Anette Boye Koch

Anette
Boye Koch

Fil.dr, docent
Verksam vid
VIA University College, Århus

Publicerat 2018-09-05

Vem är du?

– Jag bor i en liten by strax utanför Århus. Jag kommer från en familj med många lärare och pedagoger men skaffade mig själv flera andra utbildningar. Till slut blev jag trots allt lärare och forskare i barndomspedagogik. Jag brukar säga att jag sick-sackat mig fram till där jag står idag! Till mina egna barn säger jag att det aldrig är försent att göra nya val i livet.

– Jag har en kandidat i näringslära och en master i humanbiologi. Efter ett par år som cancerbiolog började jag år 1997 att undervisa i näringslära på pedagogutbildningen i Danmark. Jag blev så intresserad att jag fortsatte med att utbilda mig till näringsantropolog som ett komplement till min naturvetenskapliga bakgrund. Det var en stor aha-upplevelse för mig att förstå, vilka samhällskonsekvenser det kan få att använda sig av kvalitativa metoder som intervjuer och observationer.

Vad gör du på din fritid?

– När jag inte forskar håller jag på med Ashtanga yoga. Det är ett fantastiskt sätt att förena fysisk träning med mindfulness, och hjälper mig när jag till exempel ska skriva komplicerade forskningsartiklar. Jag har varit i Indien flera gånger för att träna yoga. Förutom det så springer jag, paddlar kajak och promenerar med min hund.

– Min man och jag har fem barn tillsammans, men det är bara den yngsta som är 12 år, som bor kvar hemma. Vi har ett sommarhus, som ligger mitt ute i en skog. Men vi gillar också att resa utomlands, så vi byter hus med familjer i Europa varje sommar.

Hur kommer det sig att du blev forskare?

– Efter 10 år som lärare kände jag att jag ville fördjupa mig och verkligen gå in i ett ämne som intresserade mig. Jag hade också en utbildningspolitisk önskan om att kunna göra något gott för danska barn, genom att fokusera på vikten av deras trivsel och psykiska välmående i motsats till dagens fixering vid lärande och utveckling.

Vad är det roligaste med forskaryrket?

– Jag värdesätter att forskarlivet är så fritt och så varierat, att jag aldrig har tråkigt i mitt arbete. Den ena dagen är jag på fältarbete och pratar med barn och pedagoger, den andra dagen håller jag på och sätter mig in i tunga, teoretiska texter, skriver ansökningar eller sitter i möten. Den tredje dagen reser jag utomlands och träffar forskarkollegor. Eller så drar jag till mitt sommarhus och sitter där och skriver en artikel om något som jag vill förmedla till pedagoger, så att de i förlängningen kan göra något gott för barn.

Berätta om din forskning!

– Min avhandling handlade om barns trivsel i förskolan. Dels undersökte jag hur pedagogerna hanterade detta med trivsel, vilka idealbilder de har av barn som trivs och vilken betydelse detta har för deras arbete. Dels undersökte jag hur barn själva upplevde vad det var som gjorde dem glada i förskolan. När jag började, hade jag faktiskt ingen erfarenhet av att göra intervjuer med barn. Jag fick pröva mig fram och hitta sätt som hjälpte barnen att våga berätta för mig – även de barn som inte var så verbalt starka.

– Min forskning visar bland annat, att pedagoger tänker och arbetar med barns trivsel genom att använda det som jag kallar för ”det kroppsliga ögat”’. De pejlar efter en idealbild av ”det glada och välmående barnet som trivs”, som de känner igen genom tidigare erfarenheter av barn som trivs och egna erfarenheter av att själv trivas.

– Det som överraskade mig mest, var att upptäcka hur goda och kompetenta barnen är att samarbeta och bidra till lärandet. Jag upptäckte en helt ny värld med betydelser, vänskaper och strategier. Den utspelar sig bland barnen själva, parallellt med de arrangerade pedagogiska aktiviteterna i en förskola. Barnen ser inte pedagogerna som så betydelsefulla, istället beror deras trivsel till stor del på hur mycket de är med i barnens egen gemenskap.

Vilken nytta har de som arbetar i förskolan av just dina forskningsresultat?

– Jag har blivit kontaktad av pedagoger i förskolan som berättar hur de rent konkret inspirerats av min forskning och själva börjat göra barnintervjuer, eller försökt se barnperspektivet i förskolan på annat sätt. Sedan har jag också varit med att påbörja ett teoretiskt-praktiskt underlag för arbete med trivsel inom förskoleområdet. Jag har försökt att ge pedagoger en röst i forskningsvärlden, genom att formulera en del av deras tysta kunskap.

Har du fortsatt med ditt avhandlingsämne?

– Indirekt har jag fortsatt med mitt forskningsämne. Sedan jag publicerade min avhandling år 2013, har jag fortsatt att intressera mig för barns perspektiv på det goda vardagslivet i förskolan. Jag har experimenterat med olika sätt på hur jag kan få tillgång till det, som engagerar barn. Inte bara genom intervjuer men också genom att samarbeta med barn och leva mig in i hur det är att vara i deras ställning.

Vad arbetar du med annars?

– På senaste tiden har jag, tillsammans med en grupp av kolleger, börjat titta på hur man – inte bara som forskare men också som pedagog – har en massa intressanta erfarenheter som forskningen kan ta tillvara på.

Lästips

Min avhandling består av artiklar, de två viktigasta är publicerade här:

Koch, A.B. (2013). Børns perspektiver på trivsel. Aktivitet og underaktivitet i børnehaven. Nordic Early Childhood Education Research Vol.6, NR 12, s. 1-21.

Koch, A.B. (2012). Idealet om det glade og afstemte barn. Pædagogers blik for trivsel i børnehaven. Nordisk Barnehageforskning, 5(2 (1)), 1-26 (http://www.nordiskbarnehageforskning.no/). 

Andra artiklar av Anette Boye Koch

Koch, A.B. (2017). Sounds of Education: Teacher Role and Use of Voice in Interactions with Young Children. International Journal of Early Childhood, Publicerad online: 14 February 2017. IJEC DOI 10.1007/s13158-017-0184-6. 

Koch, A.B. (2016). Pædagogens rolle og betydning for trivsel i børnehaven: Børne-informerede perspektiver på professionelle voksne. Nordic Studies in Education. Vol. 36, 3-2016, pp. 194–211.

Koch, A.B. & Lund, J.H. (2016). Elev-perspektiver på inklusion I skolen – “det er så vigtigt at blive spurgt”! Specialpædagogik – tidsskrift for specialpædagogik og inklusion, nummer 2, årgang 36, mars, s. 2-16.

 

Skrivet av Lotte Mjöberg.