Boktips: Hedersnormer i förskolan
Hedersnormer i förskolan ger en angelägen och fördjupad inblick i förskolan som en central arena för tidig prevention av hedersrelaterat våld och förtryck. Förskoleforum har pratat med Devin Rexvid, forskare vid Stockholms universitet och författare till boken.
Hedersnormer i förskolan tar utgångspunkt i både intervjuer med förskolepersonal och centrala teorier kring socialisering och konflikthantering. På så sätt synliggörs hur hedersnormer utmanar förskolans uppdrag att främja jämställdhet, barns rättigheter och demokratiska värden.
Devin Rexvid skriver om konkreta exempel och autentiska situationer från förskolans vardag. Boken visar vilka hinder som kan uppstå i arbetet, men också vilka strategier som används. Läsaren får därmed både analytiska verktyg och praktisk vägledning för att identifiera, förstå och agera i komplexa situationer.
Hur fick du idén till boken?
Idén växte fram under pandemin i samtal med mina dåvarande forskarkollegor Astrid Schlytter och Eva Jeppsson Grassman. Vi diskuterade moderskap, migration och de skilda normer kring barn, kön och uppfostran som kan mötas i förskolan.
Det ledde till ett forskningsprojekt där vi intervjuade både mödrar med bakgrund i en hederskontext och förskolepersonal med erfarenhet av hedersrelaterade frågor. När jag analyserade förskolepersonalens berättelser blev det tydligt att de rymde viktig kunskap om situationer som sällan uppmärksammas – och att resultaten behövde samlas och utvecklas i en bok.
Vem hoppas du ska läsa den – och varför?
Jag hoppas framför allt att boken ska läsas av förskollärare, barnskötare, rektorer och studenter på förskollärarutbildningen. De möter eller kommer att möta de situationer som boken handlar om och behöver kunskap för att kunna agera både professionellt och principfast.
Jag hoppas också att den ska läsas av personer inom socialtjänsten, barnhälsovården, skolan och polisen samt av politiker och andra beslutsfattare. De behöver förstå vilka organisatoriska, professionella och rättsliga svårigheter förskolan kan möta i arbetet mot hedersnormer. Ytterst handlar boken om att stärka förskolans möjligheter att värna varje barns rätt till jämställdhet, frihet och utveckling.
Varför var det viktigt att skriva boken?
Genom min forskning och mina kontakter med de välfärdsprofessioner och civilsamhällesaktörer som arbetar med hedersfrågor har jag blivit övertygad om att det långsiktigt förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck behöver börja redan i förskolan.
Försök att förändra attityder hos unga och vuxna män eller hela familjer har ofta gett mycket begränsade resultat. Bi Puranens forskning visar dessutom att hedersnormer bland vuxna i stor utsträckning kan bestå efter lång tids vistelse i Sverige. Det ligger i linje med internationell forskning där unga och vuxna män som dömts för hedersbrott även i fängelset har framhållit att hedern är viktigare än livet och friheten och att ett liv utan heder gör dem till ”levande döda”.
Barn är däremot mer formbara. Om de bemöts med omtanke, lyhördhet, empati och pedagogisk vägledning – och får möjlighet att tänka, fantisera, leka, skratta, vara nyfikna och våga ställa vilka frågor som helst – finns det hopp om förändring. Genom ett målmedvetet och systematiskt arbete kan förskolan på sikt bidra till ett generationsskifte, där fler barn, och förhoppningsvis särskilt fler pojkar, tar avstånd från hederskontextens destruktiva normer och maktrelationer. Det var denna möjlighet och detta hopp som gjorde boken viktig att skriva.
Vilka reaktioner har boken väckt så här långt?
Under de senaste två åren har jag föreläst om forskningsprojektet som boken bygger på för bland andra förskole- och skolpersonal, socialtjänst, polis och politiker på olika håll i landet. Resultaten har väckt ett mycket stort intresse och skapat ett starkt engagemang hos åhörarna. Många har känt igen de dilemman som beskrivs och velat diskutera hur de kan hanteras i praktiken.
Själva boken är fortfarande ny, så det är ännu för tidigt att ge en samlad bild av mottagandet. Hittills har jag framför allt hunnit få positiv respons via sociala medier. Mot bakgrund av den respons som projektets resultat har fått under mina föreläsningar hoppas jag att boken ska bidra till en fortsatt diskussion om förskolans roll i det tidigt förebyggande arbetet mot hedersrelaterat förtryck.
Vilka är bokens viktigaste budskap?
Ett av bokens viktigaste budskap är att socialiseringen i hedersnormer kan börja redan i förskoleåldern. Flickor och pojkar kan ges skilda förutsättningar redan i början av livet, där flickorna får ett betydligt mer begränsat livsutrymme. Det kan handla om att flickor ska vara anständigt klädda, att pojkar tilldelas auktoritet över flickor och kvinnor eller att barn förväntas följa krav på könssegregation.
Könssegregation framstår i boken som det i särklass tydligaste hedersrelaterade krav som ställs på förskolan och som en inkörsport till socialisering i hedersnormer. Kraven kan avse segregation mellan flickor och pojkar, mellan barn och manlig personal samt mellan vårdnadshavare och personal.
Liksom invaderande föräldraskap, könsstympning samt barn-, kusin- och tvångsäktenskap fungerar könssegregation som en kontrollmekanism för att upprätthålla oskuldsidealet. Detta ideal omfattar ogifta flickor och kvinnor oavsett ålder. Till skillnad från flera flera andra kontrollmekanismer har könssegregation inte blivit föremål för någon särskild rättslig reglering, vilket försvårar förskolornas hantering av konflikter som uppstår när vårdnadshavare kräver att könen ska hållas åtskilda.
Ett annat centralt budskap är att ett nära samarbete med vårdnadshavare inte innebär att förskolan ska kompromissa om sin värdegrund. Undvikande och långtgående anpassning kan ge större utrymme åt hedersnormerna och samtidigt begränsa framför allt flickors livsutrymme. Ett principfast förhållningssätt behöver dock kombineras med kunskap, respektfull kommunikation, kollegialt stöd och fungerande samverkan med bland annat socialtjänsten och barnhälsovården. Alla barn måste i praktiken omfattas av de rättigheter och utvecklingsmöjligheter som förskolan ska förmedla.
Vad läser du själv just nu?
Jag läser nästan alltid flera olika saker parallellt. I mitt arbete blir det mycket forskning, facklitteratur och myndighetspublikationer om bland annat hedersnormer, barns rättigheter, socialt arbete och välfärdsinstitutionernas ansvar.
Just nu läser jag De små då. Perspektiv på barn i historien av Eva Österberg, som handlar om upptäckten och förståelsen av barnet som fenomen med utgångspunkt i medeltiden. Jag läser också Konsten att avveckla en välfärdsstat av Åsa Plesner och Niklas Altermark samt Sena dikter av Wisława Szymborska.
Det är tre ganska olika böcker, men de speglar också mina olika intressen: barns livsvillkor, välfärdsstatens utveckling och poesins sätt att närma sig människans existentiella erfarenheter.
Artikelbild: Adobe stock.
