Om övergången till förskoleklass

I höst börjar vår reflekterande förälders son i förskoleklass. Hur har övergången förberetts av pedagogerna på förskolan? Har informationen och rutinerna varit tillräckliga? Här får vi ta del av förälderns tankar om förskolans arbete med övergången till förskoleklass.

Dubbla känslor

I höst börjar min son förskoleklass efter fyra och ett halvt år på samma förskola. Förändringen är både vemodig, läskig och lite spännande. Det är roligt att han utmanas på en ny nivå samtidigt som förskolan känns trygg och välbekant.

Saknade information

Under våren har jag fått en viss inblick i hur förskolan förbereder barnen inför skolstarten. Det har jag fått för att jag har frågat. Det har inte gått ut någon information till oss föräldrar. Jag skulle gärna ha velat vara involverad i övergången. Brukar inte föräldrarna vara det?

Jag trodde att förskolan arbetade mer skolförberedande men kanske är det bara jag som inte fått den informationen. Det är ju ändå en stor skillnad mellan förskola och skola.

Det jag har fått veta är att pedagogerna separerar barnen som ska börja förskoleklass från de andra, under lunchen. De får sitta för sig själva för att träna på att äta med kniv och gaffel, vänta på sin tur och plocka undan efter sig. Det har de i och för sig tränat på tidigare också, men inför skolstart är det extra viktigt.

Pedagogerna har också arbetat med ord och uttryck som ansvar, uthållighet, självkänsla, självständighet, konsekvenser av agerande, säga förlåt och vara en bra kompis. De har pratat om vad orden betyder, och om något hänt i verksamheten har pedagogerna pratat utifrån de uttrycken. Det låter som en bra metod tycker jag, men jag vet ju inte hur mycket av det min son verkligen får med sig av det.

Har bett om samtal

Jag har bett om ett samtal med pedagogerna för att stämma av det senaste halvårets utveckling. Vi hade utvecklingssamtal i höstas men inget under våren. Jag har blivit erbjuden att ha ett samtal om jag vill men inget är inplanerat ännu. Jag förstår att jag själv behöver ligga på för att det ska bli av. Inför skolstarten känns det viktigt att få förskolans perspektiv på hur jag kan stötta honom utifrån hans behov.

Självständighet vid toalettbesök

Tidigare i våras blev vi föräldrar inbjudna till den nya skolan på föräldramöte. De gick igenom olika rutiner och praktisk information. Rektorn uppmanade föräldrarna att träna barnen på att låsa dörren vid toalettbesök, lära sig att torka sig själva, spola och tvätta händerna. Min son tränar redan på det men det finns mycket kvar att lära sig innan han är självständig.

Att vara självständig på toaletten verkar vara viktigt för skolan. Hur mycket förbereder förskolan barnen för det? Min bild är att när min son slutade med blöja så slutade förskolan att uppmärksamma de behoven. Brukar det vara så? Har det med barnens integritet att göra? Det är ju annars viktig att lära sig för att bli självständig.

Besök på skolan

Skolans rektor ville att vi skulle informera förskolans pedagoger att min son var inbjuden till ett första besök på skolan. Då kunde de planera för att följa med honom den dagen. Jag trodde att skolan och förskolan hade en egen dialog om sådana här saker. Har de ingen dialog? Brukar inte förskolan överlämna någon information till skolan?

Min sons skolbesök var planerat till slutet av terminen, två månader efter föräldramötet. Jag pratade med en pedagog som sa att de skulle skriva upp datumet och att vi kunde prata mer om det längre fram. En vecka senare tog jag upp det med en annan pedagog. Hen sa då att de inte har möjlighet att följa med på skolbesöken eftersom barnen ska till så många olika skolor. Föräldrarna måste lösa det själva, sa pedagogen. Jag kan lösa det själv men alla kanske inte kan det. Hur gör de då? Har pedagogerna någon skyldighet att följa med?

Skolstarten

På eget initiativ har jag tagit med sonen till den nya skolan lite då och då, efter skoltid. Jag vill att han ska få bekanta sig med den nya miljön i sin egen takt. Jag tror att han vinner lite i övergångsprocessen om han vet var gungorna, fotbollsplanen, klätterställningen och annat finns. Under fredagen, veckan innan skolstarten, ska vi lämna honom i skolan och hämta ett par timmar senare. Han tycker att det känns både spännande och lite skrämmande.

Kompisar från förskolan

Det är bara en flicka från förskolan som ska börja på samma skola. De brukar inte leka så jag har försökt ordna en lekdejt men jag har inte fått någon respons från flickans pappa. Gör förskolan något för att de barn som ska börja på samma skola ska lära känna varandra bättre?

Många av barnen som min son leker med på fritiden går på förskolan. Jag hoppas att de kan fortsätta att ses. Men kommer det att rinna ut i sanden när de inte träffas dagligen och när barnen får nya kompisar från skolan? Hur viktiga är de gamla kompisarna? Flera av förskolans pedagoger har han också mött nästintill dagligen i flera år. De försvinner också plötsligt. Hur påverkas han av den separationen? Kan eller bör vi upprätthålla någon form av kontakt med förskolan och pedagogerna? Eller är den perioden helt förbi?

