Stress hos barn i förskolan – vad är stress?
Stress kan till viss del vara positiv och i förlängningen utvecklande, men ihållande stress bland små barn har potentiellt negativa effekter och kan ibland vara direkt skadlig. I den här artikelserien med tillhörande filmer fördjupar vi oss i frågor som rör stress bland barn. (Del 1 av 6).
Ett område som är förknippat med barns psykiska hälsa och välbefinnande är stress. Stress som fenomen har blivit mer och mer omtalat under de senaste åren och en del förskolor arbetar aktivt med stresshantering och avslappning tillsammans med barnen.
Hur uppstår stress?
Stress är vår reaktion på en uppfattad obalans mellan de belastningar vi utsätts för och de resurser vi har för att hantera belastningarna. När kraven överstiger vad vi mäktar med blir vi stressade. Detta innebär att vi klarar av mer belastning i situationer när vi har tillgång till mer resurser än då vi är skörare.
Att stress existerar beror på att vi människor behöver kunna mobilisera våra krafter för att snabbt analysera, fatta beslut och prestera. Det som händer i kroppen och hjärnan när stress uppstår är att olika hormon utsöndras för att sätta oss i beredskap. Bland annat aktiveras kortisol som hjälper oss att prioritera i ett pressat läge för att vi ska kunna agera snabbt och funktionellt.
Vårt stressystem verkar vara utvecklat för mer intensiv, kortvarig stress, vilket behövdes tidigare när våra förfäder upplevde hotfulla situationer såsom att stöta på rovdjur eller i pressade lägen som under jakt. I höga halter blir kortisolet däremot skadligt – bland annat kan höga halter av hormonet försämra hjärnans förmåga att minnas (Hansen, 2016).
Vår stressberedskap blir med andra ord ohälsosam när den är ihållande under längre tid (Edfelt, 2017). Däremot kan stress i ”rimlig” mängd driva oss framåt och motivera oss till lärande och utveckling.
Känsligheten för stress varierar
Barn är mer stresskänsliga än vuxna, men också bland barn varierar stresskänsligheten stort. Hur en potentiellt stressfull situation upplevs av det enskilda barnet beror på de risk- och skyddsfaktorer barnet bär med sig, och det har betydelse för hur stressat barnet blir och hur mycket barnet påverkas.
Barn föds med olika förutsättningar att klara av och bemästra livet. Barn kommer också att möta olika typer av påfrestningar, i varierande grad, under sina första levnadsår. Sådant som skiljer sig åt i barns förutsättningar, det som kan kallas för hälsans bestämningsfaktorer, är till exempel barnets genetiska förutsättningar, temperament och personliga egenskaper, föräldrars förmåga att vara lyhörda i sitt föräldraskap, familjens sociala och ekonomiska resurser liksom barnets erfarenheter i förskolan.
Barn tenderar således att ha olika grad av motståndskraft mot belastningar (Rutter, 1987; Rutter, 2012; Werner & Smith, 2003). Ju större den genetiska sårbarheten är, desto större betydelse kan faktorer i omgivningen och miljön få för barnet (Hejlskov Elvén, Veje & Beier, 2012).
Vad barn möter i förskolan blir därför oerhört betydelsefullt. Hur mycket stress som väcks hos barn i verksamheten, liksom vilket stöd pedagoger bistår med i utmanande och jobbiga situationer, är centralt och ibland direkt avgörande för barnets välmående och utveckling i stunden och på sikt.
Stress i samhället
Människoarten har inte förändrats särskilt mycket de senaste 12 000 åren, däremot har betingelserna vi lever under ändrats drastiskt. Kortvarig stress är som sagt ofta nödvändig för att vi ska kunna mobilisera våra krafter, men i vår vardag utsätts vi inte för samma typer av situationer som våra förfäder gjorde.
Så behovet av att kunna mobilisera för att överleva ser annorlunda ut, och samtidigt möts vi av en helt annan intrycksström i vår tid. Den tekniska revolutionen har medfört att våra hjärnor hanterar en ny typ och mängd av information och intryck. Även antalet relationer som vi hanterar har flerfaldigat; på en vecka träffar vi lika många människor som vi förr träffade under ett helt liv (Hansen, 2016).
Den fysiska aktiviteten har också minskat kraftigt om man jämför med tidigare generationer.
Att känna sig stressad har blivit vardag för många av oss, med krav som ska levas upp till, ständiga saker som måste fixas samtidigt som man jobbar mot klockan. Men trots de ändrade förhållandena har vi samma stressystem som våra förfäder, och det är ofta inte funktionellt med denna mer ihållande stress som präglar många människors vardagsliv.
Risken är att hjärnan påverkas negativt av denna mer långvariga stress, även om känsligheten för stark stress skiljer sig från person till person.
Konsekvenser av stress i dag
Förutom påverkan på hjärnan och minnesförmågan, verkar långvarigt förhöjda stressnivåer kunna ha en skadlig påverkan på immunsystemet, inlärningsförmågan och bidra till olika typer av beteendeproblem (Hansen, 2016; Edfelt, 2017). Vi ser också resultatet av stress i höga sjukskrivningstal för till exempel utmattningssyndrom.
Därför är det angeläget att vi funderar över hur den stress många lever med kommer att synas i framtiden hos både barn och vuxna. I detta perspektiv är det ytterst viktigt att förskolan ges de förutsättningar som krävs för att verksamheten inte ska trigga stressystemet hos våra yngsta barn onödigt mycket.
Som vuxen kan man mer medvetet hantera och verbalisera sådant som stressar, men de yngsta barnen är utlämnade åt vuxenvärlden. Därför behöver vi förstå hur stress påverkar barn på djupet, vilket vi kommer att beröra i kommande artiklar.
Referenser
Edfelt, D. (2017). Hjärna i förskolan: Vägen till barns lärande och utveckling. Stockholm: Gothia Fortbildning.
Hansen, A. (2016). Hjärnstark: Hur motion och träning stärker din hjärna. Stockholm: Fitnessförlaget.
Hejlskov Elvén, B., Veje, H. K. & Beier, H. (2012). Utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar och psykisk sårbarhet: om annorlunda barn. Lund: Studentlitteratur.
Rutter, M. (1987). Psychosocial resilience and protectiv mechanisms. American Journal of Orthopsychiatry, 57(3):316–331.
Rutter, M. (2012). Resilience as a dynamic concept. Development and Psychopatology, 24(2), 335–344.
Werner, E. & Smith, R. (2003). Att växa mot alla odds: Från födelse till vuxenliv. Stockholm: Svenska föreningen för psykisk hälsa.
Artikelillustration: Shutterstock.com
