Critical literacy i förskolan
Språket är nyckeln till kommunikation med andra människor och till en plats i samhället. Critical literacy-arbete i förskolan innebär att genom språkarbete bidra till att rusta barn så att de kan och vågar göra sina röster hörda genom hela livet – och därigenom delta i ett samhälleligt och demokratiskt arbete.
När detta skrivs – våren 2025 – är diskussionen om hur barn lär sig läsa och skriva högaktuell. Många förordar phonics, eller som den också kallas, ljudmetoden.
Ofta används den så att barnen presenteras för en bokstav i taget och får öva den, tills ”den sitter” och sedan successivt övergå till att läsa hela ord och så småningom hela meningar, hela texter, etc.
Vår syn på skriftspråksarbete är en annan. Den har formats under många års arbete i grundskolan och från förskollärare, lärare och forskare som vi mött och av studier om barns läs- och skrivutveckling. Vi talar om critical literacy, där phonics/ljud- och ordavkodning är en integrerad del.
Ett både teoretiskt och praktiskt förhållningssätt
Literacy handlar i grunden om att kunna hantera ett system av symboler, bokstäver, siffror, skiljetecken, bilder, tabeller, etc, för kommunikation och lärande i sociala sammanhang. Konkret uttryckt handlar critical literacy om att tillsammans med barnen undersöka vad texter omkring oss säger om hur saker och ting är – och varför – och hur de skulle kunna vara.
Eftersom läsande och skrivande sker i sociala sammanhang, alltså är det man gör, innebär det att förskolan behöver involvera barnen i olika läs- och skrivsituationer. Critical literacy är både ett teoretiskt och ett praktiskt förhållningssätt till texter och till sociala omvärlden och en vilja att arbeta med texter för att analysera och förstå omvärlden och att förändra den. I det arbetet är samtal ett viktigt inslag.
Uppmuntras att undersöka och diskutera
I det dagliga arbetet i förskolan kan det innebära att barn och förskollärare ägnar sig åt texter av olika slag, texter som omger barnen i deras vardag, men också texter som förskolläraren introducerar. Arbetet kan innefatta läsning, skrivande, bildarbete om texternas innehåll. Det kan också innefatta samtal om hur texter av olika slag är utformade – eller hur de skulle kunna utformas. Hur framför de sitt budskap och hur skulle de kunna framföra sitt budskap – med vilka ord, med vilka bilder?
Det innebär alltså att barnen uppmuntras att undersöka texterna, ställa frågor, fundera, diskutera och komma med förslag till hur de skulle kunna utformas annorlunda eller så att budskapet verkligen kommer fram.
Vi vill försöka att kort berätta om ett sådant arbete med förskolebarn. Exemplet har vi hämtat hos den amerikanska förskolläraren och forskaren Vivian Vasquez (2014).
Exempel
Curtis 4 år står i dörren till förskolan och tittar ut över skolgården. (Förskolan och skolan ligger i samma byggnad.) Elever och föräldrar är på väg mot skolans gymnastiksal. På morgonen har rektor via högtalarsystemet hälsat besökare välkomna till det årliga franska kaféet.
”Titta, vart är alla på väg? Till kaféet? säger Curtis vänd till förskolläraren och kamraterna. Han springer och hämtar en lapp där han skriver upp alla klasserna och bockar av dem när han ser att de går mot gymnastikhallen. Ganska snart har han upptäckt att alla klasser utom förskolegrupperna är på väg dit. ”Varför får inte vi gå?” säger han. Han frågar läraren om han får gå in och fråga den andra förskolegruppen om de ska gå. Han tar med sig några kamrater och de kommer snart tillbaka och berättar att den andra förskolegruppen inte heller ska gå. Curtis och några av kamraterna tycker det känns orättvis, och omöjligt.
Förskolläraren: Vad är det då som är omöjligt? Hur kan vi ändra det så det blir möjligt?
Curtis: Kanske kan vi göra en undersökning och se hur många barn som vill gå.