Jag tror att det kommer att gå bra för min son i skolan men säker kan man ju aldrig vara. Framtiden får utvisa vilka nya utmaningar som kommer att uppstå.

Förskolepsykologens kommentarer

Dubbla känslor

Många föräldrar upplever just dessa dubbla känslor inför avslutet som den reflekterande föräldern beskriver. Att förskolan arbetar medvetet med avslutet och involverar vårdnadshavarna i denna process kan underlätta när det finns en oro inför det som komma skall.

Saknade information

Jag tror att det är bra att som förälder ställa frågor och visa att man är intresserad. Men samtidigt behöver det finnas ett medvetet arbete hos arbetslaget där vårdnadshavarna involveras och informeras inför förändringen. I praktiken tror jag att det ser väldigt olika mellan enheter och till och med avdelningar hur man arbetar med avslutet av förskoletiden.

Vi vet att föräldrars kunskap och samtal om förskolan liksom deras stöd och deltagande i verksamheten påverkar hur övergången blir och vid förändringar är det värdefullt att föräldrar ges möjlighet att hälsa på i den nya verksamheten tillsammans med sitt barn, detta kan främja en positiv övergång.

Genom att förskolan lyfter avslutet med vårdnadshavarna, kan man väcka medvetenheten hos dem som inte tänkt på förändringen. Att vara lyhörd för föräldrars egna frågor och funderingar skapar trygghet, vilket indirekt skapar trygghet för barnen. Därför är det bra att även i föräldrakontakten skapa utrymme för avslutet.

Självständighet vid toalettbesök

Hur mycket förskolan förbereder barnen för att bli självständiga på toaletten ser nog väldigt olika ut mellan förskolor och avdelningar. En del förskolor arbetar aktivt med att träna barnens självständighet vid toalettbesök, medan andra inte lägger samma vikt vid det. Bara att lära sig att torka sig kräver ju övning, och jag tror att barn erbjuds väldigt olika stöd när det gäller detta.

Besök på skolan

Rutinerna för besök på skolan ser nog också väldigt olika ut. Samverkan mellan skolformer är viktig för att ge barnen en trygg och bra övergång.

Min upplevelse är att det i praktiken varierar ganska mycket hur överlämningen går till. Av praktiska skäl kan det vara enklare när i princip alla barn börjar på samma skola (ofta i nära anslutning till förskolan), att det finns upparbetade rutiner för överlämning från förskola till förskoleklass, men behovet finns ju oavsett var barnen börjar, tänker jag.

Enligt Skolverket finns det inga krav på att förskolan ska överlämna dokumentation till förskoleklass, men information om det undervisningsinnehåll som barnen har haft möjlighet att möta i förskolan kan lämnas över. Detta för att ge mottagande skola tillräcklig och relevant information för att säkerställa att det sker en progression i de blivande skolelevernas  utveckling och lärande.

För övrigt låter det märkligt att vårdnadshavare ska informera förskolans pedagoger om skolbesök, det borde det verkligen finnas en upparbetad kommunikationskanal mellan grundskola och förskola för att sköta ett sådant informationsutbyte.

Jag förstår den reflekterande förälderns tankar. Jag tycker att det är befogat att kontakta ledningen och fråga hur de tänker i frågan. 

Skolstarten

Det låter som en bra förberedelse att göra besök på egen hand precis som den reflekterande föräldern gjort. Även om alla föräldrar inte gör detta, så tänker jag att för det enskilda barnet kan det vara ett gott stöd och en bra förberedelse.

Kompisar från förskolan

Att upprätthålla kontakten med kompisar och pedagoger som är kvar på förskolan är en tanke som är bra att lyfta som förälder. Det finns ingen enhetlig praxis kring detta, men om man som vårdnadshavare lyfter situationen med pedagogerna tror jag att många är lyhörda inför detta.

Övergångar kan vara belastande eller utvecklande, beroende på omsorgen övergången ges. Det är svårt att säga hur ett barn påverkas av separationen. Om det finns en önskan om att gå och hälsa på de gamla pedagogerna och avdelningen tänker jag att det kan vara mysigt för alla parter. Men jag tror inte att det är så vanligt att upprätthålla kontakten med förskolan, även om det nog varierar mellan sammanhang och orter.

För att ge avslutet omsorg och skapa så bra förutsättningar för barnen att kunna landa i det nya tänker jag att det är bra att förskolan planerar för att ge avslutet plats. Ibland tenderar vuxenvärlden att släta över avslut för att inte väcka känslor hos barnen.

Förskolan gör många gånger ett fysiskt avslut och tydliggör att vi packar ihop. Men även det ”inre avslutet” behöver få ta plats.

Förskoleavslutet är ett ypperligt tillfälle att använda för att visa barn att saker förändras i livet, och att vuxna kan finnas till hands och hjälpa en. Att prata om och skapa bra avslut fordrar fingertoppskänsla i pedagogernas hantverk, precis som så många andra gånger i arbetet i förskolan.

Även om det kan vara lite ledsamt att prata om vad som har varit och vad som komma skall, är det viktigt att barn får stöd av vuxna som står dem nära i förändringsprocessen för att den ska vara begriplig och hanterbar.

Foto: Adobe Stock.