Mie

Josefson

Publicerat 2018-06-07

Vem är du?

– Jag är stockholmare sedan 33 år, med rötterna i norra Bohuslän och uppvuxen i Ångermanland. Efter gymnasiet – juni 1982 – erbjöds jag en praktikantplats på en förskola hemma i Örnsköldsvik och blev bokstavligen helt förälskad i förskolepraktiken; mötet med barnen, samtalen med föräldrarna och samtänkande med pedagogerna. Ett halvår senare påbörjade jag mina förskollärarstudier vid Lärarhögskolan i Härnösand. Efter utbildningen flyttade jag till Stockholm, arbetade som förskollärare i åtta år och började sedan studera pedagogik vid dåvarande Lärarhögskolan i Stockholm.

– Jag tog en fil.kand. i pedagogik vilket också blev inkörsporten till forskarutbildningen och arbetet som lärarutbildare vid Lärarhögskolan. I samband med att Lärarhögskolan slogs ihop med Stockholms universitet 2008, tog också mina forskarstudier fart på allvar. Jag har skrivit avhandling parallellt med mitt lärararbete som universitetsadjunkt vid förskollärarprogrammet på Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. Jag disputerade den 2 februari 2018 och är fortfarande verksam som lärare och forskare vid Stockholms universitet.

Vad gör du på din fritid?

– Jag är en hängiven körsångare och sjunger i Brännkyrka Motettkör. Och så reser jag gärna till Samos, favoritön i Grekland. Eller kryper in på retreat på Sigtunastiftelsen. Och yogar.

Hur kommer det sig att du blev forskare?

– När jag skrev mitt självständiga arbete inom ramen för förskollärarutbildningen, fick jag stor uppmärksamhet av min lärare i pedagogik, som sa: ”Ge yrket några år, Mie, men fortsätt sedan att studera praktiken. Och skriv! Du har förmåga!” Lärarens uppmuntran följde mig på vägen in i yrket, där jag snabbt upptäckte att min förundran över förskolepraktikens alla aspekter gav mig sug att börja studera praktiken. Jag ville forska redan initialt, kan man säga.

Vad är det roligaste med forskaryrket?

– Det är en otrolig ynnest att kunna ägna sig åt att förundras över och fördjupa sig i frågor som på olika sätt berör det yrke jag ursprungligen utbildade mig till. Att få möta förskolepraktiken från detta håll är också oerhört roligt. Dessutom, att vidareutveckla forskningen via undervisningen är mycket stimulerande. I mötet med förskollärarstudenterna får jag kontinuerligt syn på nya viktiga aspekter som rör mitt forskningsintresse. Men framför allt så är själva skrivprocessen lustfylld. I texten får analyserna gestalt, vilket är den mest kreativa aspekten av forskaryrket.

Berätta om din forskning!

– Jag forskar om en speciell aspekt av förskolläraryrket, nämligen omsorgen. Jag undersöker hur ett synliggörande av omsorgen kan skapa förståelse för hur förskolepedagoger ser och tar ansvar för barnen i förskolan. Kort sagt, vad innebär omsorg utifrån ett yrkesetiskt perspektiv?

– Jag har ju själv arbetat som förskollärare. Mitt intresse för omsorgens innebörder väcktes tidigt. Hur ser omsorgen ut, varför är den så svår att prata om och hur kan man förtydliga den? Sådana frågor behöver hela tiden ställas. Jag har i min avhandling återanalyserat intervjuer som jag genomförde med förskollärare på 90-talet, det vill säga före förskolans läroplan som infördes år 1998. Den analysen har jag sedan jämfört med material från samtal i fokusgrupper som gjordes på 00-talet, efter läroplanens införande.

Vad säger forskningsresultaten?

– Forskningsresultaten visar att förskollärare tar ett ansvar, ibland långt bortom vad uppdraget faktiskt kräver. Pedagogerna i såväl intervjustudien som i fokusgrupperna pratar om hur deras ansvar rör sig mellan det ansvaret som ligger i uppdraget – det jag kallar för det kontraktsbundna, givna, ansvaret – och det som kan benämnas det moraliska, upplevda, ansvaret.

