Väck läsengagemang i hemmen med kapprumsbibliotek

Publicerat

Barn som redan under de första åren i livet får ta del av högläsning och samtal om litteratur lär sig fler ord och får en värdefull grund i sin språk-, läs- och skrivutveckling. Både förskolan och hemmet har stor betydelse, men långt ifrån alla barn har tillgång till böcker i hemmen och blir lästa med av sina vårdnadshavare eller andra betydelsefulla vuxna. I den här artikeln ger Maria Heimer exempel på hur förskolan genom kapprumsbibliotek kan väcka läsengagemang i hemmen.

Författare

Högläsning – en tradition

Att läsa högt med sitt barn handlar många gånger om tradition (Dominkovic, Eriksson & Fellenius, 2006). De vårdnadshavare som själva har fått uppleva högläsning i sin barndom läser troligtvis även med sitt barn, eftersom minnena från högläsningsstunderna består i vuxen ålder, något som författaren Barbro Lindgren uttrycker. Hon skriver:

Det som alltid kommer att finnas kvar i mig, som ett guldägg i sitt rede, är de stunder, då mamma läste högt för mig med sin alldagliga röst och hela världens härlighet och förfärlighet bredde ut sig inför mina häpna ögon. (Lindgren & Bard, 2007).

Men alla vårdnadshavare har inte själva fått uppleva högläsning som barn, och många känner varken till högläsningens betydelse eller hur man gör. Barnlitteratur prioriteras inte alltid heller i hemmen. Här kan förskolan genom kapprumsbibliotek göra böcker och högläsning till en naturlig del av barnets vardag.

Tillgång till litteratur

Tillgången till litteratur ser väldigt olika ut i barnens hem. I förskolan kan vi ofta tidigt se vilka barn som har böcker hemma och blir lästa med, för de känner till hur man håller i en bok, hur man bläddrar i den och i vilken riktning som man läser.

Många vårdnadshavare, som jag har mött under mina år som utvecklingspedagog och som jag möter numera, uttrycker gång på gång att de inte har tid att gå till folkbiblioteket för att låna böcker med sitt barn. De säger också att det finns så många böcker på biblioteket att det känns svårt att välja. Genom att erbjuda litteratur för hemlån i förskolans kapprum försvinner dessa hinder. Utifrån mina erfarenheter bidrar kapprumsbibliotek dessutom till att många vårdnadshavare senare prioriterar besök på folkbibliotek med sitt barn. Värt att tänka på är också att folkbiblioteket ibland ligger flera mil bort.

Utformning av kapprumsbibliotek

Ett kapprumsbibliotek på Kunskapshusets förskola.
Förskolornas kapprum är olika utformade. En del är trånga medan andra har gott om utrymme. Det innebär att kapprumsbibliotek behöver utformas på olika sätt. Här följer några exempel från kapprumsbibliotek i Eslövs kommun.

Om det finns gott om golvyta, kan man placera böckerna mitt i kapprummet som Kunskapshusets förskola har gjort. I en bokhylla på hjul står böckerna väl synliga. Bokhyllans röda ”handtag” gör det också möjligt att skylta flera omslag. När omslagen är synliga lockar böckerna mer till läsning, än när de står med ryggen utåt.

I kapprum där det saknas ledig golvyta kan en tom vägg vara ett alternativ. Man kan till exempel skylta böcker för hemlån på en vägghylla, som Karlavagnens förskola har gjort, eller hänga färdiga bokpåsar som avdelningen Månen på Fridebo förskola. Pedagogerna på Månen har också valt att lyfta olika fördelar med högläsningen genom färgglada pratbubblor runt bokpåsarna.

Att lyfta högläsningens fördelar är värdefullt. Det kan man också göra genom att sätta upp en eller några affischer av Svenska Barnboksakademins ”17 skäl” som finns översatta till flera olika språk och som är fria att använda, https://barnboksakademin.com/17skal/utstallning.shtml.

Kapprumsbibliotek på Karlavagnens förskola. Kapprumsbibliotek på Fridebo förskola.

