Hur kan vi bygga lärande undervisningsmiljöer i förskolan?
Den undervisningsmiljö som barnen möter kommer att påverka vad och hur de lär sig. Vilka undervisningsmiljöer möter barnen på förskolan? Och hur kan vi utveckla dessa miljön så alla barn lär sig? Reviderad serie med filmer, del 1.
Den här texten bygger på min forskning och är den första artikeln i en serie om sex som närmare beskriver olika undervisningsmiljöer på förskolan. De flesta funderar troligen ganska sällan över hur det går till när barn lär sig. Man vet oftast hur man ska gå till väga i olika situationer på förskolan och tänker kanske att det egna sättet är så som de flesta gör.
I min forskning (Pihlgren, 2016) har jag upptäckt att personalens sätt att planera och genomföra sina aktiviteter i barngrupp liknar varandra i olika grupperingar. De olika grupperna skapar fem skilda undervisningsmiljöer. Hur miljöerna formas beror på personalgruppens sätt att tänka om barns lärande. De olika miljöerna ger också olika läranderesultat hos barnen.
I artikelserien kommer jag att beskriva miljöerna närmare. I den här första artikeln ligger fokus på forskning om förskolans undervisningsmiljöer. Kanske känner du igen din förskolas undervisningsmiljö?
Olika förhållningssätt och teman ger olika lärande
Vi vet från forskning att förskolepersonal skapar olika miljöer. I vissa sammanhang kallas dessa lärmiljöer – miljöer som skapar förutsättningar för lärande. Eftersom jag kommer att lägga fokus på det som personalen gör, det vill säga på undervisningen, använder jag undervisningsmiljöer. Det är i själva verket fråga om samma miljö som lärmiljön. Skillnaden mellan begreppen lärmiljö och undervisningsmiljö handlar om vad vi vill rikta blicken mot när vi observerar och analyserar.
Ingrid Pramling Samuelsson (2011; 1994) visar att personalens förhållningssätt skiljer sig åt och att olika förhållningssätt leder till olika resultat i barnens lärande:
En barncentrerad pedagogik, där personalen följer barnet och dess intressen vid en specifik tidpunkt. Barnen kommer här att till stor del själv välja vilka aktiviteter de ska delta i.
En utvecklingspedagogik där handlingar och situationer är avsedda att utveckla barnets förståelse för olika saker. Här interagerar personalen med barnen ”här och nu” men har samtidigt fokus på vilka kunskaper och förståelser som barnet kan utveckla.
En personaldominerad pedagogik där aktiviteter väljs och struktureras av personalen och där barnen har lite inflytande på det som sker.
Det utvecklingspedagogiska förhållningssättet är det som ger störst lärande i barngruppen. I en forskningsstudie av Pia Williams, Sonja Sheridan och Ingrid Pramling Samuelsson (2016) beskrev man istället de olika miljöerna utifrån tre teman:
En lekmiljö, där barnens egen lek stod i fokus. Med korta avbrott för rutiner lekte barnen för sig själva eller med varandra under större delen av dagen.
En aktivitetsmiljö, där barnen delades in i grupper för att delta i organiserade aktiviteter som exempelvis skogsutflykter, bildskapande och gymnastik. Fokus riktades snarare mot görandet än mot läroplanens mål.
En kommunikativ lärmiljö, där personal och barn samspelade och deltog i aktiviteter och där personalen utmanade barnen till vidare lärande utifrån läroplanens mål. Barnen organiserades i mindre och flexibla grupper. Undervisningen fokuserade på barnens förändrade förståelse.
I lekmiljön var kvaliteten på lärandet låg, i aktivitetsmiljön något högre och i den kommunikativa lärmiljön var kvaliteten på lärandet hög. Undervisningsmiljön påverkas alltså både av personalens förhållningssätt och de teman som styr deras agerande. Det påverkar i sin tur barnens möjligheter till lärande.
Vad är egentligen undervisning?
När Skollagen (SFS 2010:800) talar om undervisning beskrivs det som de målinriktade aktiviteter som förskolan planerar och genomför för att barn ska lära sig. Undervisning handlar alltså om att förskolepersonalen har läroplansmålen klara för sig och att de styr aktiviteterna i barngruppen mot målen.
Undervisningen kan både ske som planerade aktiviteter eller fångas i stunden tillsammans med barnen. För att räknas som undervisning behöver personalen alltid har ett läroplansmål i sikte när de agerar.
