Boktips: Medkänslans pedagogik
Hur kan förskolan förebygga problem som orsakas av impuls- och känslostyrt beteende? Och hur kan man som pedagog agera ”i stridens hetta”? Förskoleforum har fått en pratstund med Maria-Pia Gottberg, aktuell med boken Medkänslans pedagogik.
Hur fick du idén till att skriva boken Medkänslans pedagogik? Varför var det viktigt att skriva den?
Jag tror inte att barn i dag har mindre empati än tidigare, men någonting verkar ha förändrats. Antagligen ligger det stress bakom många av de utbrott och konflikter som sker i förskolan. Men jag vill hellre kalla det för empatisvacka än empatibrist.
Uppenbarligen är det också stressande för många som arbetar i förskolan att försöka möta dessa barn på ett bra sätt. Med boken vill jag därför inte bara erbjuda metoder och förhållningssätt som fungerar för barnen, utan även ge pedagogerna inspiration och verktyg att handskas med egen stress och de känslor som väcks i arbetet med barnen.
Ett av flera startskott till att jag började skriva var att förskolan Kometen i Växjö skickade mig sin fantastiska dokumentation över arbetet med känslodockan Friendy i samband med att jag var där och föreläste.
Deras arbete och mitt besök hos dem inspirerade mig att göra en tydlig metodhandledning som baseras på att barnen får träffa en ”ny kompis” eller karaktär som ensam och ledsen får flytta in på förskolan. Friendy fungerar som en som förebild som kan visa hur man gör, men också utmana barnen i deras tankar så att de vill och kan utvecklas.
Boken innehåller handledning för sex olika känslor med sex pass per känsla så det finns trettiosex pass att följa som de är eller inspireras av.
Hur stöttar vi barns utveckling av empati och medkänsla?
Studier visar att för att vi ska känna medkänsla med andra behöver de vara inkluderade i vårt ”vi”. Om vi inte upplever vi-känsla eller samhörighet kan i stället belöningssystemet aktiveras då vi ser någon ha det svårt. Vi kan alltså få positiva känslor av att se andra råka illa ut!
Det här kan vara ytterligare en förklaring till att många upplever att barn har empatibrist. ”En del barn skrattar när någon har ramlat och skadat sig” eller ”de visar ingen som helst ånger eller skuld över att de har varit elaka mot en kompis” är saker jag fått höra relativt ofta genom åren.
Vi kan inte alltid veta vad som ligger bakom ett sådant beteende men genom att vara nyfiken hellre än att fördöma kan vi närma oss barnen för att försöka förstå och stötta en utveckling mot mer empati och medkänsla.
Vilka reaktioner har boken väckt?
Den har fått väldigt fin respons från dem som hittills har hunnit läsa. Boken har precis kommit från pressarna så jag ser med spänning fram emot att höra mer av läsarna. Jag skulle gärna genomföra en studie baserad på boken tillsammans med några förskolor som ännu inte arbetat med metoden, så jag hoppas att fler ska höra av sig om de ser detta och blir intresserade.
Vad har du själv lärt dig under arbetets gång?
Massor! Inte minst har jag fördjupat mig i det här med självmedkänsla och förstått hur kraftfullt det är både som metod och tillstånd. Att vara vän med sig själv även i motgång, att tala lugnande och trygghetsskapande tills sig själv trots självkritik, stress eller starka känslor är en förmåga som både barn och vuxna behöver öva upp.
Som författare är jag väldigt självkritisk till mitt arbete, det som är tryckt är tryckt och svårt att ändra så jag har verkligen fått träna upp min mer stöttande inre röst för att ”våga bli klar med” boken. Mycket lärorikt.
Du håller också en utbildning med samma namn som boken. Berätta lite om den!
Mina föreläsningar och utbildningar med fokus på ilska, aggression och starka känslor hos barn brukar dra fulla hus. Behovet av att lära mer om hur vi kan möta barns starka känslor verkar vara stort.
Jag fokuserar främst på det förebyggande arbetet men visst finns det massor vi kan göra i ”stridens hetta”. Inte minst genom att anpassa vår egen kommunikation, kroppsspråk, röst och tonläge, ordval och tilltal.
Någon har sagt att som pedagog behöver du vara tidig och tydlig, det vill säga ligga steget före och säga vad du vill ska hända hellre än att efteråt försöka korrigera det som inte blev så bra. Det är utgångspunkten för min nya föreläsning/utbildningsdag.
Har du planer på fler artiklar för Förskoleforum?
Jag ligger i startgroparna för att uppdatera min artikelserie ”Känsloskolan” som vad jag har förstått har varit väldigt uppskattad. Den nya känsloskolan blir klar under hösten 2017 och tar avstamp i Medkänslans pedagogik. Den nya känsloskolan kommer, precis som allt jag skriver, att vara konkret och inriktad på vad och hur förskolorna kan göra, baserat på aktuell forskning och relevanta teorier. Jag hoppas kunna bidra till att pedagogerna ska få nya perspektiv och verktyg för både reflektion och arbetet tillsammans med barnen.
Vad läser du själv just nu?
Sedan boken blev klar har jag lagt facklitteraturen åt sidan ett slag och tokläser skönlitteratur. Jag studerade litteraturvetenskap som ung och älskar att läsa.
En av de absolut bästa böcker jag nyligen läst är De oroliga av Linn Ullman. Det finns så mycket i hennes skildring av ett barns uppväxt som jag kan koppla till arbetet med att stärka barns självkänsla och medkänsla, med sig själv och andra. Skönlitteratur (och teater!) är fantastiska sätt att träna förmågan till inlevelse och medkänsla. Själv laddar jag nu inför att skriva en barnbok – det blir en härlig utmaning!
Foto: Stefan Berg (omslagsbild Medkänslans pedagogik).