Om det varken finns golvyta eller ledig väggyta, kan ett alternativ vara att placera biblioteket någon annanstans i förskolan. Aspebo förskola har valt att ha sin språkverkstad i samma rum som förskolbiblioteket. I hyllan väljer vårdnadshavaren tillsammans med barnet vilken eller vilka böcker de vill låna med sig hem och lägger sedan böckerna i en av de lila tygkassarna som hänger på väggen intill.

Kapprumsbibliotek på Aspebo förskola.

Ett inkluderande litteraturutbud

Flerspråkig litteratur i kapprumsbiblioteket på Bokebo förskola.
När vi inspirerar till högläsning är det viktigt att inkludera alla familjer. Vi behöver således tänka på att erbjuda dels litteratur på de språk som talas i hemmen, dels litteratur för de som av olika anledningar inte kan läsa högt, till exempel på grund av dyslexi eller analfabetism. Böcker på andra språk än svenska är ofta väldigt dyra, och språken kan variera från år till år, varför det kan vara bra att initiera ett samarbete med folkbiblioteket kring flerspråkig litteratur.

Bokebo förskola i Hurva erbjuder i samarbete med folkbiblioteket litteratur för hemlån på barnens förstaspråk. Böckerna är placerade i tygpåsar som hänger på väggen i avdelningarnas gemensamma kapprumsbibliotek. En etikett på varje påse talar om vilket språk som böckerna är på.

Textlösa böcker, även kallade ordlösa böcker eller silent books, det vill säga böcker som saknar text men som har ett rikt bildspråk är också inkluderande. Här kan vårdnadshavaren och barnet, oavsett vilket språk de talar och om den vuxne kan läsa eller inte, tillsammans hitta på en berättelse utifrån bilderna. Exempel på textlösa böcker är Hundpromenaden (Nordqvist, 2018), Ett rep (Wenxuan & Rong, 2021) och Pojken och huset (Kastelic, 2016).

Ett medvetet litteratururval

När vi väljer litteratur till kapprumsbiblioteket är det betydelsefullt att göra ett medvetet urval. Om vi väljer litteratur som barnen får höra och samtala om i förskolans högläsning, är det mer troligt att familjen kommer att låna med boken hem. Barnet känner då till boken och när vårdnadshavaren hämtar barnet kan det peka på boken, hämta den eller berätta att det gärna vill låna den med sig hem.

På en förskola i Malmö stad läste en avdelning Kurran och Pigan räddar en liten (Moroni, 2019) under ett helt läsår. Barnen blev väldigt förtjusta i larven Dodo och berättade flitigt om Dodo hemma. Många vårdnadshavare frågade då pedagogerna vem Dodo var, och här uppstod ett ypperligt tillfälle att erbjuda boken i kapprumsbiblioteket. Även om boken inte finns på andra språk, kunde de i hemmet titta på bilderna och samtala om vem Dodo var och vad som hände med honom (Dodo är en larv som förvandlas till puppa och sedan till fjäril.)

Ett medvetet arbete

Ett kapprumsbibliotek sköter inte sig självt. Någon eller några behöver ta lite extra väl hand om det, så att det ser inbjudande ut och väcker intresse samt att litteraturutbudet varieras och uppdateras. Tillsammans behöver man också inspirera till och påminna vårdnadshavarna om att låna med sig en bok hem. Annars finns det risk för att böckerna blir kvar i förskolan. Likaså kan man behöva påminna dem om att lämna tillbaka de böcker som de lånat.

Referenser

Dominkovic, K., Eriksson, Y. & Fellenius, K. (2006). Läsa högt för barn. Lund: Studentlitteratur.

Kastelic, M. (2016). Pojken och huset. Umeå: Atrium.

Lindgren, B. & Bard, M. (2007). Det är roligt att veta bäst. Stockholm: Karneval.

Moroni, L. (2019). Kurran och Pigan räddar en liten. Stockholm: Bonnier Carlsen.

Nordqvist, S. (2018). Hundpromenaden. Bromma: Opal.

Wenxuan, C. & Rong, Y. (2021). Ett rep. Färjestaden: Vombat förlag.