Stefanie: Ja, vi tar reda på det i de andra barngrupperna.
Lee: Om fler barn vill gå så kanske de låter oss gå nästa år.
Curtis: Kan vi spela in att det inte är rättvist?
Förskolläraren: I Speakers Corner?
Samtal i Speakers Corner
Förskolläraren och barnen har skapat ett Speakers Corner som är utrustat med en bandspelare och band. Dit går barnen när de vill kommunicera något som deras skrivförmåga inte räcker till för att uttrycka:
Melanie: Det var en bra idé. Då, då kan vi skicka bandet när vi pratar så att de vet att vi vill gå.
Tiffany: Ja, att vi tycker det är orättvist.
Curtis: Vem vill göra en undersökning?
Förskolläraren: Berätta om er undersökning.
Curtis: Ja, vi frågar alla i barnklassen och i den andra förskolegruppen ja eller nej, vill du gå till Det franska kaféet?
Melanie: Det har du ju redan gjort.
En petition skapas
Förskolläraren föreslår att barnen ska skriva en petition, d.v.s. ett brev där de som håller med kan skriva sitt namn under. Ju fler namn desto starkare petition.
Curtis: Oh, det är som att en hjärna är stark men många är starkare.
Kommentar till exemplet
Både petitionen och bandet barnen har spelat in skickades till rektor på skolan och till dem som arrangerade det franska kaféet. Året därpå ändras reglerna så även förskolegrupperna får delta.
Barnen lärde sig ett annat sätt att påverka och utöva sina demokratiska rättigheter och vad man kan åstadkomma genom att kollektivt arbeta tillsammans med ett problem.
Vi talar i vår bok Glädjen i att förstå. Språk- och textarbete med barn (2024) om ett demokratiskt och kritiskt språk- och textarbete i förskola. I engelsktalande länder används alltså begreppet critical literacy (se t.ex. Comber 2023, Luke & Freebody 1999 samt Vasquez 2014). Den sydafrikanska forskaren Hilary Janks (2010) använder begreppen muntliga, skriftliga och visuella texter. På liknande sätt betonas läsning, litteratur och samtal i förskolans läroplan:
Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla […] intresse för bilder och texter i olika medier, såväl digitala som andra, samt sin förmåga att använda sig av, tolka, ifrågasätta och samtala om dessa. (Lpfö 18, s.14)
Barn utforskar naturligtvis språk och språkande både på egen hand och tillsammans med andra. De gör mycket på egen hand som vi inte ens anar (Fast 2007). Det är svårt att avgöra varifrån fyraårige Curtis i artikelns inledande exempel har fått sina språkliga och kommunikativa kompetenser eller vad han kan ha för erfarenheter med sig hemifrån och från tidigare år i förskolan.
Curtis sätt att agera ger ändå ett visst underlag för några antaganden. Det framgår att han här och nu får möjlighet att bygga på det han redan vet och kan. Någonstans har han fått göra erfarenheter som ger honom möjlighet att förstå vad text är och kan användas till och att bokstäver, siffror och andra tecken kan skrivas och läsas.
Hans självklara sätt att hämta papper och penna och förskollärarens sätt att omedelbart bejaka hans initiativ och låta de andra barnen involveras i Curtis projekt, allt detta låter oss ana att det på förskolan finns ett strukturerat sätt att arbeta med skriftspråk i vid mening.
Med ett vidgat sätt att se på språk betraktas även händelser och situationer som något som kan läsas. Curtis och hans kamrater läser en situation och de involveras i ett språkarbete som inledningsvis framför allt är muntligt.
Man kan också ana en verksamhet som ger barnen erfarenheter av ett demokratiskt förhållningssätt i linje med den svenska förskolans läroplan:
Förskolan ska spegla de värden och rättigheter som uttrycks i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Utbildningen ska därför utgå från vad som bedöms vara barnets bästa, att barn har rätt till delaktighet och inflytande och att barnen ska få kännedom om sina rättigheter. (Lpfö 18, s. 5)
Tilltro till den egna förmågan
Det går alltså inte med säkerhet att säga hur Curtis möjligheter att bygga upp sin skriftspråkliga förmåga sett ut. Men det framgår tydligt att han upplever ett behov av att agera och förändra och för det behöver han få kommunicera sina tankar och åsikter till andra.
