Försummelse – fallbeskrivningar och exempel
Hur kan försummelse av barn se ut i vardagen på förskolan? Och hur får man till ett bra samtal med föräldrarna om de problem man som förskollärare upplever? Med tre exempel konkretiseras i artikeln hur försummelse kan synas i vardagen. Läs och diskutera i arbetslaget. (Del 3 av 4)
Den här artikelserien handlar om försummelse. Det är ett svårt och känsloladdat område, och därför är det viktigt att vi pratar om det. I denna artikel konkretiseras förståelsen för hur försummelse kan synas i vardagen. De tre exemplen med tillhörande kommentarer kan läsas som de är, men även användas som diskussionsunderlag för arbetslaget.
Exemplet Oscar
Oscar är tre år. Han har gått på sin avdelning i ett år. Pedagogerna tycker inte att de har så bra kontakt med mamma som bor själv med Oscar. Lämningar och hämtningar har alltid gått ganska fort och det har varit svårt att få en uppfattning om hur mamma och Oscar har det tillsammans. I förskolan fungerar det bra för honom. Han tyr sig till de vuxna och tycker om att vara både med dem och sina kompisar.
I takt med att Oscar blivit äldre uttrycker han sin vilja mer och mer. Pedagogerna upplever att detta är svårt för mamma att hantera. Både lämningar och hämtningar tar mer tid och det blir ofta bråk mellan mamma och Oscar. Mamma har ofta en arg röst mot Oscar redan när hon kommer för att hämta. Pedagogerna har tänkt att mamma är stressad, men det känns inte riktigt bra och i takt med att dagarna går växer oron hos arbetslaget.
När mamma kommer upplever de att Oscar både sjunker ihop och blir stenhård samtidigt. De känner inte riktigt igen honom. Han skriker ofta på mamma och hon pendlar mellan att ignorera honom fullständigt, skälla tillbaka eller hota med att gå. Ibland går hon faktiskt ut utan Oscar som då blir jättestressad och springer efter.
Pedagogerna bestämmer sig för att de måste prata med mamma vid ett lugnt tillfälle och bokar därför ett möte med henne.
Kommentar
En ingång i mötet med mamma kan se ut så här: Pedagogen börjar prata lite allmänt om hur Oscar har det i förskolan, vad han tycker är roligt och frågar därefter mamma om hur hon upplever Oscars förskolevistelse. Pedagogen lyssnar in mamma och ställer lite olika frågor.
Vad som sker sedan är svårt att förutspå, men det skulle kunna bli så här: Mamma känner igen sig i pedagogens beskrivning och att hämtningarna blivit så jobbiga. Pedagogen bekräftar mamma och föreslår att de gör en gemensam plan för hämtningen. Pedagogen lyfter också att Oscar säkert är ganska trött när mamma hämtar och att detta kan märkas i hans beteende på olika sätt, att det är vanligt bland barn. Det har mamma inte tänkt på, bara att hon själv känner sig trött.
Mamma säger att det blir så mycket bråk hela tiden med Oscar och att hon känner att hon kommit in i en ond cirkel där hon bara skäller. Pedagogen tipsar då mamma om att söka en föräldrautbildning genom kommunen, många föräldrar är nöjda med den, upplever pedagogen.
Pedagogen och mamma gör en plan för kommande hämtningar. Mamma ska först komma in på avdelningen och kika på något som pedagogen förberett Oscar på att han ska visa, och därefter går de tillsammans ut i tamburen. För att komma ifrån det som låst sig i hallen, ska mamma och pedagogen uppmuntra Oscar att få på kläderna med eller utan mammas hjälp för att sedan gå ut och vinka till pedagogen genom fönstret. De bestämmer sig att för att testa och se.
Exemplet Shehnaz
Shehnaz fyller snart två år. När hon kommer på morgonen har hon ofta full blöja och det händer att hon kommer med spår av intorkat bajs vissa dagar. Hon är ofta väldigt ledsen när hon lämnas, men när hon får frukost brukar det gå över snabbt. Pedagogerna tycker att hon äter som om hon var väldigt hungrig och blir fundersamma över hur det står till med matintaget hemma.
Pedagogerna har inte jättebra kontakt med föräldrarna, men vet att de inte bott i Sverige särskilt länge. De misstänker att familjen har det svårt ekonomiskt. Föräldrarna upplevs som lyhörda i kontakten med dottern i övrigt. Samtidigt är det viktigt att Shehnaz får sina grundläggande behov tillgodosedda.
Det känns inte helt enkelt för pedagogerna att prata med föräldrarna om situationen, men de bestämmer sig för att det är viktigt och kanske kan de i samtalet hjälpa föräldrarna med förståelsen för hur de kan söka annat stöd om det framkommer att det är detta som behövs. De bokar därför ett möte med vårdnadshavarna för att kunna prata mer ordentligt vid ett lugnare tillfälle.
