Bu, bu, vita spöke

Publicerat

Med bortbytta vokaler och ljudhärmande ord travesterar Clas Rosvall kända gamla barnvisor, och förvandlar dem till nya sånger med skojiga rim. Byt ut en vokal och en ny sångtext blir till! Med språklek och sång kan även sådant som är lite läskigt bli skoj – som spöken och mörka rum.

Vem törs gå på en kolsvart vind
klockan fyra på natten
Plötsligt rör något vid min kind!
Droppande iskallt vatten …

När jag i min ungdom delade ut morgontidningar i hyreshus i Malmö gick jag ofta över vindarna mellan de olika trappuppgångarna. På det sättet sparade jag mycket spring upp och ner i trapporna. Men man fick ju inte vara mörkrädd!

Travesti

Versen ovan inleder Tidningsbudets visa och är ett exempel på en travesti. Originalet är som alla inser Vem kan segla förutan vind och jag har tagit fasta på och inspirerats av dubbelbetydelsen i ordet vind för att skriva min text till originalmelodin. För övrigt ligger den inte särskilt nära originalet, utan det är bara första raden som lockar till ett litet igenkännande skratt. Så här definierar ordboken travesti: ”Lättare omformning av innehållet i känd text eller ordalydelse i skämtsamt eller tankeväckande syfte”. Inga texter kan väl vara mer kända än de barnvisor vi hört och sjungit sen vi föddes.

I min artikel Språklek med kända barnvisor (2015) visar jag hur man kan hitta på sina alldeles egna barnvisetravestier: ”Blinka lilla öga där …”, ”Björnen satt i björken, skulle skala blåbär …”, ”En förskolelärare här bor i staden …”, ”Mu, mu, bruna ko, har du någon mjölk …” o.s.v.

När vi travesterar försöker vi oftast finna en krok att hänga upp vår fantasi på. En sådan krok skulle här kunna vara de två första orden i Bä, bä, vita lamm. Vad händer till exempel om vi byter ut vokalen ä mot någon av de övriga åtta? Resten av versen kommer då att styras av inledningen. Så här blev det när jag på egen hand försökte med i:

Bi, bi, flitigt bi
sliter och står i
i sin blommiga
honungsindustri
Om du viftar bort
ett bi och säger stick!
Då lyder biet och sticker
… mitt i prick!

Bu, bu, vita spöke …

Men nu var det spöken det skulle handla om! Om vi vill utgå från Bä, bä, vita lamm och vill skriva en vers om spöken kan den bara börja på ett sätt:

Bu, bu, vita spöke …

- Vi frågar ju lammet om hon har någon ull. Vad tycker ni att vi ska fråga spöket? Har du någon/något/några …?

- Slott! Skelett! Lakan! Kedjor! Kompis! Vägg som du kan gå genom!

Vi väljer något av barnens förslag, till exempel lakan, och samtalar vidare om vad spöket kan tänkas svara på vår fråga. En gång blev det så här:

Bu, bu, vita spöke
har du något lakan
Ja, ja, kära barn
men det har krympt i tvätten …

- Men kära hjärtanes, hur blir det då när han ska spöka?

- Han fryser! Man ser hans skelett! Ingen blir rädd! Alla skrattar åt honom! Han lånar ett påslakan!

Skriv gärna färdigt versen med dessa eller egna förslag. Det behöver inte rimma och rytmen behöver verkligen inte vara perfekt (se fjärde raden ovan!). Det viktiga är att barnen får formulera sina tankar och fantasier, pröva olika möjligheter, prata om vad som blir roligast/bäst/intressantast. I slutet av artikeln kommer Stackars spöket Sune, en dikt/sång inspirerad av ett antal samtal med barn à la det ovan.

rosvall_bu_bu_750.jpg

Ljudhärmande ord

Om vi hänger kvar i bä-bä-kroken, men nu tar fasta på att är ett onomatopoetiskt (ljudhärmande) ord, öppnar sig oändliga möjligheter! Vad sägs om

Brum, brum, bruna bil
har du någon ratt …

Alltså, vadhelst som frambringar ett ljud av något slag kan besjungas med den här travestiidén:

