Boktips: Språklig sårbarhet i förskola och skola
Språklig sårbarhet kan precis som alla former av sårbarhet finnas inom en individ, men omfattningen och upplevelsen av den varierar i olika situationer. Barbro Bruce och medförfattarna Ulrika Ivarsson och Anna-Karin Svensson är aktuella med en ny upplaga av boken Språklig sårbarhet i förskola och skola. Här berättar Barbro Bruce om sina tankar bakom boken.
Hur fick du idén till att skriva boken Språklig sårbarhet i förskola och skola – barnet, språket och pedagogiken?
– Först ska sägas att jag skrivit den andra starkt reviderade upplagan av boken tillsammans med Ulrika Ivarsson, speciallärare med specialisering grav språkstörning och Anna-Karin Svensson, lektor i pedagogik med inriktning specialpedagogik.
– Den bärande idén bakom boken avspeglar min "yrkeslivsresa" från logopedi till specialpedagogik. Den inleddes med 30 år som logoped med uppgift att utreda, bedöma och behandla bekymmer i barns och ungas språk-, läs- och skrivutveckling. För att utveckla och fördjupa min förståelse av utvecklingsrelaterade problem blev jag forskarstuderande och disputerade efter några år med en avhandling som handlar om just detta, nämligen: Problems of Language and Communication in Children – Identification and Intervention (Bruce, 2007).
– En insikt som jag fick var att svårigheterna varierar dynamiskt beroende på krav och förväntan på att prestera språkligt – i tal eller skrift – men också på hur trygg man känner sig, om det är tidspress samt vilket stöd som erbjuds. Sammantaget upplevde jag att diagnosbeteckningar, som till exempel "språkstörning", i många fall kändes tveksamt att sätta på barn som var mitt under pågående språkutveckling.
– Jag letade länge efter vad man annars skulle kunna använda för begrepp. Språkförsening är ju ett alternativ, men det liksom förutsätter att det endast handlar om tidsaspekten innan problemen är borta. Och det vet vi att de sällan är helt – varje gång de språkliga kraven ökar, tenderar den språkliga osäkerheten dyka upp igen. Det kan vara i möte med nya språk (som ju skolspråket med sina ämnesspecifika begrepp är), men också om ökad textmängd och tidspress. Plötsligt råkade jag stöta på begreppet "vulnerability" (sårbarhet) och kände genast att det träffade mitt-i-prick i betydelse och "funktion" eller användningsområde. Samtidigt innebär begreppet en fokusförskjutning från att snävt utreda, bedöma och behandla barnets eventuella problem, till att se, utreda och stödja hela lärmiljön och dynamiken mellan barnets språkliga förutsättningar, de språkliga förväntningarna/kraven och den språkliga tillgängligheten samt det språkliga stödet.
Vem hoppas du ska läsa er bok – och varför?
– Alla som möter och arbetar med barn och unga! Boken beskriver dels typisk språk-, läs- och skrivutveckling, dels sårbarhet i både muntlig och skriftlig kommunikation och hur den pedagogiskt kan mötas. Vi hoppas att läsaren får många tankar och idéer och därmed utvecklas i språklig medvetenhet till gagn för undervisningens språkliga tillgänglighet. Med detta breda fokus har boken många målgrupper: alltifrån logopeder till förskollärare, lärare, speciallärare/specialpedagoger samt rektor.
Varför var det viktigt att skriva boken?
– För att den har ett "möjlighetsfokus" snarare än ett "problemfokus". Den kan inspirera till samtal och samverkan mellan barn/elever, vårdnadshavare, lärare och logopeder om hur alla i samverkan kan möjliggöra, stödja och stimulera språk-, läs- och skrivutveckling utifrån sina olika roller och perspektiv.
Vad har du själv lärt dig under arbetets gång?
– Jag har lärt mig att våga reflektera kring och ibland ifrågasätta samt ompröva förgivettagna tankesätt och rutiner i den rådande praktiken. Därigenom kan det väckas nya idéer i hur man kan tänka, förstå både varandra och "problemet" i en praktiknära kontext som ju förskolan/skolan är. Olika professioner bidrar med olika kunskaper utifrån vars och ens yrkesroll, uppgift och perspektiv. De måste dock utgå från samma begreppsflora för att förstå varandra och kunna kommunicera – det är förutsättningen för att kunna samverka. Det innebär att logopediska diagnoser fyller sin funktion i sitt sammanhang och för sina syften – det krockar inte med begreppet språklig sårbarhet som är mer upplevelsebaserat och dynamiskt föränderligt.
Vilka reaktioner har boken väckt?
– Boken har fått stor uppmärksamhet och rönt stor uppskattning alltsedan den första upplagan kom för 8 år sedan. Jag tror att det beror på att själva synen på barn är positiv och möjlighetspekande med sikte på vad pedagogiken kan göra med sikte på språklig tillgänglighet, ledning och stimulans. Samtidigt har det under dessa år kommit att bli ett stort fokus på diagnoser av enskilda barn och elever, exempelvis språkstörning, läs- och skrivsvårigheter och neuropsykiatriska diagnoser.
Vilka är bokens viktigaste budskap?
– Utred och utveckla undervisningens språkliga tillgänglighet och språkliga möjligheter i många olika kommunikativa och meningsfulla aktiviteter för ALLA barn/elever! Lyssna på barnen/eleverna och utgå från deras perspektiv, intressen, nyfikenhet och lust att lära. Barns/elevers alla språk, tankar och erfarenheter måste accepteras, värderas och användas i undervisningen. Vid kartläggning av språk-, läs- och skrivfärdigheter gäller det att fokusera på barns/elevers möjligheter – det är genom dem eventuella svårigheter kan överbryggas!
– Vi har också ett viktigt begrepp, pedagogisk sårbarhet, som riktar strålkastaren på pedagogens upplevelse av att räcka till för sitt uppdrag där vi belyser rektors viktiga roll i förskolans/skolans inre organisation. Det handlar om att ge pedagogerna goda förutsättningar i sitt pedagogiska uppdrag.
Vad läser du själv just nu?
– Två böcker på gång. Den skönlitterära är Valérie Perrin (2023) Färskt vatten till blommorna och den är snart klar – så spännande! Faktaboken är Kjällander, Riddersporre & Stier (red.) (2023) Den utbildningsvetenskapliga kärnan för förskolan som jag tillsammans med Bim Riddersporre skrivit ett kapitel i, och jag läser nu de övriga författarnas kapitel.
