Skapa utan krav på prestation

Att skapa utan press är avgörande för att främja barnens kreativitet och självkänsla. Genom att ge dem friheten att skapa utan krav på resultat, och genom att uppmuntra både individuellt och gemensamt skapande, hjälper vi dem att utveckla en positiv och lekfull relation till skapande.

I förskolan är skapandet en central del av lärandet. Men ibland tenderar vi att se skapande som en aktivitet som ska leda till en färdig produkt, såsom en teckning, målning eller skulptur. Om vi enbart fokuserar på slutresultatet riskerar vi att förlora den skaparglädje som driver barnen.

Jag är i grunden konstnär och har alltid använt skapandet som mitt främsta sätt att uttrycka mig. Men efter att ha studerat på konstskolor och arbetat som konstnär började prestationsångesten långsamt ta över och kväva glädjen i mitt eget skapande.

Det var först när jag började arbeta på förskola och fick uppleva barnens spontana och okritiska skaparglädje som min egna drivkraft för skapande återuppväcktes. Deras fria och lekfulla sätt att uttrycka sig, utan några krav på resultat, blev en påminnelse om skapandets verkliga kraft – friheten att uttrycka sig utan att döma sig själv. Det är detta jag vill bevara och ge vidare.

Bekräftelse eller skaparglädje

När vi uppmuntrar barn att skapa med fokus på att ”producera” en färdig produkt, riskerar vi att ge dem intrycket att skapande handlar om att få bekräftelse. Barnen lägger stor vikt vid omgivningens respons på deras arbete, och vi ger beröm för den slutgiltiga produkten.

Det kan stärka deras självförtroende i skapande, men på lång sikt kan det också bidra till prestationsångest. Om barnen kopplar skapande till att få bekräftelse på resultatet, kan de bli rädda för att misslyckas, vilket kan göra att de tappar glädjen i själva skapandeprocessen.

Ställ öppna frågor

I stället för att bara bekräfta den färdiga produkten, försöker jag ställa öppna frågor när barnen visar sina bilder, såsom: ”Vad tänker du om det här?” eller ”Hur hittade du den här färgen?” eller kanske ”Jag ser att du verkligen har lagt ner arbete på att få fram den här formen!”.

Genom att fokusera på processen och ge feedback som rör själva skapandet, snarare än resultatet, kan vi uppmuntra i själva skapandeprocessen. Det visar också vårt intresse för att förstå vad de vill uttrycka genom sitt konstnärliga arbete och understryker skapandets kraft som ett sätt att kommunicera sina tankar och känslor.

Reflektera över det egna förhållningssättet

För att hjälpa barnen att frigöra sig från prestationsångest och återupptäcka skaparglädjen, måste vi reflektera över vårt egna förhållningssätt till skapande. Jag hör ibland kollegor säga saker som ”Jag kan inte teckna” eller ”Jag är så dålig på att måla.” När vi som vuxna uttrycker sådana tankar förstärker vi bilden av att måleri och tecknande är något man kan vara ”dålig” på, eller att resultatet måste vara fint.

Vi måste påminna oss själva och varandra om att skapande inte handlar om att producera en perfekt produkt, utan om att ge barnen chans att utforska, uttrycka känslor, bearbeta tankar och leka medan de undersöker världen med pensel, penna eller lera.

Skapa utan press

För att undvika att skapa en miljö där barnen känner press att ”göra rätt”, kan vi introducera alternativa sätt att skapa på: Ett sätt är genom tillfälligt skapande. Här handlar det om att använda material som gör att skapelsen snabbt kan förändras, raderas eller försvinna. Till exempel sand med ljusbord under, där barnen kan skapa former och mönster som försvinner så snart de rör vid ytan eller blåser bort.

Ett annat sätt är att använda en torkad naturlera, något många förskolor redan har. Barnen kan måla på den torkade leran genom att använda en pensel doppad i vanligt vatten. Efter en liten stund försvinner strecket av sig självt.

