Fokus på de yngsta barnens behov
Att vara lyhörd för de yngsta barnens behov ger större handlingsutrymme. Det menar doktoranden Kristina Melker, på Högskolan Väst, i en ny avhandling.
Att undervisa förskolans yngsta kan vara svårt. För hur ska vi undervisa dem utan att frånta dem deras handlingsutrymme?
I en ny avhandling från Högskolan Väst har doktoranden Kristina Melker undersökt just detta.
– De yngsta barnen i förskolan kräver de bästa pedagogerna. Barnen mellan 1 och 3 år berättar ju inte alltid med ord vad de tänker, men kan vara nog så tydliga ändå. Men hur kan man omsätta konkret undervisningspraktik med de yngsta? Det ville jag undersöka.
När förskolan 2010 skrevs in i skollagen, och förskolans läroplan reviderades 2018, blev undervisningsbegreppet mer centralt än tidigare. Kristina Melker menar att man ville uppnå ett enhetligt begreppssystem för hela skolväsendet, där förskolan ingår.
– Men samtidigt har det länge funnits diskussioner om vad undervisning betyder i en förskolekontext. Och vad innebär det bland de allra yngsta? I min avhandling har jag studerat undervisningsbegreppet utifrån barns aktörskap, artefakters betydelse och hur makt och motstånd relaterar i undervisningspraktiken.
Trygghetsobjekten nappen och gosedjuret
Hon har i sin etnografiska studie genomfört videobaserade undervisningssituationer på en förskola. Videosekvenserna har hon sedan visat upp och diskuterat med förskollärare och i större arbetsgrupp.
– Under ett undervisningstillfälle är ett av de yngsta barnen avvaktande och sitter kvar i soffan. Barnet håller sitt gosedjur i famnen och har nappen i munnen. Förskolläraren välkomnar in barnet till undervisningen, genom ett leende och att med mjuk röst säga hans namn. Hon säger att han gärna får komma och vara med, samtidigt som hon gör en rörelse som för att visa att han är välkommen. Barnet springer fram och har sina trygghetsobjekt med sig. Väl i samlingen lägger barnet direkt trygghetsobjekten nappen och gosedjuret bakom sig. Så fantastiskt att se, och det är undervisning för de yngsta.
I en annan sekvens har förskolläraren förberett ett undervisningstillfälle där hen projicerar en bok på väggen och berättar sagan med hjälp av redskap och artefakter.
– Där ropar barnen in varandra, så att alla ska vara med. Det blir omsorg och lärande i en målstyrd process. När förskolläraren berättar börjar barnen röra sig med sina kroppar, och det ges utrymme för det i undervisningen. Det är tydligt att barnen känner historien i sina kroppar, att kroppen är ett av deras språk. Det är också lek, omsorg och undervisning i ett.
Hur tänker du kring undervisningsbegreppet i förskolan?
– När det infördes 2010 omfamnade jag det, och skrev till och med en magisteruppsats i ämnet. Men ju mer jag läst och studerat desto mer kritisk har jag blivit. Ur ett förskoledidaktiskt perspektiv bör lek, omsorg och lärande vara centralt. Varken Danmark eller Norge använder sig av undervisningsbegreppet i förskolan. Jag menar att förskolan själv ska äga sin undervisning och att förskolläraren ska vara medveten om att handlingsutrymmet påverkar undervisningen i stunden. Förskolor som köper in koncept, där undervisningtips ges i steg för steg, gör mig faktiskt orolig. Istället tycker jag att förskolläraren ska lita till sin förmåga och profession att leda barnen och ge dem möjlighet att båda agera och respondera.
Hur kan undervisning samverka med lek och omsorg?
– Jag menar att allt hänger ihop. Lek, lärande och omsorg hänger samman och det går inte att välja bort en del. Lek är också lärande. Det fantastiska med förskolan är att vi har möjlighet att skapa både spontan och planerad undervisning.
Vill du ge konkreta exempel på hur pedagoger kan möjliggöra – men också begränsa – de yngsta barnens aktörskap i undervisningssituationer?
– Vill barn ha med sig något in i undervisningen, låt dem ha det. Ställ genuina frågor utifrån barnens erfarenhet och låt dem komma med respons. Barn behöver få känna att de är en del av en grupp och att de är omtyckta, det kommer att underlätta förskoletiden för både barn och pedagog.
– Att stänga en monologisk dialog är exempel på begränsning. Men vissa begränsningar behöver göras och där kan ni som arbetslag diskutera och lita till er kompetens. Var flexibel och ha en öppen kommunikation om det i arbetslaget, säger Kristina Melker.
Artikelbild: Adobe Stock
