Forskning till kaffet! Snö och is som resurser i undervisningen
I en kort film tolkar och sammanfattar fil.dr Linn Eckeskog ny forskning utifrån sitt perspektiv som kommunikationsvetare med förskola som särskilt fokus. Den här gången handlar det om snö och is som resurser i undervisningen.
Detta är en favorit i repris ur Förskoleforums stora artikelsamling. Artikeln publicerades ursprungligen 2025-11-24.
Film: Snö och is som resurser i undervisningen
Hela den vetenskapliga artikeln finns tillgänglig här (på engelska): Manni, Annika m.fl. (2024): Encounters with ice and snow in preschool outdoor practices.
Filmens innehåll i text:
Snö och is som resurser i undervisningen
Förskolors utemiljöer är i regel byggda för barmark. Vi köper in ställningar och skapar lekutrymmen för barnen, men så kommer frosten, isen, istapparna och snön – som ett tjockt täcke över all den där välplanerade pedagogiska miljön.
I fyra–fem månader har vi inte tillgång till den där genomtänkta gården, åtminstone inte här i norr, där jag finns. Det är en rätt stor del av året.
Vad gör vi då? Hur använder vi snön?
Att läsa den här vetenskapliga artikeln, som Annika Manni och hennes kollegor vid Umeå universitet har skrivit, var lite som att resa upp i rymden och se den svenska förskolan utifrån. Jag såg snön med nya ögon, som gratis arbetsmaterial som faller från himlen.
Forskarna sorterar och pratar om snötyper som pedagogiska resurser: Vi har slasksnö, vi har skare, vi har kramsnö (som är bäst som byggmaterial) och så har vi nysnö. Nysnön, den första som faller, den har något särskilt, läser jag i artikeln. Barnen har inte sett snö på många månader – andra snön för första gången. Vilken grej!
Det här är ännu mer bekant för er i södra Sverige, tänker jag, där snön är mer sällsynt och exklusiv.
Det låter enkelt och självklart när jag beskriver det, men det här är en artikel med rätt avancerade teoretiska perspektiv som väldigt förenklat handlar om att se snön och isen som medskapare och resurser, snarare än hinder.
På gårdarna, påpekar författarna, utvecklar barnen en relation till naturen som är nödvändig för att vi ska utveckla en relation till naturen, vilket i sin tur hänger ihop med att bidra till en hållbar värld och förskolans värdegrund.
Så vad utmärker förskolans relation till snö, is och frost?
Ja, i viss mån är det ju besvärligt. Alla de där kläderna som ska på och av, och som gör de små barnen osmidiga och osjälvständiga. Det där vet ni bättre än någon annan. Och sedan är det ju riskerna: risken att halka, risken att det kommer så mycket snö att staketen inte längre håller barnen trygga inne på förskolans gård. Risken att få en istapp i huvudet. Författarna säger att ni ofta balanserar viljan att uppmuntra lek i vintermiljö mot behovet av att skydda barnen. Känner ni igen er i det?
Samtidigt finns massor av möjligheter som vi behöver se och nyttja. På snöfyllda gårdar får barnen motion, tränar sin motorik och lär sig att hantera risker genom att röra sig på svåra underlag. Här bygger vi banor, gångar, labyrinter och snögubbar, som klassiska exempel. Vi kan frysa in saker, skapa med is.
Och ja, snön höjer upp barnen så att förskolorna i sin tur behöver höja staketen för att inte barnen ska rymma, men snön skapar också platåer som gör att de små barnen på vintern kan nå sådant som annars är för högt för dem. Snön förändrar villkoren för små och stora barn.
Det finns också en dold potential, påpekar författarna, i snöhanteringen. Tänk om förskolan själv skulle ha en snöslunga och kunde forma utemiljön utifrån verksamhetens behov och barnens lust?
Och tänk om de som sköter snöröjningen kunde samarbeta med personalen, så att snön kunde ordnas för att skapa ännu bättre pedagogiska miljöer, där era behov styr.
Det här är en jätterolig studie förklädd i formell akademisk ton, och om jag ska sammanfatta författarnas slutsatser – i min högst personliga tolkning – så låter det så här:
Pedagoger skulle ha nytta av mer stöd och inspiration vad gäller vinterpedagogik.
Vi behöver tänka mer på hur våra vintermiljöer bidrar till barnens relation till naturen – barnens erfarenheter av årstidsväxlingar är viktiga för att utveckla omsorg och ansvar för naturen.
Vi har anledning att inte se snö och is som hinder, utan som medskapare i barnens lärande.
Illustration: Adobe Stock.
