Litteracitetsarbete med förskolans yngsta

Publicerat

Hur kan man arbeta med bokläsning och litteracitet för förskolans yngsta? Här presenteras några konkreta, enkla och tydliga strategier att använda i litteracitetsarbetet.

Författare

Intresset för böcker börjar ofta tidigt, men ser kanske inte alltid ut som vi tänkt eller förväntat oss. Att ta fram böcker för att skapa en härlig lässtund med barnen kan upplevas som svårt med de yngsta barnen, de som många gånger hellre vill tugga på böckerna eller slänga iväg dem (och lyssna till ljudet av en bok som landar i en annan del av rummet) än att lyssna till en berättelse.

Det kan kännas tröstlöst, men det här är dock i sin ordning och ett tecken på att barnen börjar närma sig det lästa ordet.

I LPFÖ18 kan vi läsa att

”barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter.”

Vidare beskriver ett läroplansmål att

”Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och hur de används för att förmedla budskap”

Det kan vara en utmaning att arbeta med högläsning, att skapa intresse för berättelser, liksom förståelse för symboler och skriftspråk med förskolans yngsta, men vill vi skapa ett läsintresse hos de äldre barnen på förskolan och en god läsförmåga i skolåldern är det här vi behöver börja.

Att närma sig böcker

Små barn utforskar världen genom att titta, känna och smaka på det mesta de möter och böcker är förstås inget undantag. Att uppleva papperets struktur under handen eller testa hur pärmarna känns mellan tänderna är ett vanligt sätt för de yngsta barnen att närma sig böcker och det lästa ordet.

Barnet har ännu inte förstått sig på de världar som böckerna öppnar utan är i stället intresserat av hur själva boken beter sig. Vad händer när jag öppnar boken? Hur gör jag för att öppna och stänga? Hur låter det när jag slår boken i golvet? Först efter att barnet har fått testa bokens fysiska egenskaper börjar det närma sig innehållet i pärmarna.

Nästa steg fokuserar på bläddrandet i sig. Kanske är det några få sidor som fångar barnets intresse, där barnet pekar och säger ”där” och tittar uppfordrande på dig som pedagog. Barnet håller nu på att upptäcka bokens insida och samla på sig nya ord.

I det här skedet är böcker ofta bara intressanta en kort stund innan barnet vill vidare till något annat att upptäcka. Att det är så, och att du som pedagog inte lyckas bibehålla barnets intresse vid boken, är inte ett misslyckande, utan bara så som det ska vara.

Passa på att ta vara på de korta stunderna barnen vill dela boken med dig. Benämn boken, dess egenskaper, orden och bilderna, och skapa samspel er emellan. Om du visar barnet att du ser boken som intressant kan det väcka ett intresse eller öka ett spirande intresse hos barnet.

För att möta barnet i denna fas kan det vara bra att göra böcker tillgängliga, såväl rent fysiskt som visuellt. Att skapa platser där böckerna får synas och ta plats bjuder in barnen till att närma sig och utforska böckerna. Att rigga för tillgängliga böcker som får hanteras utifrån barnets ålder och behov av utforskande blir här viktigt.

Att upptäcka bokens kraft

Efter en period av att utforska boken som objekt och som form börjar barnet förstå att det finns ord och berättelser på bokens insida. Barnet vill höra dig benämna orden och bilderna. Barnet pekar och tittar uppfordrande på dig medan du upprepar ord som ”gris”, tåg” eller ”buss” om och om igen.

Det barnet gör nu är att samla på sig ord till sitt växande ordförråd. Barnet har förstått att orden som kommer ur din mun är nycklar för att kunna förstå och kommunicera kring omvärlden. Att få veta vad spännande figurer, platser och fordon i boken heter ger barnet möjligheter att dela sina tankar om desamma. Barnet kanske bara vill titta på samma tre sidor innan det tröttnar, eller så vill det höra samma bok om och om igen utan slut.

Att få höra samma berättelse med samma karaktärer och samma bilder är ett bra sätt för barnet att få exponeras för språk och att få ledtrådar till det talade ordet. Barnet lägger märke till att du som pedagog stannar upp i berättelsen för att peka på en av bilderna.

”Titta där är grisen”, säger du och möter barnets blick. ”Och där, där är grisens mamma”, fortsätter du medan du pekar på bilderna. Barnet hör ”gris” och mamma”, två ord det har fått till sig många gånger. Barnet har redan förstått att gris är det rosa djuret i boken, och att det är samma slags djur som ni sett på 4H-gården på utflykten, då du pekade på djuret och sa ”Titta på grisen! Grisen äter!”

Barnet märker också att du säger ”mamma” till bilden på grisens mamma. Det hjälper barnet att förstå att mamma (i det här fallet) kan vara ett vidare begrepp än bara benämningen på just barnets mamma. Grisar verkar också ha mammor!

Att bli en berättare

Barnet börjar så småningom själv att producera och använda orden aktivt. Barnet pekar i boken och benämner bilderna, och tittar samtidigt på dig. Du bekräftar barnets ord genom att svara ”Ja men titta, där är ju grisen”, och barnet märker att det lyckas förmedla något till dig.

