Välfungerande lämningar

Publicerat

Den första tiden efter introduktionen till förskolan är lämningssituationen känslig för många barn. Övergången mellan hemmet och förskolan kan kännas svår, och för vissa barn väcker lämningen fortsatt starka känslor under hela förskoletiden.

Vid lämningen på förskolan blir pedagogens uppgift att i samarbete med föräldern försöka hitta vad som passar för det enskilda barnet bäst.

För en del barn handlar det om att få ta ordentligt avsked av föräldern, sitta och mysa lite i hallen innan det är dags att säga hejdå och låta pedagogen ta över, medan det för andra barn passar bättre med ett kort avsked och att föräldern går ganska snabbt i väg.

Avskedsrutiner och övergång in på avdelningen

”Besvärliga” lämningar betyder oftast inte att barnet inte trivs på förskolan. Snarare är det övergången mellan hemmet och förskolan som kan kännas svår.

Många barn och föräldrar har vinkritualer på en speciell plats eller i ett speciellt fönster, men det finns också andra avskedsrutiner. Syftet med rutinerna är att tydliggöra övergången från hemma till förskolan, och det behöver få finnas olika rutiner och ritualer som fyller denna funktion för det enskilda barnet och föräldern.

Övergången in på avdelningen kan också behöva se ut på olika sätt, särskilt när lämningen är svår. För vissa barn är mötet med pedagogen direkt i hallen fortsatt viktigt, där man kanske släckt ner och tänt lite mysig belysning och spelar lugn musik.

Att leda barnet in i en lugn aktivitet, till exempel ta upp barnet i knäet och läsa en bok tillsammans med några andra barn, kan vara en behaglig mjukstart.

För många barn är det enklare om det finns en aktivitet som lätt går att ansluta till, som väcker barnets nyfikenhet och intresse. För ytterligare några kan det fungera att föräldern följer med in från hallen och tar avsked inne på avdelningen, där man som pedagog finns på golvet i en lek som barnet kan ansluta till.

Vad som är till hjälp för det enskilda barnet får man fundera på tillsammans.

Ett bra mottagande

Som utgångspunkt handlar ett bra mottagande på morgonen om att en pedagog som barnet känner behöver vara närvarande, tillgänglig, tillmötesgående och som kan hålla fokus på det enskilda barnet och dess förälder när de kommer till förskolan (Drugli, Lekhal & Buøen, 2022).

Att låta den pedagog som barnet känner bäst ta emot vid lämningarna under den första tiden är ofta en viktig trygghetsskapande insats, även om det ibland är organisatoriskt svårt att få till.

Ur barnets perspektiv är det inte acceptabelt att en helt okänd vikarie tar emot på morgonen. Barn är inte menade att ty sig till och bli tröstade av en vuxen de inte har någon form av relation till.

I början efter introduktionen är det ofta viktigt att det är den/de pedagoger som varit ansvarspedagoger under introduktionen som tar emot på morgonen, vilket kan vara en schemateknisk utmaning. Sedan efter hand brukar fler pedagoger kunna sköta mottagandet, men det bör ändå alltid vara en vuxen som barnet känner och har en relation till som tar emot vid lämning.

När pedagogen är tillgänglig och mottaglig för barnet vid lämning är sannolikheten större att barnet lättare väljer att skapa kontakt med pedagogen och att separationen från föräldern blir mindre svårhanterlig.

Att få till en bra överlämning på morgonen gör att många barn kan gå över i utforskandeläge och ge sig hän förskolemiljön ganska snabbt efter lämning.

Pedagogens förhållningssätt

I ett danskt projekt undersöktes vad som mer konkret i pedagogens förhållningssätt och i lämningsprocessen som är gynnsamt vid lämningen. Det som verkar vara något av det mest väsentliga är att pedagogen på ett lyhört och följsamt sätt etablerar kontakt med barnet. Detta omtalas som emotionell relationsetablering, vilket består av följande (Broström m.fl., 2015; Drugli, Lekhal & Buøen, 2022):

  • att vara närvarande i nuet
  • att beröra barnet
  • att använda barnets namn
  • att ha ögonkontakt
  • att följa barnets initiativ
  • att vara i ögonhöjd med barnet
  • att vara tillgänglig för barnet
  • att vara medveten om sitt eget förhållningssätt och sin mimik
  • att stanna kvar i mottagandeprocessen med barnet så länge som möjligt.

Att lämningssituationen fungerar väl innebär inte att den är fri från känslor, utan snarare att pedagoger och föräldrar är överens om hur övergången från hemmet till förskolan kan utformas på bästa sätt för det enskilda barnet.

Anknytningshierarki

Begreppet anknytningshierarki kan vara värdefullt att ha med sig i situationer där både förälder och pedagog är närvarande med barnet samtidigt. När barn utvecklar nära relationer till sina omsorgspersoner, både hemma och i förskolan, kan man se att relationerna organiseras i en hierarkisk ordning (Broberg et al., 2012).

För de flesta barn är det relationen till omsorgspersonerna hemma som är starkast. Detta gör att det är svårt för pedagogerna att trösta ett barn medan föräldern fortfarande finns på plats. Barnet vänder sig helt enkelt till den som är högst i hierarkin, framför någon som är lägre – som dock kan duga bra vid ett tillfälle då hen för tillfället är högst i hierarkin.

