Att skärpa den pedagogiska blicken

Vad är syftet med dokumentationen? Vad ska den användas till? Om det inte är tydligt riskerar den att tappa sitt värde. Här berättar Christian Eidevald om resultaten i sin senaste forskningsstudie, där förskolans dokumentation står i fokus.

Författare

Angelica Berg

Det kanske inte är mängden dokumentation som är problemet, utan snarare när det är otydligt vad den ska användas till. 

I Christian Eidevalds senaste rapport, ”Att skärpa den pedagogiska blicken”, har han intervjuat skolchefer, strateger, rektorer och förskollärare om kvalitetsarbete, bland annat om dokumentation och hur den används. Som forskare blev han inte särskilt förvånad över resultatet.

– Rapporten visar att det inte självklart finns en gemensam förståelse av vad som är syftet med dokumentation och vad den ska användas till. Förskolan som organisation är väldigt komplex. Flera olika nivåer ska samspela och det kan bli svårt, särskilt när olika nivåer i organisationen vill använda dokumentation för olika syften utan att dessa syften tydligt kopplas samman, säger Christian Eidevald, gästprofessor vid Södertörns högskola.

Fyller flera funktioner

I dag kan samma dokumentation användas för flera funktioner samtidigt. Det behöver i sig inte vara ett problem – utmaningen uppstår när det saknas en gemensam förståelse för vilka syften som ska prioriteras, av vem och när.

Att barnantalet har minskat kan dessutom leda till en ökad ambition hos förskolor att vilja synliggöra sitt arbete och sina aktiviteter för vårdnadshavare på ett positivt sätt.

– Många pedagoger beskriver att de lägger mycket tid på dokumentation riktad till vårdnadshavare, som ett sätt att synliggöra verksamheten i en tid där konkurrensen om barn har ökat. Samtidigt är pedagogerna inte säkra på att föräldrarna faktiskt tar del av den i så stor utsträckning.

Medan det handlar om att synliggöra verksamhetens aktiviteter för vårdnadshavare vill rektorer snarare se barns förändrade kunnande som en effekt av undervisningen i dokumentationen.

– De vill se vad barnen har getts för stöttning, kvaliteten i undervisningen och ibland också om det lett till ett förändrat kunnande inom läroplanens målområden.

På huvudmannanivå behöver dokumentationen också fylla en annan funktion, utifrån skolchefernas uppdrag att göra uppföljningar av kvalitet och bedöma likvärdighet mellan förskolor.

– Men för att kunna bedöma detta krävs att underlagen går att jämföra. Då kan det ses som ett problem om dokumentationer ser olika ut, med olika fokus. Dessutom finns inget självklart samband mellan förmågan att beskriva kvalitet och hur kvaliteten faktiskt är i praktiken. En förskola kan ha hög kvalitet men brister i dokumentationen. En annan förskola kan ha torftig verksamhet men ändå vara bra på att dokumentera.

Dokumentationen tappar sitt värde

Att som förskollärare och arbetslag försöka möta de många och ibland motstridiga förväntningar som finns på dokumentation är en stor utmaning. Det behövs troligtvis olika former av dokumentation för olika syften och nivåer i organisationen.

– Om det inte är tydligt vad som ska dokumenteras, till vem och varför, riskerar dokumentationen att tappa sitt värde – både som information, utvecklingsstöd och underlag för uppföljning.

Alla dessa delar behövs, menar Christian Eidevald, men de kanske också ibland behöver skiljas åt.

– När olika nivåer i organisationen utgår från olika mål och logiker blir det svårt att skapa en helhet. Förskollärare utgår ofta främst från läroplanen, medan rektorer och skolchefer också behöver förhålla sig till politiska och kommunala mål.

Löser problem med ökad styrning

En anledning till att komplexiteten ökar kring vilka syften dokumentation förväntas fylla kan vara att man försöker lösa problem, som kompetensförsörjning och stora barngrupper, genom styrning med fler mål och lagar – som då också behöver planeras och utvärderas i högre utsträckning.

– Den svenska förskolan har tidigare haft hög kvalitet i internationella jämförelser, men även om kvaliteten fortfarande är hög på många förskolor ser vi också tecken på att den sjunker på andra. Logiken för styrningen verkar vara att kvaliteten kommer öka genom ökad styrning. Vi har hamnat i en situation där styrningen blivit komplex, med allt högre krav på utvärdering. Till slut riskerar man att tappa bort sig.

Gemensam förståelse

En lösning kan vara att arbeta för att förskollärare, rektorer, skolchefer och styrande politiska nämnder har en gemensam syn och förståelse för dokumentationens olika syften. Det gäller både hur den ska göras och vad den ska användas till. En sådan samsyn kan inte uppnås genom direktiv, det behövs dialog.

– Man behöver mötas och tillsammans formulera en praktiknära styrning baserad på vetenskap. Det är nog inte så gynnsamt att ta fram ännu fler mål eller krav på uppföljning. Förskolans kvalitet höjs inte genom mer kontroll och fler system utan genom att kompetens, styrning och praktik hänger ihop.

Han förklarar:

– Där det fungerar väl ser vi ofta just detta, att det finns gemensamma begrepp, tillit mellan nivåer och tid för professionell reflektion. Det finns behov av att skapa ett gemensamt teoretiskt ramverk och en förståelse för hur mål, ledarskap och barns förändrande kunnande bildar en helhet.

Det är inte fler mål och ökad kontroll som ger ökad kvalitet, utan snarare att jobba mer med samsyn och tillit, resonerar Christian Eidevald.

– Förskolor med hög kvalitet kanske inte ska ha så höga krav på sig att återrapportera. För förskolor med låg kvalitet handlar det snarare om att identifiera problemen och se vad de behöver för stöd för att höja kvaliteten, inte att dokumentera mer.

Goda exempel

I sin studie mötte han flera goda exempel, där de olika nivåerna arbetat fram gemensamma arbetssätt och en samsyn på dokumentation.

– För en enskild förskollärare är det svårt att förändra systemet men tillsammans med rektor kan man diskutera syftet och innehållet. Rektorn kan i sin tur ha motsvarande dialoger med huvudmannen. Det kan vara en början.

Artikelfoto: Shutterstock.com.