Barnet har nu övergått från att vara ett barn som blir läst för till att vara ett barn som blir läst med, och dessutom ett barn som själv berättarläser för dig ur förskolans böcker. Barnet kanske pekar på bilderna utan att säga något, bläddrar vidare, pekar igen, bläddrar och så vidare.

Detta kan ses som en form av berättande och här blir det viktigt att du bekräftar barnets berättande och att du tar det på allvar. Efter att ha väntat in barnet kan du kommentera det barnet pekar på och brodera ut vad du ser på bilderna. På så sätt stärker du barnets ordförråd, något vi vet är centralt för barnets framtida läsförmåga.

Utifrån bokens form, där en läst berättelse åtföljs av bilder, eller visuellt stöd om man så vill, lär sig barn hur berättelser är konstruerade. De lär sig att en berättelse har en början, en mitt och ett slut och att en berättelse behöver hänga ihop med en röd tråd. Detta kommer att vara ett stöd såväl för återberättande som för lek i förskolan eller framtida skrivande i skolan.

En ramberättelse ger stöd åt leken

Genom att ta hjälp av rekvisita kan ni agera ut de lästa berättelserna tillsammans med barnen. Ni kan följa historien precis som den är skriven, eller så låter ni barnen få experimentera med vad som skulle hända om berättelsen gick åt ett annat håll.

Detta öppnar upp för lekar utifrån böckerna även när ni pedagoger inte är med och det blir ett tillfälle för barnen att fördjupa sig i vad de fått läsa med er och samtidigt utveckla föreställningsförmåga och kreativitet.

Att ha en ramberättelse att leka kring hjälper de barn som har svårare att föreställa sig saker eller som ännu är osäkra på lekens sammanhang. Här kan de bli delaktiga på andra villkor, då ramen ger stöd åt leken. Som i all lek är det tillåtet att prova, ändra och avsluta.

Vilka böcker ska man välja?

Vid val av böcker blir det centralt att följa barnets eller barnens intresse. Är det pekböcker med enstaka föremål som är intressant? Lockar böcker med fartfyllda illustrationer? Dras barnen till böcker med korta meningar?

En ledstjärna i valet av böcker kan vara att välja böcker vars språkliga nivå ligger strax över barnets egen expressiva nivå. Det innebär att om barnet pekar och uttrycker sig med enstaka ljud så kan en pekbok ofta kännas intressant.

Om barnet uttrycker sig i ettordssatser kan böcker med korta meningar, likt Max-böckerna, vara på en lagom nivå och när barnet börjar uttrycka sig genom att kombinera ord med andra ord, pekningar eller gester kan det vara dags för böcker med något längre meningar.

Det viktigaste är att det är böcker som fångar barnets intresse på ett eller annat sätt.

I dag finns ett stort utbud av bilderböcker att ta del av genom digitala verktyg, såsom lärplattor och appar. Mycket finns inläst såväl på svenska som på andra språk, men också förstärkt med takk (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation). Genom att använda sig av dessa verktyg kan ni ge en annan dimension till läsandet. Ni kan arbeta med svenskan, andra modersmål och förstärka det lästa med takk. Med verktyg såsom Polyglutt kan ni projicera upp bilderna ur bilderböckerna medan ni läser. Det kan vara ett spännande sätt att ta del av en berättelse tillsammans med andra.

Intresse för läsning skapar lärande för livet

Genom att väcka barns intresse för läsning ger vi inte bara barnen ett stöd utifrån läroplanen, vi ger också barnen verktyg för ett framtida lärande.

När vi skapar inbjudande miljöer med vuxna förebilder i läsandet visar vi barnen vilken kraft som kan finnas i en spännande berättelse samtidigt som vi förser barnen med nya ord och låter dem få upptäcka krumelurerna som kallas bokstäver. Med detta intresse i ryggsäcken kan vi vara tryggt förvissade om att barnen är rustade för sin fortsatta skolgång samtidigt som de får tillgång till de världar som bara kan besökas i böckerna.

Diskussionsfrågor
  • Vilka konkreta språkfrämjande arbetssätt beskrivs i artikeln?
  • Hur kan ni säkerställa att alla barn som kommer till avdelningen möter det språkfrämjande förhållningssätt som presenteras i artikeln?
  • Vad upplever ni är den största skillnaden i att arbeta språkfrämjande med yngre barn jämfört med äldre? Varför är det så?
  • Hur kan ni skapa miljöer som lockar till läsning? Vad krävs på just er förskola?

Lästips

Alatalo, T. (2021). Högläsning: Didaktik för språk-, läs- och skrivutveckling. Studentlitteratur.

Bergöö, K. Jönsson, K. (2012). Glädjen i att förstå: Språk och textsamtal med barn. Studentlitteratur.

Fast, C. (2021). Att läsa och skriva i förskolan. Studentlitteratur.

Förskoleforum: ”Lärplattor – ett stöd i förskolans språkarbete”.


Artikelfoto: Shutterstock.com