Sally måste alltid ha sin pedagog Nevrije bredvid sig på vilan. Man kan ofta se tydligt att Nevrije utgör en särskild viktig vuxen för Sally, och de har utvecklat en nära känslomässig relation. När barnen ska prova nya aktiviteter eller göra sådant som Sally tycker är svårt söker hon sig direkt till Nevrije, likaså när hon behöver stöd och tröst. När Sallys pappa kommer och lämnar henne en dag springer hon mot Nevrije. Hon snavar och slår sig ganska illa. Nevrije lyfter upp henne för att trösta, men Sally sliter sig ur famnen och vill upp till pappa.

I exemplet ser man hur tydligt det är att pappa befinner sig högre i anknytningshierarkin än Nevrije, fastän hon är en stor källa till trygghet för Sally i förskolans vardag. Det är ingen tvekan om att Sally vill att pappa ska trösta henne, men detta betyder inte att Nevrije inte är viktig.

Att barn inte låter sig tröstas av pedagogen när föräldern fortfarande är kvar vid lämningen är därför inte konstigt sett ur detta perspektiv. När föräldern gått går ledsnaden oftast över snabbt och pedagogen kan trösta.

Lämningar efter ledighet och helger

För många barn är det särskilt jobbigt med lämningar efter helger, ledigheter eller andra frånvaroperioder till exempel på grund av sjukdom. Det betyder inte att det är så för alla, men särskilt bland de yngre barnen kan det vara påfrestande att komma tillbaka efter ett uppehåll, vilket blir synligt vid lämningen. Det kan handla om protester, starka känslor eller att barnet inte vill lämna förälderns famn.

För de barn som har svårt att bli lämnade är pedagogens förståelse och förhållningssätt avgörande för att det ska bli bra. Man kan se det som att rutinen att vara i förskolan har brutits när barnet har varit ledigt, och barnet behöver då hjälp att hitta tillbaka till rutinen och få uppleva och erfara att det går bra.

Barnets känslor måste få vara tillåtna och pedagogen kan bekräfta att ”det är jobbigt, du har ju varit borta länge, man får vara ledsen, men jag lovar dig att det kommer att bli bra”. När pedagogen på detta sätt visar lyhördhet för det som är jobbigt för barnet, blir övergången lättare.

Viktigt att samarbeta med föräldern

Om man vid de första lämningarna efter en helg eller en längre ledighet, möter upp på ett bra sätt, blir det mycket lättare för barnet att hitta tillbaka till sin rutin med att vara i förskolan.

Men om lämningarna ofta efter längre uppehåll blir väldigt jobbiga för barnet, är det bra att tillsammans med föräldern sätta ord på det som är svårt. Då kan man lättare hjälpas åt vid lämningen och ha en gemensam förståelse för barnets behov i stunden.

Att samarbetet mellan pedagog och förälder fungerar är betydelsefullt på många sätt, och i lämningssituationen synliggörs just detta samarbete. Bland annat framkommer att kvaliteten i relationen mellan barn och pedagog, liksom mellan barn och förälder, samvarierar med kvaliteten i samarbetsrelationen mellan pedagog och förälder (Owen, 2000).

Alltså, ju bättre samarbete och ju mer välfungerande kommunikation mellan förskolan och hemmet, desto mer stöd verkar barnet få i samspelet med sina omsorgspersoner.

Detta gäller både omsorgspersonerna hemma och omsorgspersonerna i förskolan. Det finns således all anledning att investera i samarbetsrelationen till föräldern, och detta är många gånger en viktig pusselbit i att komma till rätta med svårhanterliga lämningssituationer.

Reflektionsfrågor
  • Vilket utrymme ges barns känslor i lämningssituationen? Hur förhåller vi oss till barns känslor när de ska säga hejdå till föräldern?
  • Hur arbetar vi med emotionell relationsetablering?
  • Hur gör vi när lämningarna är besvärliga? Hur möter vi barnen? Hur pratar vi med föräldrarna om detta?
  • Hur arbetar vi med föräldrasamverkan vid lämning?
  • Samtalar/samverkar vi med alla föräldrar varje dag?
  • Finns det något som kan utvecklas gällande lämningssituationerna?

Referenser

Broberg, M., Hagström, B. & Broberg, A. (2012). Anknytning i förskolan: Vikten av trygghet för lek och lärande. Stockholm: Natur & Kultur.

Broström, S., Hansen, O.H., Svinth, L., Jensen, A.S. & Jensen, T.M. (2015). Barnet i Centrum: Midtvejsrapport. Hämtat från https:// barneticentrum.au.dk/fileadmin/www.barneticentrum.au.dk/ Dokumenter/BiC_midtvejs_eval.pdf

Drugli, M.B. & Undheim, A.M. (2012). Partnership between parents and caregivers of young children in full-time daycare. Child Care in Practice, 18(1), 51–65.

Drugli, M., Lekhal, R. & Buøen, E.S. (2022). Introduktion och föräldrasamarbete. Lund: Studentlitteratur.

Owen, S. (2000). Assessing quality in childminding. Children & Society, 14, 147–153.


Artikelfoto: Shutterstock.com