Helena Ackesjö

Helena
Ackesjö

Universitetslektor och fil.dr i pedagogik
Verksam vid
Linnéuniversitetet

Helena Ackesjö har arbetat som lärare i förskoleklass men är nu docent vid Linnéuniversitetet. Helena har även arbetat med flera uppdrag för bland annat Utbildningsdepartementet, Skolverket och Skolinspektionen i projekt rörande förskoleklass.

Fokus på förskoleklassen

Helena Ackesjö disputerade i september 2014 med avhandlingen ”Barns övergångar till och från förskoleklass. Gränser, identiteter och (dis-)kontinuiteter”. Hon är nu filosofie doktor i pedagogik och verksam på institutionen för pedagogik vid Linnéuniversitetet. Helena har även skrivit flera artiklar här på Förskoleforum om sitt forskningsämne.

Berätta lite om dig själv!

Jag utbildade mig till fritidspedagog och tog examen från Högskolan i Kalmar 1999. Jag fick en tjänst som fritidspedagog på en Kalmarskola, där jag främst arbetade äldre skolbarn både i skolsamverkan och på fritidshemmet. Samtidigt studerade jag pedagogik på C- och D-nivå på kvällstid. Efter några år på fritidshemmet sökte jag en tjänst som lärare i förskoleklass.

Detta arbete blev en utmaning, då jag ständigt tvingades reflektera över förskoleklasslärarens uppdrag och roll. 2006 fick jag en tjänst som universitetsadjunkt på lärarutbildningen på Högskolan i Kalmar. Samtidigt sökte jag forskarutbildning, och 2007 fick jag en doktorandanställning vid Göteborgs Universitet. Efter licentiatexamen 2010 fick jag en doktorandtjänst vid Linnéuniversitetet och har i och med detta kunnat doktorera ”på hemmaplan”.

Varför blev du forskare?

Jag har nog alltid drivits av en lust av att ställa frågor och få veta mer om olika fenomen. Jag har alltid varit en bokslukare, och nyfiken på sådant jag inte kan och vet så mycket om. Idag känner jag stor tacksamhet över att jag får arbeta med det jag älskar att göra – studera, skriva, läsa, analysera.

Vad forskar du om?

Både min magisteruppsats och min licentiatavhandling handlade om förskoleklasslärare, om deras villkor och förutsättningar för samverkan och undervisning. I doktorsavhandlingen blev det naturligt att byta perspektiv från lärares till barns. Där har jag studerat barns övergångar till och från förskoleklass. Jag har följt en grupp barn under 18 månader i tre olika skolformer (förskola, förskoleklass och årskurs 1) och i övergångarna mellan dessa. När jag inledde min studie höll jag förskoleklassen i fokus, men allt eftersom har fokus förskjutits mer och mer till fenomenet övergångar och begreppet kontinuitet. Detta är ett forskningsfält som är litet nationellt, men som är något mer omfattande studerat internationellt.

Vad säger forskningsresultaten?

Resultaten visar att övergångar mellan skolformer inte endast innebär att träda över institutionella gränser. Barnen träder även över gränser mellan gemenskaper och olika relationella sammanhang. I övergångsprocesserna blir därför inte endast anpassning till det nya centralt – även separationen från den gamla arenan och från tidigare relationer hamnar i fokus ur barns perspektiv. Detta resultat bidrar till att belysa övergångars komplexitet och dess konsekvenser för den pedagogiska praktiken, men även till att belysa de organisatoriska villkor barn har att hantera i övergångar.

Utifrån avhandlingsresultaten går det också att föra en diskussion om begreppet kontinuitet i relation till övergångar. Frågan är hur enkelt det är att skapa kontinuitet i övergångar mellan skolformer. Kontinuitet kan beskrivas som skapande av sammanhang. Sammanhang och övergång är dock begrepp som, utifrån avhandlingens resultat, i sig själva kan verka motstridande.

Resultaten visar att övergångar är processer präglade av diskontinuiteter i exempelvis miljöer och relationer, något barnen måste hantera. Övergångar mellan skolformer handlar om förändringar och är i sig själva grundade i ett samhälle med ett utbildningssystem där kulturella ramar utgör villkoren för hur, när och var övergångar kan ske. Resultaten har också visat hur kontinuiteter och diskontinuiteter både uppfattas och beskrivs på olika vis av olika individer. Ur barns perspektiv är inte kontinuitet i övergångar något ständigt önskvärt. Tvärtom kan diskontinuiteter hjälpa barnen att tydliggöra gränsen till den nya skolformen och bidra till att denna blir enklare att tolka.

I resultatet träder också förskoleklassens pedagogiska poäng som övergångszon fram. Poängen med förskoleklassen är att den utgör en plats där barnen, utan yttre krav på prestationer, får tid att anpassa sig till nya förutsättningar samt förbereda sig på möten med olikheter, kontraster och variationer i exempelvis aktiviteter och undervisningsinnehåll. Hur förskoleklassåret, och övergångarna till och från förskoleklassen, hanteras skulle därmed kunna få effekter på barnens fortsatta skolgång och fortsatta lärande.

Jag hoppas att avhandlingen kan bli en röst i debatten om de föreslagna politiska förändringarna av förskoleklassen och barns skolstartsålder.

Hur ska du fortsätta med ditt forskningsämne?

Nu vill jag fortsätta studera villkor för barns övergångar mellan skolformer och även fortsätta gräva i kontinuitetsbegreppet. Jag ska nu analysera ny empiri från rektorer och föräldrar med avseende på barns inträde i skolan. Jag hoppas även, tillsammans med andra forskare, kunna starta upp ett större projekt om ålder och skolstart, övergångar och kontinuiteter.

Vad gör du när du inte forskar?

Jag är gift, har två barn och bor i Smedby utanför Kalmar. På fritiden idrottar jag gärna, jag spelar i ett bandylag, jag rider och går på gym. Just nu läggs mycket tid och energi på den nyinköpta sommarstugan på Öland, där vi gärna spenderar mycket tid under hela året.

Länk till avhandlingen.

Skrivet av: Lotte Mjöberg

Läs mer

Förskoleklassen – en ö eller en bro mellan förskola och skola? (Liber förlag, 2011)

Förskoleklassens Didaktik, möjligheter och utmaningar. (Natur & Kultur, 2012)

Förskoleklassen – uppdrag, innehåll och kvalitet (Ett stödmaterial från Skolverket som jag varit delaktig i. Det kommer under hösten 2014)


Artiklar