Introduktion för barn med växelvis boende
Många barn som börjar i förskolan bor växelvis hos två olika vårdnadshavare. Att involvera barnets båda hem i förskolan är av stor betydelse, och ibland behöver introduktionen anpassas efter detta.
För barn med växelvist boende blir det vid introduktionen angeläget att lägga vikt vid samverkan med barnets båda hem för att få till en helhet i barnets värld mellan hemmen och förskolan.
Det kan finnas många tankar och förutfattade meningar om hur separation och växelvis boende påverkar barn. I forskningsprojektet Elvis vid Stockholms Universitet undersöktes välbefinnandet hos barn i växelvis boende på uppdrag av Socialstyrelsen. I jämförelse med jämnåriga som bor bara med en vårdnadshavare framkom i studien att skolbarn som bor i växelvis boende ofta rapporterar en bättre psykisk hälsa och välbefinnande.
Växelvis boende och de yngsta barnen
Utifrån anknytningsteorin och vikten av en god kvalitet i interaktionen mellan de yngsta barnen (0–3 år) och dess omsorgsgivare har frågan om växelvis boende är lämpligt ofta diskuterats.
När det gäller de yngsta barnen i förskolan visar rapporten från Elvis-projektet att det inte finns någon tillräcklig empirisk grund för att uttala sig om vad som är bättre eller sämre vad gäller boendeformen. Det som däremot framkommer i studien är att vårdnadshavares samarbetsförmåga, sätt att hantera konflikter och lyhördhet för barnets behov spelar större roll än boendeform.
Bygg förtroende i relationen till båda hemmen
Oftast är det lämpligt att en vårdnadshavare sköter introduktionen för att det inte ska bli otydligt eller rörigt för barnet, men upplägget behöver fungera för det enskilda barnet och anpassas utifrån behov.
Däremot är det angeläget att förskolan redan från start fokuserar på att skapa goda relationer till båda vårdnadshavarna till barn med växelvis boende. Genom detta kan pedagogerna stärka kopplingen till förskolan i båda boendena och bidra till att skapa en tydligare helhet för barnet.
Givetvis är strävan att det ska utvecklas goda samarbetsrelationer till alla vårdnadshavare, men för barn med växelvis boende kan dessa få större betydelse eftersom det har en positiv påverkan när omsorgspersonerna som delar vardagen med barnet har en förståelse för hur barnets liv i förskolan ser ut.
När skiftet mellan boendena sker i förskolan
För en hel del barn som har växelvis boende sker avskedet av den ena vårdnadshavaren och övergången till den andra vårdnadshavarens hem i samband med lämningen på morgonen i förskolan.
Hur mycket barnet påverkas av detta varierar. För en del barn är det en rutin som man blir van vid, och situationen väcker inte särskilt mycket känslor. För andra barn är det tuffare och det blir en känslosam separation varje gång man byter.
När vårdnadshavaren lämnar finns pedagogerna kvar och behöver möta upp barnet i dess känslor. Det handlar om att vara lyhörd och finnas till hands, trösta om det behövs och hjälpa barnet att visa att det blir bra igen fastän det känns jobbigt.
Det är därför betydelsefullt att förskolans personal ställer frågan till vårdnadshavarna om hur det växelvisa boendet ser ut, vilket upplägg man har valt liksom hur och när överlämningarna sker. Pedagogerna behöver ha en god förståelse för barnets vardag, för att kunna möta barnets behov på ett bra sätt i förskolan.
Ett vårdnadshavarperspektiv
Förskoleforum fick möjlighet att intervjua en vårdnadshavare om hens upplevelse av förskoleintroduktionen för hennes barn som bodde växelvis hos sina båda vårdnadshavare. Hen berättade att vårdnadshavarna skildes kort tid efter barnets födsel och när det var dags för introduktion tog hen kontakt med förskolan för att fråga om vilket upplägg som kunde vara lämpligt.
Vårdnadshavaren berättade att hen funderade på hur det skulle bli för barnet med en förskoleintroduktion i en redan skakig tid för familjen, och vi pratade om vad hen hade önskat få för hjälp från förskolan inför introduktionen. Hen tyckte att det kändes väldigt viktigt att få till introduktionen på ett sätt som inte tillförde ytterligare belastning för barnet, och därför vände hen sig till förskolan och frågade: ”Hur gör vi detta på bästa sätt?”