– Det framträder också tydligt, i både intervjuerna och fokusgrupperna, att pedagogerna har svårt att förhålla sig till begreppet omsorg. Det märks särskilt i samtalen efter läroplanens införande då förskolans pedagogiska uppdrag har förstärkts. Det visade sig att förskollärarna hade svårt att relatera till ordet omsorg varpå jag i avhandlingen därför använder begreppet ansvar för att ringa in omsorgens innebörder.

Var det något i dina resultat som förvånade dig?

– Jag överraskades av att omsorgen – trots sin starka förankring i förskolans tradition – är ett så svårfångat fenomen. Då, som nu. Omsorgen är en viktig aspekt av yrket att skriva fram, vilket också betonas i förarbetet till den nya läroplanen för förskolan. Att omsorgen framställs så mångtydigt pekar på behovet av en fortsatt kritisk granskning av begreppet och dess användning – ett omstritt begrepp (och företeelse).

– Jag överraskades också av hur stort ansvar förskolepedagoger både uppfattar att de har och också verkligen tar. Ett ansvar som inte alltid krävs inom ramen för uppdraget. Det leder till stor eftertanke och behöver synliggöras på den politiska arenan. Jag är positiv till att underlaget för förskolans reviderade läroplan uttrycker att omsorg som begrepp måste definieras tydligare. Jag hoppas att min avhandling kan bidra till det!

Vilken nytta har de som arbetar i förskolan av just dina forskningsresultat?

– Förhoppningsvis kan jag med min forskning bidra till att synliggöra och därmed sätta ord på just omsorgen för att skapa en djupare förståelse av förskolans och förskolläraryrkets sociala och etiska dimension. Jag tänker att det i sin tur kan ge en fylligare bild av förskolans uppdrag, särskilt nu när förskolans läroplan skrivs om.

Har du fortsatt med ditt avhandlingsämne?

– Frågan om omsorgens betydelse i förskolan har fått ett uppsving och det vill jag dra nytta av. Det finns forskning om föräldrakontakt, sociala relationer och om barn och etik. Men det är inte så många som har studerat omsorgens innebörder i förskolan filosofiskt-etiskt och jag har skärskådat själva begreppet och hur man kan se uttryck för det. I uppdraget till översyn av läroplanen för förskolan framhålls omsorgen som en viktig fråga.

– Jag vill fortsätta att bidra till den debatten, men kanske från en annan utsiktspunkt. Det är till exempel av vikt att ta ett tydligare barnperspektiv i studiet av omsorg i förskolan, vilket skulle vara intressant att fördjupa sig i.

Lästips

Mie Josefsons avhandling Det ansvarsfulla mötet: En närhetsetisk analys av omsorgens innebörder i förskolan.

Mies lästips

Mie Josefson har medverkat i en antologi om omsorg i förskolan:

Josefson, Mie (2016). Omsorg som begrepp och företeelse i förskolan. I Riddersporre, B. & Bruce, B. (red.) Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund. Stockholm: Natur & Kultur.

Texter som på olika sätt behandlar omsorg i förskolan:

Löfdahl, Annica & Folke-Fichtelius, Maria (2015). Preschool’s new suit: care in terms of learning and knowledge. Early Years, 35 (3), ss. 260–272.

Omsorgsbegreppet i förskolan. Olika infallsvinklar på ett begrepp och dess relation till en verksamhet: rapport från nätverk för barnomsorgsforskning, Göteborg 20-21 november 2000. (2001). Linköping: Department of Child Studies/Tema barn, Linköpings universitet. 

Riddersporre, Bim & Bruce, Barbro (red.). (2016). Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund. Stockholm: Natur & Kultur.

Rydjord Tholin, Kristin (2003). Etisk omsorg i barnehagen og skolen. Oslo: Abstrakt förlag AS.

En bok som ringar in omsorgen som begrepp och företeelse:

Ruyter, Knut W. & Vetlesen, Arne Johan (red.) (2001). Omsorgens tvetydighet – egenart, historie og praksis. Oslo: Gyldendal Norsk Forlag.

En bok som ringar in etiska aspekter av arbete med människor:

Henriksen, Jan-Olav & Vetlesen, Arne Johan (2013). Etik i arbete med människor. 3., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur.

 

Skrivet av Lotte Mjöberg.