Miljöer för språkutveckling genom leken
Leken är en mycket viktig aktivitet för att främja och stödja barns tidiga litteracitet och deras språkutveckling. För att kunna delta i lek med andra krävs dock en viss språklig grund, och därför är det viktigt att som förskolepersonal vara en medlekande vuxen.
Medlekande vuxna
I den sociala miljön i förskolan ska det ges förutsättningar för gemensam lek, och alla barn ska få komma till tals. Barn kan av olika anledningar behöva stöd i leken, till exempel om deras språk inte räcker till för att delta i den gemensamma leken.
Margareta Öhman (2022) ger exempel på hur förskolepersonalen kan vara medlekare i barns lek genom att ta eller få en roll av barnen. I den rollen kan vi samtidigt som vi deltar noga betrakta vad och hur barnen leker, vilka barn som är aktiva och delaktiga och vilket eller vilka barn som behöver stöd för att komma in i leken eller hålla sig kvar i den.
Enligt Öhman kan vi också vara språkrör åt barn utifrån vad de förmedlar med till exempel sitt kroppsspråk, och sätta ord på det som händer i leken. Samtidigt är det viktigt att vi är vaksamma så att vi inte stör eller förstör den gemensamma leken.
Lekbibliotek
När jag under en lunch på en konferens pratade med Margaretha Öhman, nämnde hon begreppet lekbibliotek för mig. Jag tyckte det var ett inspirerande begrepp.
Precis som förskolan har ett förskolebibliotek och/eller ett kapprumsbibliotek kan förskolan också ha ett lekbibliotek. I sin bok Låt leken främja språket skriver Öhman (2022) om lekbibliotek bestående av en samling lekar. Vilka lekar som finns i lekbiblioteket beror på barnens intressen och behov, och respektive lek i biblioteket har en egen låda eller korg. I den finns lekmanus med roller och storyline samt rekvisita.
Till en början introduceras barnen i lektemat genom en gemensam upplevelse, till exempel högläsning. Därefter guidas barnen in i leken med stöd av oss. Slutligen är korgen eller lådan tillgänglig för barnen så att de kan välja leken på egen hand. Med hjälp av lekbibliotek kan både barnens språk och lek men också deras fantasi utvecklas.
Kodat och okodat material
I den fysiska miljön, såväl i lekbiblioteket som i all annan lek, behöver det finnas material, och det material som finns kan vara kodat eller okodat. Okodat material som pinnar, kottar, löv och toalettrullar kan skapa olika möjligheter för utforskande, men ställer samtidigt högre krav på barnens ordförråd och på deras fantasi och förställningsförmåga än vad kodat material gör. Det beror på att barnen förvandlar det okodade materialet till vad de vill i leken.
En pinne kan till exempel bli en visp att röra runt i grytan med, en toalettrulle kan bli en kikare och ett löv kan bli en sedel att betala med. Kodat material som boll, bil, docka och doktorsväska – med exempelvis stetoskop och febertermometer – är tydligare, då föremålen ofta knyter an till barnens olika erfarenheter och tydligt signalerar vad man förväntas göra med det.
För att förskolans fysiska miljö ska ge så goda förutsättningar som möjligt för språkutveckling, behöver barnen tillgång till både kodat och okodat material.
Rollek
Rollekar som att leka familj, vårdcentral eller affär brukar vara uppskattade lekar. Att leka en rollek, kräver att barnet förstår innehållet i leken.
Om det aldrig har varit på en vårdcentral eller i en affär, kan det vara svårare att delta i leken. Här kan vi som medlekande pedagoger stötta barnet i att ta sig in i leken och att hålla sig kvar i den.
Samtidigt kan vi observera vilka roller barnen tar eller får i leken. Roller ger olika möjlighet till språkande, till exempel får en hund eller en bebis inte lika mycket tillfälle att använda sitt språk och påverka leken som en pappa, en mormor eller en expedit får.