I min forskning om förskolans undervisning (Pihlgren, 2016) fann jag fem typiska undervisningsmiljöer som återkom på de observerade förskolorna. Personalens sätt att planera, genomföra och tänka om sina aktiviteter liknade varandra inom en viss miljö:
I den allmänna undervisningsmiljön.
I den moralistiska undervisningsmiljön.
Den barnutforskande undervisningsmiljön.
I låt-gå-undervisningsmiljön.
Scaffolding, stöttande undervisningsmiljö.
De tre forskningsstudierna som jag har beskrivit i artikeln har riktat blicken mot lite olika företeelser i förskolans undervisningsmiljö: personalens förhållningssätt, de teman som styr verksamheten och hur personalen planerar och genomför undervisning med barnen. Trots det kan man se likheter mellan resultaten.
I vissa miljöer styr personalen helt, i andra väljer istället barnen i stor utsträckning. I vissa miljöer är det ett mer utvecklat samspel mellan barn och personal i undervisningssituationen, något som tycks leda till starkare lärandeeffekter.
I de kommande avsnitten i den här artikelserien presenteras var och en av de fem undervisningsmiljöerna närmare i ett eget avsnitt. Där presenteras också förslag på hur ni kan utveckla miljön ytterligare. Att tillsammans i personalgruppen diskutera och prova en del av de föreslagna arbetssätten kan vara sätt att utveckla er förskolas undervisningsmiljö.
Kan man utveckla undervisningsmiljön?
Undervisning är det sätt som du som personal har för att påverka det lärande som sker i barngruppen. Det gör undervisningen till viktig, särskilt eftersom förskolan har ett kompensatoriskt uppdrag: Förskolan ska se till att alla barn ges möjlighet att lära sig och utvecklas så långt som möjligt. För detta krävs ett medvetet tänkande hos personalen:
Det som skiljer lärandet i förskolan från att barn lär själva är att lärandet i förskolan sker utifrån ett innehåll, som kan vara både planerad eller ha uppstått spontant, i riktning mot mål att sträva mot.
Skolinspektionen (2016:10).
En intressant fråga är om man kan utveckla sitt sätt att skapa lärande undervisningsmiljöer. Från forskning vet vi att det exempelvis inte är självklart att färre barn i gruppen förändrar undervisningsmiljön (Williams m.fl., 2016). Däremot visar sig kollegialt lärande leda till förändrade arbetssätt. När personalgruppen diskuterar, läser litteratur, provar nya arbetssätt och utvärderar förändras undervisningsmiljön för barnen (Pihlgren, 2015; Williams m.fl, 2016).
Lästips:
Läs mer om undervisningsmiljöer i Pihlgren, A. S. (2018). Undervisning i förskolan – att skapa lärande undervisningsmiljöer. Stockholm: Natur & Kultur.
Läs mer om undervisning av Ann S. Pihlgren i artiklar på Förskoleforum: Undervisning = lärande del 1–5; Pedagogiska stilar del 1–2 samt Pedagogiska trädet del 1–2.
Referenser:
Pihlgren, A. S. (2015). Enhancing Teachers’ Understanding of How to Develop Students’ Thinking. Paper presenterat vid The International Conference on Thinking, ICOT, 2015, Bilbao, Spain. www.igniteresearch.org.
Pihlgren, A. S. (2016). Teaching Styles in Preschool Teaching. Paper presenterat vid ECER, the European Conference on Educational Research 2016, Dublin, Irland. www.igniteresearch.org. s
Pramling Samuelsson (2011). Utvecklingspedagogik [Development Pedagogy]. In Jensen, M. (ed). Lärandets grunder – teorier och perspektiv. Lund: Studentlitteratur, s. 39–55.
Pramling, I (1994). Kunnandets grunder: prövning av en fenomenografisk ansats till att utveckla barns sätt att uppfatta sin omvärld. Göteborg Acta Universitatis. Göteborg studies in educational sciences, 94.
SFS 2010:800 Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Skolinspektionen (2016a). Förskolans pedagogiska uppdrag – om undervisning, lärande och förskollärarens ansvar. Diarienummer: 2015:5671. www.skolinspektionen.se/globalassets/publikationssok/granskningsrapporter/kvalitetsgranskningar/2016/forskolan-ped-uppdrag/rapport-forskolans-pedagogiska-uppdrag.pdf. Hämtad 2018-10-03.
Williams, P., Sheridan, S. & Pramling Samuelsson, I. (2016). Barngruppens storlek i förskolan. Konsekvenser för utveckling och kvalitet. Stockholm: Natur & Kultur.
Artikelbild: Adobe stock.