Vov, vov, svarta hund
har du något ben …

Visk, visk, Ellinor,
bara du får höra …

Ring, ring, telefon
undrar vem det är …

Knäpp, knäpp, fingrarna
tills alla blir helt galna …

Vrål, vrål, lejonvrål
jag klättrar upp i trädet …

Surr, surr, fula fluga
akta dej för smällan …

Plask, plask … tigerhaj!
Jag blir jätterädd …

Tick, tack, väckarklocka
jag vill inte vakna …

Dropp, dropp, stilla regn
mot min fönsterruta …

Pang, pang, blå ballong
Dumma igelkott! …

Försök gärna att hitta på fortsättningar till några av inledningarna ovan. Och/eller gör med barnen en lång lista på onomatopoetiska ord och välj ut några att skriva verser om. Inte minst kan man hitta många ord i djurvärlden: mjau, mu, gnägg, väs, nöff etc.

Följande ramsa – avsedd att läsas i kör med inlevelse – kan också ge några nya onomatopoetiska ord. Med inlevelse menas här att man när man säger respektive ord samtidigt försöker låta som det ljud ordet beskriver. Alltså, man säger piiiper, man säger visslar och försöker vissla samtidigt och man säger knackar så att det låter hårt som en knackning och man försöker klicka med tungan som Miriam Makeba samtidigt som man säger klickar o.s.v. Jag brukar läsa före, rad för rad, och låta barnen svara som ett eko. Men först har vi suttit alldeles tysta och blundat och lyssnat till och försökt identifiera alla de småljud, som hela tiden finns runt omkring oss, utan att vi vanligen hör dem.

Rosvall_bu_bu_750b.jpg

Lyssna, det spökar

Det knäpper och knakar
och knastrar och sprakar
och tickar och tackar
och klickar och knackar
Det tassar och hasar
och kasar och frasar
och rasslar och prasslar
och tisslar och tasslar

Det dunkar och smäller
och stönar och gnäller
det piper och visslar
och droppar och gnisslar

Det susar och brusar
och surrar och fräser
och viskar och väser
och viskar och väser

Hur var det nu med tidningsbudet som inledde artikeln; mötte han några spöken på sin runda? Nja …

Vem törs gå ner i källaren
klockan fyra på natten
Plötsligt rör något vid mitt ben!
men det är bara katten

Barnen kommer säkert på fler mörkrädda platser. Då skriver och sjunger ni kanske ”Vem törs gå ut i trollens skog …”, ”Vem törs gå in i ett öde hus …”, Vem törs titta under sin säng …”, ”Vem törs gå runt i ett spökslott …” med obligatorisk fortsättning ”… klockan fyra på natten”. Och som tidigare: bry er inte så mycket om rim och rytm utan satsa all poetisk kraft på innehållet!

Sången om spöket Sune    noter_100.jpg

Slutligen kommer här den utlovade dikten/sången om spöket Sune:

Stackars spöket Sune, han bor i vårt kvarter
men alla känner Sune, vi blir inte rädda mer
hur han än smyger och försöker stå på lur
Stackars spöket Sune, vi bara skrattar, han blir sur

Stackars spöket Sune, han har det inte lätt
han måste ut och spöka fast hans lakan är på tvätt
På med långkalsonger och en vit kavaj
Stackars spöket Sune, ingen blir det minsta skraj

Stackars spöket Sune, han gav sig ut en natt
för att hitta nån att skrämma, men han stötte på en katt
som bara fräste och klöste och rev
Sen hade stackars Sune inga hela lakan mer

Stackars spöket Sune, en gång stuka han en tå
ändå gick han ut och spöka, fastän tån den värkte så
så när han skulle ropa ”BU” så skrek han ”AJ”
Stackars spöket Sune, ingen blev det minsta skraj

Stackars spöket Sune han har en hemlighet
som han går omkring och tror att inte någon mänska vet
för när han spökar och just har blivit sedd:
om någon skriker högt då, då blir spöket Sune rädd

Ja, stackars spöket Sune, vad ska man göra med
ett dåligt gammalt spöke, har någon nån idé?
Han kanske kunde flytta hem till dig i några år!?
Ditt eget snälla spöke, det blir han om han får


Illustrationer: Shutterstock.com