Fronta och skapa börjor
Emilia Larsson Samoladas och Moa Bäversten (2022) ger i sin bok Språkrika lärmiljöer för förskolans yngsta exempel på hur vi kan fronta lekmaterial och skapa börjor för att inspirera till lek.
Precis som med böcker som vi kan fronta, det vill säga att placera bokomslagen så att barnen ser dem, kan lekmaterial placeras på ett synligt sätt. Böckerna kan gärna placeras i olika miljöer i förskolan och regelbundet varieras för att fånga barnens intresse, och olika lekmaterial kan bytas ut.
Att skapa börjor innebär att vi riggar en lekmiljö som inspiration till en lek. Det kan till exempel vara några hagar med olika djur vid bondgården, ett hus byggt av Duplo eller en affär med olika varor och sedlar, gärna olika valutor samt förpackningar från olika länder. Här kan förslagsvis barnen och deras familjer bidra med tomma förpackningar.
Lek i rutinsituationer
I förskolan finns ytor för rutinsituationer, till exempel kapprum, toaletter och skötrum. Dessa miljöer kan också bjuda in barnen till lek.
Om barnen gärna leker vårdcentral, kan en korg med böcker, tidningar och lekmaterial finnas i kapprummet. Korgen kan då skapa möjligheter till lek och språkande i väntan på att gå ut eller på vad som ska ske när alla tagit av sig sina ytterkläder.
Vid skötbord och handfat kan olika föremål placeras, föremål som på olika sätt uppmuntrar till kommunikation. Här kan vi också synliggöra olika ord, ord som vi kan använda i rutinsituationerna med barnen. Vid handfatet kan vi skriva verb som rinna, tvåla, tvätta, droppa och torka eller substantiv som hand, tumme, lillfinger, handflata, tvål och handduk. När barnen har tillägnat sig orden, kan vi lyfta fram nya ord i miljön.
Vad signalerar en miljö och hur kan miljön skapa möjligheter till språkutveckling
En dag när jag var på väg till tågstationen i byn där jag bor, gick en grupp förskolebarn och pedagoger framför mig. När de kom in i gångtunneln under järnvägen, började barnen att utforska sina röster. De gjorde ljud och ropade ord, precis som en sådan miljö uppmuntrar till att göra. Väldigt snabbt hyschade pedagogerna barnen. Barnen tystnade och traskade vidare, och jag gick vidare mot perrongen och funderade över varför pedagogerna inte såg tillfället som en möjlighet till språkande. Tänk så spännande det hade varit att höra hur det låter i tunneln när man tillsammans viskar, ropar, sjunger, trippar, trampar, stampar och så vidare.
Ett annat exempel på hur en miljö kan uppmuntra till något är stora ytor som ofta inspirerar barn till att springa. Här behöver vi fundera över hur dessa stora ytor samtidigt kan bli språkrika. Kanske skulle vi tillsammans kunna jogga, skutta, hoppa, kuta och stretcha.
Läs- och lekglasögon
För att skapa så språkrika miljöer som möjligt, både fysiska, sociala och pedagogiska, är det viktigt att vi tillsammans tar på oss våra läs- och lekglasögon och reflekterar över miljöerna. Till exempel behöver vi fundera över vad det ska finnas för miljöer i vår förskola, vilken funktion som de ska fylla och vilket material som ska finnas i dem.
Vi behöver också reflektera över när materialet är tänkt att användas och huruvida det ska vara tillgängligt alltid för barnen eller när det ska vara det. Ytterligare är det viktigt att vi reflekterar över vem mötesplatserna och materialet är till för så att alla barn inkluderas i miljöerna.
Källor
Larsson Samoladas, E. & Bäversten, M. (2022). Språkrika lärmiljöer för förskolans yngsta. Stockholm: Lärarförlaget.
Öhman, M. (2022). Låt leken främja språket. Stockholm: Gothia Kompetens.
Artikelfoto: Shutterstock.com