I Curtis förskola har förskolläraren uppenbarligen visat barnen att det finns möjlighet att tillsammans med andra ta upp viktiga frågor. Det finns också en samlingskultur som Curtis vet att han är deltagare i. Samlingen har stormöteskaraktär och är ett forum för att dryfta olika frågor som barnen vill ta upp.
Uppdraget att stödja barn i att känna tilltro till den egna förmågan och att uppleva delaktighet finns också inskrivet i den svenska förskolans läroplan:
Alla barn ska få uppleva den tillfredsställelse och glädje det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att vara en tillgång i gruppen. (Lpfö 18, s. 10)
Fyraårige Curtis visar i exemplet tilltro till sin egen förmåga att undersöka och kanske förändra. Han vet att man kan ställa frågor och han vet hur han kan agera för att få svar. I den här förskolan är det möjligt. Han vet att hans röst är viktig – förskolläraren låter honom gå till botten med något han upplever som en orättvisa. Det innebär att Curtis och de andra barnen är medlemmar i en demokratisk församling där han kan påverka och försöka förändra. Han har förstått något när han går och hämtar papper, antecknar och bockar av.
Curtis får alltså möjlighet att uttrycka saker i skrift fast han inte ”kan” läsa och skriva. Det är ett sätt att se på skriftspråkserövrande som också kommer till uttryck i den svenska förskolans uppdrag att arbeta med skrift och skriftspråk:
Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och hur de används för att förmedla budskap. (Lpfö 18, s. 14)
Inlevelse och delaktighet
Att svensk förskola numera har ett uttalat uppdrag att arbeta med skriftspråklighet innebär alltså inte att man ska ta över ett traditionellt bokstavsarbete från skolan.
Förskolan ska arbeta med texter av olika slag och i sammanhang som väcker barnens intresse och är meningsfulla för dem. Så utforskas språket och dess möjligheter.
Läsning och skrivande används alltså när det finns ett behov av att läsa och skriva. Då måste också förskolan vara en plats där barn ofta upplever behov av att skriva och läsa och att förskolläraren fångar upp deras intressen – eller skapar situationer som fångar deras intresse och nyfikenhet och som de vill gå vidare med.
Arbetet med de yngre barnen behöver fokusera på deras möjligheter att bli delaktiga i intellektuella samtal om viktiga frågor och få erfarenheter av konkret handlande, exempelvis för att skydda miljön, samtidigt som de får möjlighet att sätta ord på gamla och nya erfarenheter och att få tänka kritiskt. Arbetet måste innefatta möjligheter till inlevelse i andras villkor och i andra förhållanden, liksom respekt för skillnader, jämställdhet och rättvisa (se Pramling Samuelsson & Kaga 2008).
Litteratur
Bergöö, Kerstin & Jönsson, Karin (2024). Glädjen i att förstå. Språk- och textarbete med barn. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur Comber, Barbara (2023). What do critical literacy educators need most right now and what do they need to understand – theoretically and practically? What is missing in literary classrooms and what is giving hope? I: Literacy, 57(2), s. 88–93.
Janks, Hilary (2010). Literacy and power. New York & London: Routledge Taylor & Francis Group.
Luke, Alan & Freebody, Peter (1999). A map of possible practice. Further notes on the four resources model. Practically Primary, 4 (2), s. 5–8.
Lpfö 18, Läroplan för förskolan (2018). Stockholm: Skolverket.
Pramling Samuelsson, Ingrid & Kaga, Yoshie (red.) (2008). The contribution of early childhood education to a sustainable society. Paris: Unesco.
Vasquez, Vivian (2014). Negotiating critical literacies with young children. 2 uppl. New York. NY:Routledge.
