Tarja Alatalo

Tarja
Alatalo

Fil.dr och lektor i pedagogiskt arbete
Verksam vid
Akademin Utbildning, hälsa och samhälle vid Högskolan Dalarna

”Förskollärare vill ha mer kunskap om språkinlärning"

Tarja Alatalo är grundskollärare med inriktning årskurs 1−7, sv/so. Hon startade sin lärarbana 1998 och har därefter arbetat främst i F-1-2-3 under tio år. Läs- och skrivundervisning har alltid legat henne varmt om hjärtat. Hon har till exempel studerat överlämningen mellan förskola och förskoleklass. Av dessa studier framgick att det då sker väldigt lite informationsutbyte kring barns språkliga lärande.

Hur kommer det sig att du blev forskare? Vad är det roligaste med detta yrke?

− När jag var speciallärare i årskurs 3 och fick möta elever som jag varit klassföreståndare åt i årskurs 1 och 2 så upptäckte jag att särskilt en pojke inte hade utvecklat sin läsförmåga sedan jag hade honom. Då fick jag mig en tankeställare om vad jag hade kunnat göra mer för att hjälpa den eleven att utvecklas. I samma tidpunkt såg jag att Göteborgs universitet sökte doktorander, jag skickade in min ansökan och blev antagen. Det roligaste med att vara forskare är att jag får arbeta kreativt. Jag får bedriva forskning inom ämnen som jag är intresserad av utifrån mina erfarenheter i skolan. Jag får möta lärare och diskutera med dem om viktiga aspekter i undervisning.

Berätta om din forskning! 

− Jag är inriktad mot pedagogiskt arbete som ämne. Jag bedriver forskning om lärarkompetens, särskilt inom läs- och skrivundervisningsområdet. Jag har kvar intresset från min avhandling som var inriktad mot lärares möjligheter och hinder i läs- och skrivundervisning i årskurs 1−3. Min tanke är, och det är också visat i forskning, att läraren är den viktigaste faktorn för barns och elevers lärande. Läraren behöver professionella kunskaper om exempelvis skriftspråkslärandet för att kunna bemöta varje individ och identifiera dennas lärande och utveckling och för att kunna utmana det barnet vidare inom den proximala utvecklingszonen.

Jag har bedrivit forskningsprojekt i förskoleklass och årskurs 1, men också i förskolan under senaste året. Skriftspråksutvecklingen börjar ju redan i förskolan och barnen lär hela tiden, men läraren behöver veta något om vad barnen lär och hur de kan stimuleras vidare så därför har mina projekt också haft som mål att stärka pedagogers ämneskunskap.

Vad säger dina resultat? 

 − Jag har sett att grundskollärare inte alltid har utbildning inom läs- och skrivområdet så det är ett viktigt resultat jag har fått. Lärare är alltid måna om sina elever och deras lärande och vill gärna lära sig mer för att kunna bedriva god undervisning. Förskoleklassens lärare är oftast förskollärare och de har inte utbildning inom skriftspråksområdet. I ett projekt fick förskoleklasspedagogerna i en kommun möjlighet att lära sig att identifiera sina elevers skriftspråkliga utveckling. Pedagogerna gjorde intressanta upptäckter och fick många överraskningar om elevernas lärande. Det var nya erfarenheter för de pedagoger som jag intervjuade. De var mycket entusiastiska av att få upptäcka och sätta ord på elevernas lärande.

Jag har också forskat om överlämning mellan förskola och förskoleklass. Det framgick att det sker väldigt lite informationsutbyte omkring barns språkliga lärande. Detta är synd för det kan ta en termin för mottagande lärare att få kännedom om vilka förmågor och färdigheter elever har. Även i den studien framgick att pedagogerna inte har så mycket kunskaper om skriftspråkligt lärande och att det kan vara en orsak till att det inte sker särskilt mycket informationsöverföring mellan skolformerna.

Just nu bedriver jag och två kollegor vid Stockholms universitet ett projekt om högläsning som pedagogisk verksamhet i förskolan. Jag tror att mina resultat är viktiga för lärare i förskola, förskoleklass och skola. Även lärarstudenter behöver vara medvetna om att lärarens ämneskunskap är en bärande faktor i undervisning.

Vilken nytta har de som arbetar ute på förskolorna av dina forskningsresultat?

− Jag tror att det är viktigt för förskollärare att fokusera barnens lärande i högre grad än det som sker i verksamheten idag. I pedagogisk dokumentation behöver läraren göra en bedömning, en identifiering, av barnets lärande för att därifrån kunna utveckla verksamheten i förskolan. Man ska inte vara rädd för ordet bedömning för det handlar inte om att värdera eller döma ett barn. Det är i stället lärarens professionella inblick i barnets lärande av förmågor och färdigheter som fokuseras i bedömningen. Då har man möjligheter att ordna en verksamhet som utmanar barnet att lära i den proximala utvecklingszonen.

Hur ser framtiden ut?

− Jag kommer att fortsätta att bedriva forskning om lärarens pedagogiska ledarskap.

Jag har blivit tillfrågad från en kommun att bedriva ett projekt för att stärka förskollärares kunskaper om skriftspråkligt lärande. Förskollärarna vill lära sig hur barn i förskolan utvecklar skriftspråksförberedande förmågor och färdigheter. De vill ha möjligheter att få syn på samt kunna prata om barnens utveckling mot att bli läsande. Detta är särskilt viktigt idag när barn tidigt blir bekanta med bilder och symboler i smarta telefoner och Ipads.

Vad gör du när du inte forskar?

− Jag läser gärna böcker, just nu är det deckare. I övrigt är det familjen och långpromenader som är viktigt. 

Lästips

Tarja Alatalo har just gett ut en bok på Gleerups förlag: ”Läsundervisningens grunder”. Hon är redaktör för den och har skrivit ett kapitel, vilket även nio andra forskare och fyra lärare gjort i boken. Boken är lättillgänglig och knyter ihop teori och praktik. Dessutom har hon varit med och tagit fram Livet i Bokstavslandet på UR samt skrivit och varit sakkunnig i Liber förlags läromedel Livet i Bokstavslandet.

I övrigt kan man hitta hennes artiklar och annat på Högskolan Dalarnas sidor.

 Skrivet av Maria Löfstedt.