Gabriella

Gejard

Publicerat 2019-03-13

Vem är du?

– Jag bor i Vallentuna med min familj. Jag har en bakgrund som förskollärare och har arbetat inom olika förskoleverksamheter under cirka 30 års tid. Jag kom in på forskarutbildningen 2012 och disputerade 2018. Halvvägs in i forskarutbildningen (2014) försvarade jag min licentiatuppsats. Idag undervisar jag på förskollärarprogrammet vid Uppsala universitet.

Berätta om din forskning!

– Avhandlingen handlar om matematiserande i förskolan. Jag undersöker matematiserande som något barn och pedagoger gör tillsammans i samspel i olika aktiviteter. Under en åtta månader lång period var jag ute på två förskolor och observerade dessa förskolors matematiska arbete. Att jag kom att fokusera på det matematiska området geometri berodde på att en av förskolorna hade det som ett centralt innehåll under tiden för fältarbetet.

– Jag har videofilmat aktiviteter där pedagoger organiserar för matematiskt utforskande och aktiviteter som barnen själva tar initiativ till, i exempelvis bygg- och konstruktionshörnan. Jag är intresserad av matematiserandet som pågår i båda de här undervisningssituationerna i förskolan.

Vad säger forskningsresultaten?

– Att lära sig om exempelvis geometriska former handlar om att på ett koordinerat sätt använda sig av tal, kropp och materiella resurser. I avhandlingen visas exempelvis hur ett barn använder kroppsliga resurser – ritar en rektangelform med arm- och handrörelser framför sig i luften – när barnet ”förklarar” den form som finns på barnets tröja. I samma aktivitet visar ett annat barn upp kunskap om cirkelns runda form när barnet kurar ihop sig till en boll. De här barnen visar upp ett kroppsligt kunnande om geometriska former. Resultaten visar att det är viktigt att, för förskolebarn som inte utvecklat en språklig matematisk diskurs ännu, ta hänsyn till de kroppsliga handlingar som barnen använder för att förstå deras matematikkunnande.

– Ett annat resultat som jag vill lyfta fram är vikten av att man som pedagog tydligt ramar in de aktiviteter som man organiserar i sin undervisning, att man är tydlig med vad man förväntar sig av barnen. Jag studerade uppföljande aktiviteterna läsa bok om geometriska former och sedan måla geometriska former och tittade bland annat på vad barnen tog med sig kunskapsmässigt mellan de båda aktiviteterna. I studien blev det tydligt att ett av barnen inte förstod vad pedagogen eftersökte när han målade geometriska former, medan samma barn visade stora kunskaper om samma former i läsaktiviteten.

– Att matematikundervisning i förskolan kan förstås som interaktiva processer och inte bara som ett resultat av en pedagogs handlingar. Samtidigt har pedagogen det övergripande ansvaret för att skapa förutsättningar för barns matematiska utveckling, vilket kräver att kunskap om barns lärande och matematik integreras.

Var det något i dem som förvånade dig?

– Jag både förvånades och imponerades av pedagogernas arbete. Att barnen talar om geometriska formers egenskaper som sidor och hörn är deras förtjänst. Jag vill också lyfta fram barnen som har ett fantastiskt engagemang och kunnande. Som exempelvis när barnen och en pedagog satt och läste en bok tillsammans och det i boken fanns geometriska former. Då förstår barnen genast att de måste räkna hörn och sidor för att komma fram till att det är en pentagon eller en kvadrat. Det är en kunskap som man får av undervisning och som tidigare forskning visat vara betydelsefull.

Vilken nytta har de som arbetar i förskolan av just dina forskningsresultat?

– Jag hoppas att resultaten kan bidra till samtalet om matematik i förskolan. Att förskollärare får mer kunskap om hur förskolebarn skapar mening och lär matematik i vardagen och att de gör det med fler resurser än talet. Eftersom matematikundervisning är centralt även i förskolan numera blir det viktigt att undersöka hur det tar sig uttryck i den vardagliga verksamheten, inte minst som underlag för diskussion till pedagogisk utveckling.

Har du fortsatt med ditt avhandlingsämne?

– Eftersom jag precis blivit klar med min avhandling har jag ännu inte hunnit fortsätta skriva vetenskapligt. Dock har jag flera intressanta trådar som jag eventuellt kommer att plocka upp och fortsätta jobba vidare med.

Vad är det roligaste med forskaryrket?

– Att få ”grotta” ned sig och lära sig mer om ett specifikt ämne och att sedan få diskutera forskningsresultat med andra, både forskare och studenter, det är både givande och roligt. Sedan är det intressant och spännande att vara ute i förskolan och samla in empiri, att få möta dem som verkar i förskolan är en stor förmån som jag ser det.

Vad jobbar du med du när du inte forskar?

– Jag arbetar som universitetsadjunkt och undervisar på förskollärarprogrammet vid Uppsala universitet. Bland annat är jag kursledare för matematikkursen, det är verkligen jätteroligt att få tala och undervisa om sådant som intresserar en mycket. Jag undervisar också på masterprogrammet vid Uppsala universitet.

Vad gör du på fritiden?

– Jag umgås med familj och vänner, gympar på Friskis och Svettis och tycker mycket om att vandra och då allra helst i österrikiska alperna.

Gabriellas lästips

Jag skulle vilja slå ett slag för alla doktorsavhandlingar och licentiatuppsatser om matematik i förskolan som kommit på senare år. Läs och diskutera tillsammans!

Min licentiatuppsats, som ingår som en studie i avhandlingen, heter ”Jag kan göra matte å minus å plus”. Förskolebarns och pedagogers deltagande i matematiska aktiviteter.

Avhandlingen heter Matematiserande i förskolan. Geometri i multimodal interaktion.

 

Skrivet av Lotte Mjöberg.