammanhang med en pedagog och olika barn kunde upplösas när pedagogen reste sig upp för att gå någon annanstans. Om det fanns uppfattade säkerhetsrisker på vissa ställen på en förskolegård, kunde det dock innebära att pedagoger behövde vara just där. Samtidigt som det kunde innebära att en pedagog blev mer eller mindre knuten till ett ställe med en upplevd säkerhetsrisk, kunde vissa samspelssammanhang komma till på ett sådant ställe. Andra samspelssammanhang på förskolegården kunde samtidigt bli utan en pedagogs nära deltagande.
– Att artefakters betydelser kunde kopplas såväl till samspelsnutpunkter som till rörliga samspelsstråk var intressant. Det hände att barn hade tillgång till flera exemplar av samma slags artefakt (föremål, reds. anm.). Det kunde till exempel vara små vagnar eller skottkärror. Med hjälp av artefakterna kunde barn på ett tydligt sätt spegla varandras rörelser. Kommunikationen bland de allra yngsta är många gånger kroppslig och fysiska artefakter kan då fungera som en slags förstärkning av barnens samspel.
– När det gäller den mobila förskolan förvånade det mig att det var så mycket lek i verksamheten. Jag hade av någon anledning föreställt mig att jag skulle få se en rätt styrd verksamhet. Barn och pedagoger gav ju sig iväg utanför förskolans staket med en buss. Och visst fanns säkerhetsaspekter tydligt närvarande men det förtog inte att lek stod högt i kurs. Säkerhetsaspekter fanns till exempel med som ett ämne i barns lek. Barn hade möjlighet att leka såväl inuti bussen som utanför den. De destinationer som pedagogerna valde, liksom hur de organisatoriskt lade upp verksamheten satte betydelsefulla ramar för vad för platser som kunde skapas. Tidsrumsligt men också i pedagogers förhållningssätt uppmuntrades lek och fantasi.
Vilken nytta har de som arbetar i förskolan av just dina forskningsresultat?
– Jag tänker att min avhandling bland annat kan sätta ljuset på att den fysiska miljön har betydelse för barns samspel, den behöver fungera stödjande och inte stjälpande, men också på pedagogers betydelse i samspelen och som möjliggörare. Studien i den mobila förskolan satte verkligen fingret på att pedagoger har valmöjligheter. Det krävs inte nödvändigtvis tillgång till en buss för att ta sig utanför en förskolegrind och till olika destinationer. Sedan finns givetvis val av olika slag såväl utanför som innanför förskolors grindar. Om man som pedagog får syn på att man har viss makt som rör möjliggörande av samspel och platsskapanden så går det också att förändra sådant som kan fungera som hinder och bejaka sådant som fungerar väl för barns samspel. Såväl i stort som i smått.
Har du fortsatt med ditt avhandlingsämne?
– Efter att jag disputerade har jag utifrån min forskning skrivit populärvetenskapligt. Det har varit riktigt roligt och jag kommer att skriva mer framöver.
Vad är det roligaste med forskaryrket?
– Att få utlopp för sin nyfikenhet och få vara med och skapa ny förståelse för olika fenomen. Och så skrivandet förstås.
Vad jobbar du med när du inte forskar?
– Jag är universitetslärare på Malmö universitet. Närmare bestämt arbetar jag på institutionen Barndom, utbildning och samhälle som är en del av fakulteten Lärande och samhälle på Malmö universitet. Under det senaste året har jag bland annat varit kursledare och även lärare i kurser som går för första gången i ett flexibelt förskollärarprogram som till stor del har digital undervisning. Det innebär att jag har fått lära mig en del nytt men även haft god nytta av det som jag har med mig.
Vad gör du på fritiden?
– Jag tycker mycket om att vara ute i trädgården och vid havet. Det är platser där jag samlar kraft. Det är rofyllt att i trädgården följa växters förändring över tid och att observera vad koltrastarna har för sig. Allra helst åker jag med min man, och gärna våra nu vuxna barn med deras respektive, till havet då kvällen närmar sig och de flesta har gått hem. Lugnet och det varma ljuset som kommer från solnedgången gör att det då är helt fantastiskt att befinna sig på en strand eller på en klippa. Sällskapet har stor betydelse för upplevelsen förstås.
Lästips om ämnet
– Min artikel ”Playing bus in a bus – children transforming spaces within a mobile preschool into resources in place-making fantasy play” har publicerats i den tvärvetenskapliga tidskriften International Journal of Play.
– Jag har författat kapitlet ”Platser för barn och platsskapande med barn – att balansera mellan kontroll och tillit” som ingår i antologin ”Hållbarhet och egenmakt i förskolan”. Antologin, med Marit Olanders som redaktör, gavs ut under hösten 2022 av Studentlitteratur.
Carina Berkhuizens avhandling
Doktorsavhandling:
Licentiatavhandling:
De yngsta barnens möjligheter till samspel på förskolegården
Skrivet av: Lotte Mjöberg
