Israel/Palestina – möta barn och föräldrar som berörs
Den allvarliga utvecklingen i Israel/Palestina skapar oro och väcker starka känslor. Många familjer i Sverige har rötter och släktingar i området och är personligt berörda. Ni som arbetar i förskolan är viktiga vuxna som kan göra stor skillnad genom att ta barnens funderingar på allvar och trygga dem på bästa sätt.
En särskilt laddad konflikt
Få konflikter är så svåra att förklara som Israel/Palestina-konflikten. Konflikten går långt tillbaka i tiden och har skapat enormt lidande för civila i regionen.
I Sverige lever många människor med ursprung både i Palestina och i Israel. Det medför att situationen som råder just nu berör många människor i Sverige också på ett personligt plan. I förskolan finns det både barn, pedagoger och vårdnadshavare som just nu har en stor oro för släktingar i regionen.
Ska barn veta?
Som utgångspunkt bör vi tänka att barnen i våra förskolor inte känner till händelserna, och det är inget som pedagoger ska beröra på eget initiativ. Det är bra att skydda barn i förskoleåldern från vetskap eftersom de är för unga för att greppa det som händer.
Med detta sagt är det samtidigt centralt att pedagoger är rustade att möta funderingar och känslor som faktiskt kan uppkomma hos en del barn utifrån att de sett något på tv, hört familjemedlemmar prata eller bevittnat känslor och reaktioner hos närstående. En del barn är som sagt direkt berörda utifrån att släkten eller bekanta finns i regionen.
Film: ”Hur gör jag?”
Vad är viktigast för barnen?
Som pedagog kan man känna sig osäker på hur man ska möta eventuella frågor och utsagor från barn och vårdnadshavare. Även som liten kan man ha en uppfattning om att väpnat våld är farligt och kanske har man själv varit på flykt.
Oavsett vad man hört om situationen och vilka känslor som detta väcker är det mest betydelsefulla som barn att man får möta trygga vuxna som kan hantera och härbärgera ens tankar, funderingar, känslor och rädslor. För de barn vars familjer är starkt påverkade av händelsen kan förskolan utgöra en skyddsfaktor, genom att vara förutsägbar och stabil, med vuxna som barnet litar på och känner väl.
Rektors roll
Som rektor kan man behöva lyfta frågan med sin personal, och som pedagog är det tryggt att veta vad man ska tänka på i mötet med barn som kanske ställer frågor eller berättar något. Här kan förhoppningsvis denna artikel utgöra ett stöd.
Pedagoger kan också behöva rektors stöd i hur man svarar vårdnadshavare som vid lämningen har frågor om hur det som hänt kommer att beröras i förskolan, eller som vill diskutera händelserna med pedagogerna.
Utifrån att situationen är oerhört laddad för dem som är berörda kan det vara bra som rektor att inventera om någon medarbetare är särskilt berörd och behöver stöd för att kunna hantera sitt uppdrag för tillfället.
Eftersom det finns mycket starka känslor och många som är drabbade kan man som ledare, vid behov, behöva guida personalen i att förskolan inte är platsen för diskussioner om skuld och politik. Detta gäller kollegor emellan såväl som när vårdnadshavare uttrycker starka känslor och ställningstaganden vid lämning och hämtning.
Det är en balansgång för pedagoger att visa medmänsklighet och empati med familjer som är drabbade och samtidigt inte ge sig in i politiska diskussioner. Detta kommer troligtvis inte vara ett stort bekymmer, men det kan vara bra att ha berört det från ledningens håll om sådana situationer uppstår. Som rektor kan man betona att det är viktigt som pedagog att vara ödmjuk och komma ihåg att föräldrar och personal kan ha kopplingar och sympatier för olika parter, precis som i alla konflikter, men att vi alltid är emot terror och våld.
Vuxnas reaktioner och barns fantasi
När svåra händelser sker är barn i förskoleåldern utlämnade till vuxnas reaktioner för att tolka och förstå en händelse, även om en sexåring så klart kan greppa mer än en ettåring. Vuxnas reaktioner är avgörande för hur barnet, utifrån ålder och mognad, värderar och förstår den information som det får del av.
Som nämnts finns det inget egenvärde i att vi upplyser barnen om vad som händer för deras skull, det är bra att skydda barnen så gott det går. Samtidigt kommer en del barn att veta och undra.
Om barns viktiga vuxna inte möter deras frågor lämnas de att själva fantisera om hur saker hänger ihop, vilket ofta kan leda till mer oro och missuppfattningar. Barnen behöver därför vuxna som det går att fråga om sådant man undrar över. Det är samtidigt bra att påminna sig om att det inte är alla barn som oroar sig eller blir rädda för det som pågår, om de får höra saker om det hemma.