Det finns också så kallade läggbilder där barnen med hjälp av återbruksmaterial skapar tillfälliga kompositioner. Dessa material ger barnen en känsla av frihet eftersom de inte behöver känna att deras skapelser måste sparas för alltid.

När vi använder tillfälliga material, såsom griffeltavlor med krita eller kakelplattor med vattenfärg, kan barnen skapa utan att känna att de måste göra något ”perfekt” som ska bevaras. Det handlar i stället om att ge dem utrymme att utforska idéer, prova nya tekniker eller helt enkelt leka med materialet. En griffeltavla, till exempel, erbjuder oändliga möjligheter att rita, sudda och rita om utan att behöva oroa sig för att ”göra fel”.

Denna typ av skapande gör att barnen inte känner någon press att bevara det de skapar och får i stället fokusera på själva handlingen av att skapa. Barnen får möjlighet att uttrycka sina tankar och känslor utan att fastna i att skapandet måste vara ”bra nog” eller att det måste finnas en slutprodukt att visa upp för andra.

Skapande som en kollektiv lek

Gemensamt skapande är ett fantastiskt sätt att minska fokus på individens prestation och i stället bygga en känsla av samhörighet och samarbete. När barn skapar tillsammans på stora gemensamma ytor, som stora pappersark, får de möjlighet att dela sina idéer och arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål. Här handlar det inte om att göra ”rätt” eller att skapa en produkt som ser ut på ett visst sätt. I stället handlar det om att vara delaktig i en gemensam process där alla bidrar med sina egna tankar och känslor.

I min ateljé arbetar vi ofta med stora papper eller väggar där flera barn kan bidra till samma verk. Det kan vara ett gemensamt landskap, en stor målning eller en kollagevägg där varje barn får lägga till sin bit – en färgfläck, ett penseldrag eller en form.

Denna typ av skapande hjälper barnen att förstå att skapande är något man gör tillsammans, och att varje bidrag är lika viktigt för helheten. Genom att arbeta kollektivt förlorar barnen fokus på individuell prestation, och de ser i stället hur deras idéer, när de sätts samman, blir något mycket större än vad någon av dem skulle kunna skapa på egen hand.

Genom att skapa tillsammans utvecklar barnen sin förmåga att samarbeta, kompromissa och dela sina tankar med varandra. De får möjlighet att leka med sina idéer, och de lär sig att det inte handlar om vem som har gjort vad, utan om hur alla bidrar till det gemensamma resultatet.

Det gemensamma skapandet kan också minska risken för att barnen jämför sig med varandra, eftersom fokus ligger på själva processen och inte på den enskilda produkten.

Målarbildens vara eller inte vara

Målarbilder kan ibland förstärka idén om att det finns ett ”rätt” sätt att skapa på. Barn dras ofta till sådana bilder eftersom de ger en tydlig riktlinje för vad som förväntas, och de kan snabbt känna att de når ett resultat som känns ”rätt”. Men detta kan också skapa en känsla av att det finns ett misslyckande om resultatet inte liknar det förväntade, vilket gör att barnen kan bli tveksamma till att skapa på egen hand.

Jag uppmuntrar i stället barnen att skissa fritt med blyertspenna eller svart tusch. Sedan kopierar vi deras bilder så att de kan fylla i sina egna eller andras skapelser på olika sätt. På så sätt får de större frihet att uttrycka sig utan att känna att de måste följa en specifik mall.

Skapa utan prestationsångest

Att skapa utan prestationsångest är avgörande för att främja barnens kreativitet och självkänsla. Genom att ge dem friheten att skapa utan krav på perfektion, och genom att uppmuntra både individuellt och gemensamt skapande, hjälper vi dem att utveckla en positiv och lekfull relation till skapande.

Som pedagoger spelar vi en nyckelroll i att skapa en miljö där processen är viktigare än resultatet, och där barnen får uttrycka sig fritt. När vi ger barnen utrymme att skapa utan press, öppnar vi dörrarna för kreativitet och skaparglädje.

---

Foton: Aurora Bergmark