Barnet, som var strax över ett år, skiftade boende varannan eller var tredje dag. Vårdnadshavaren kände oro att det skulle bli stökigt för barnet att vårdnadshavarna under introduktionsprocessen byttes åt lika ofta som barnet bytte boende – att det skulle bli svårt att hitta bra rutiner för lämning och hämtning om det redan inledningsvis blev många skiften.
Önskemålet från vårdnadshavaren sida var att få ta del av pedagogernas professionella åsikt om vad som är bäst i en sådan situation, med en förhoppning om att de skulle veta vad som skulle gagna barnet bäst för att få till en så bra introduktionsprocess som möjligt.
Det visade sig att förskolan inte hade någon särskild tanke om detta, utan att det var upp till vårdnadshavarna själva att bestämma.
Vid tidpunkten hade vårdnadshavarna en inte helt välfungerande kommunikation, och därför söktes stöd även hos socialtjänsten och bvc, men inte heller de hade någon direkt tanke eller åsikt om vad som var lämpligt i denna situation.
Till slut bestämdes i samråd med en ledningsfunktion i förskolan att en av vårdnadshavarna skulle vara ansvarig för introduktionsprocessen och att barnet inte skulle byta boende under introduktionsdagarna i förskolan.
Introduktionen blev till slut bra för barnet och man övergick sedan till att följa familjens upplägg av boendebyte varannan eller var tredje dag i strukturen för lämning och hämtning.
Vilka lärdomar kan dras?
Upplevelsen fick vårdnadshavaren att fundera på att det finns en del att lära och utveckla i förskolans arbete med att introducera barn som bor växelvis hos sina vårdnadshavare.
Även om det inte är förskolans uppgift att medla mellan vårdnadshavare så skulle det utgöra ett viktigt stöd, inte minst ur ett barnrättsperspektiv, att det finns rutiner och en struktur för hur man arbetar med introduktion av barn med växelvis boende.
Det kunde vara till stor hjälp om förskolan kunde visa på ett upplägg där man säger att ”detta är våra starkaste rekommendationer utifrån forskning och beprövad erfarenhet”. Det skulle kunna ge ett bra stöd för att nå fram till ett introduktionsupplägg som är anpassat till det lilla barnets behov, och som kan skapa ett begripligt sammanhang för barnet.
Struktur, rutiner och uppföljning
Något som lyftes fram under intervjun var att det hade varit önskvärt att förskolan har en struktur för hanteringen av kläder och blöjor – saker som också flyttar fram och tillbaka mellan vårdnadshavarna. Det vore bra med rutiner och ett system för påfyllnad av blöjor, kläder och hämtning och lämning, som fungerar utan att barnet blir lidande.
För att säkerställa att eventuella kommunikationssvårigheter mellan vårdnadshavarna inte ska gå ut över barnet vore ett sätt att fråga vårdnadshavarna om vad de bestämt om blöjpåfyllnad, och kanske till och med använda dokument där ansvaret dem emellan förtydligas.
Under intervjun pratade vårdnadshavaren också om behovet av uppföljning efter att introduktionsperioden är avslutad, för att försäkra sig om att man fått till ett upplägg som är rimligt och hållbart.
Hen menade därmed inte att förskolan ska ta över ansvar från vårdnadshavarna, men att det finns en så stor vinst för barnet att förskolan kan stötta upp och underlätta med ganska små medel som att ställa frågor, tydliggöra ansvara och initiera samtal med vårdnadshavarna för att minska risken att barnet hamnar i kläm.
Ur ett barnrätts- och likvärdighetsperspektiv handlar det om att ge alla barn goda förutsättningar vid starten i förskolan. Då är det betydelsefullt att förskolan kan förmedla vad som behövs för att barnet ska få en bra helhetsupplevelse mellan sina tre världar – de två hemmen och förskolan.
Referenser
Fransson, E., Bergström, M. & Hjern, A. (2015). Barn i växelvis boende: En forskningsöversikt. CHESS – Centre for Health Equity Studies, Stockholm University.
Artikelfoto: Shutterstock.com