För förskolans yngsta barn är det oftast för komplicerat att förstå, det som snarare kan väcka rädsla är just vuxnas reaktioner och stress.
Barn smittas av vuxnas känslor
Eftersom de yngsta barnen är så utlämnade till vuxnas skydd är de experter på att känna av vuxnas stämningsläge och ta in alla icke-verbala signaler för att läsa av läget och bedöma om det är tryggt. Barnen pejlar in röstläge, kroppsspråk, ansiktsuttryck och mimik och blir själva stressade och rädda när vuxna signalerar stress och oro.
Därför behöver vi vara vaksamma på hur vi pratar med varandra som vuxna och kollegor om den rådande situationen. Det är bra att inte prata om det som upprör eller oroar oss själva när barnen finns i närheten, för ofta påverkas de mer av detta än vad vi är medvetna om.
Följ barnets frågor och funderingar
Om ett barn säger något om situationen i Israel/Palestina kan du tänka så här:
- Börja gärna med att fråga vad barnet har hört eller sett och följ sedan barnet i dess frågor.
- Det är bra att svara enkelt och konkret. Försök att visa att du förstått barnets fråga. Hjälp till att reda ut missförstånd när det behövs.
- Svara på det du kan svara på utifrån vad du tycker är lämpligt, men var också tydlig med att det som händer inte sker här. Berätta att vi är trygga här i Sverige, att vuxna skyddar barnen och vi har varandra. Detta är ofta lugnande.
- Vissa frågor är svåra även för vuxna att svara på och då får det vara så. Det är helt okej att svara ”jag vet inte”, när man inte gör det – för barnet är det viktigaste att det finns lyhörda vuxna till hands som tar sig tid att lyssna och som själva är lugna. Det är oftast det allra mest betydelsefulla för att de ska känna sig trygga.
- Om något barn har stort behov av att prata om situationen kan man också föreslå att man kan rita sina tankar och funderingar. Detta fungerar avlastande för många barn.
- Om något barn uttrycker starka åsikter om vems fel det är i konflikten, bör man inte ge sig in i en diskussion. Barnet upprepar troligtvis något hen hört från vuxna eller äldre barn och som pedagog är det är bättre att säga något neutralt som ”Det är synd om alla som drabbas, men här är vi trygga” och försöka avleda barnet till att prata om eller göra något annat.
- I verksamheter där man vet att vissa barn är berörda kan man se till att ha vuxna nära till hands lite extra mycket. Detta kan skapa lugn och förutsättningar för att barnen ska kunna berätta om de tänker på sådant som de fått höra talas om.
- Tänk på att ditt eget lugn som vuxen ofta har störst betydelse. Det är viktigt att inte föra över egen oro och stress på barnen, eller komma med egna åsikter om konflikten. Det som händer är ledsamt och sorgligt , men vuxna finns här för att skydda barnen och vi är trygga tillsammans.
Reaktioner att vara uppmärksam på
Det är viktigt att framhålla att många barn inte kommer att visa några särskilda reaktioner alls eller vara rädda och oroliga. Med fokus på trygghet, lyhördhet och närvarande vuxna som, precis som vanligt, möter barnens frågor på bästa sätt kommer vi långt i förskolan.
För de barn där ni märker att det finns frågor och funderingar om händelsen är det bra att informera vårdnadshavarna vid hämtning, inte för att oroa dem utan snarare för att ge dem chansen att också möta sitt barn i funderingarna.
Finns det något barn som beter sig på ett väldigt annorlunda sätt, som man uppfattar kan ha samband med det som hänt, får man närma sig barnet och visa att man är en trygg vuxen som är tillgänglig och intresserad av hur barnet har det. Fråga barnet hur det är. Även detta är bra att förmedla till barnets vårdnadshavare vid hämtning eller lämning.
Reaktioner och oro i detta skede innebär dock inte att ett barn kommer att bli traumatiserat. Skulle något barn visa fortsatt starka reaktioner efter någon vecka kan man lyfta med vårdnadshavarna att man är bekymrad för barnet.
Om man som pedagog känner sig fortsatt osäker i detta arbete är det bra att ta upp det med sin rektor. I många organisationer finns också förskolepsykolog som kan vara ett bollplank till rektor och personal vid behov.
Ni gör skillnad!
Glöm inte bort att alla som arbetar i förskolan är viktiga vuxna för de barn ni möter. Därför är det avgörande att ta barnens funderingar på allvar och trygga dem på bästa sätt. Varma vuxna gör skillnad!
Illustration: Shutterstock.com.