Kommentar
En ingång i detta möte skulle kunna vara att pedagogen som träffar Shehnaz föräldrar börjar mötet med att prata allmänt om hur Shehnaz har det och frågar föräldrarna hur de upplever förskolevistelsen. Efter att föräldrarna fått berätta går pedagogen vidare och berättar att hen har märkt att hen alltid behöver byta blöjan på Shehnaz direkt på morgonen. Pedagogen undrar om det är att Shehnaz kissar så mycket eller om de inte hinner byta den på morgonen hemma.
En fortsättning (av flera möjliga) skulle då kunna bli att föräldrarna berättar att Shehnaz är ledsen när hon vaknar och vill vara i famnen från att hon vaknar tills att de lämnar på förskolan. Så de har inte hjärta att byta den som de uttrycker det. Pedagogen lyfter också att hen har funderat på om Shehnaz är väldigt hungrig när hon kommer och om detta bidrar till att hon blir ledsen. Föräldrarna funderar och berättar sedan att Shehnaz ofta är så trött efter förskolan att hon somnar innan de fått i henne mat. Sedan vaknar hon ledsen men de har inte tänkt på att hon kanske är hungrig. De har inte velat ge en macka på morgonen för de har varit rädda för att hon då inte ska äta i förskolan.
Pedagogen och föräldrarna bestämmer att de ska prova att ge henne mat tidigare på kvällen och att hon kan få något när hon vaknar hemma också. Det visar sig ganska snabbt att detta gör Shehnaz mindre ledsen och föräldrarna får det lugnare på morgnarna. De byter blöjan och Shehnaz kommer till förskolan i mycket bättre form än tidigare.
Exemplet Victor
När Victor börjar i förskolan är han 15 månader. Han bor med mamma och pappa. Föräldrarnas beteende vid introduktion och förskolestart väcker oro hos pedagogerna. Mamma upplevs ofta som avtrubbad och är svår att få kontakt med. Pappa upplevs som arg och brysk, både i kontakten med Victor och pedagogerna.
Victor har svårt att komma tillrätta i förskolan. Han tyr sig inte direkt till någon vuxen. Han hamnar lätt i stark affekt och är svår att trösta och lugna. När mamma lämnar och hämtar upplevs hon som handfallen och pedagogerna får ofta klä av och på Victor ytterkläderna. Mamma säger sällan hejdå självmant när hon lämnar eller hej när hon kommer. Pedagogerna får hela tiden tydliggöra att de ska ta farväl på morgonen och återknyta kontakten när hon hämtar. Pappa är hårdhänt när han ska hjälpa Victor med kläderna och pratar till sitt barn utan någon direkt värme.
Pedagogerna försöker verkligen att bygga kontakt med föräldrarna på olika sätt, skickar bilder, bjuder in dem på avdelningen och försöker komma med små berättelser varje dag om sådant Victor gjort. Föräldrarna värjer sig ändå mot kontakten.
Efter sex veckor bjuder de in föräldrarna till ett uppföljningsmöte för att prata om den första tiden i förskolan för Victor, men får inte heller här till något samtal med föräldrarna. Snarare späs oron på. De uttrycker då att de är oroliga för Victor, vilket föräldrarna förklarar med att pedagogerna inte känner Victor än. Föräldrarna har ingen oro.
Efter mötet bestämmer sig pedagogerna för att göra en orosanmälan eftersom oron kvarstår och de inte når fram till föräldrarna för att ta reda på mer. De bokar ett nytt möte med föräldrarna kort inpå det förra. Detta väcker irritation hos föräldrarna, men pedagogerna framhärdar i att det är viktigt.
Under detta möte informerar de föräldrarna om att de formulerat en orosanmälan utifrån att de är bekymrade för hur Victor har det. De visar anmälan och mamma börjar gråta, medan pappa blir jättearg.
Kort därefter får förskolan information om att Victor placerats i ett jourhem. Under tiden går Victor kvar på förskolan. För pedagogerna känns det både skönt och svårt. De hade uppenbarligen fog för sin oro. Men vad ska hända med Victor? Kommer han att placeras i familjehem, så att pedagogerna ska knyta kontakt med familjehemsföräldrar eller kommer han att flytta hem till de biologiska föräldrarna igen? Hur ska de då arbeta för att hitta en tillitsfull relation till föräldrarna?
Kommentar
I exemplet med Victor ser vi att pedagogerna försöker nå fram till föräldrarna på olika sätt. Men de får inget gehör och oron förstärks. Utifrån detta gör de en orosanmälan som leder till att Victor omhändertas. I exemplet funderar pedagogerna på vad som ska hända om Victor får komma tillbaka till de biologiska föräldrarna, hur de ska kunna möta föräldrarna och bygga relation med dem. De lyfter sin oro för detta till rektor som ser till att de får träffa förskolepsykolog för att prata om situationen och även få stöd i hur man kan tänka framåt utifrån olika scenarier som kan uppstå.
Foto: Shutterstock
