Tuula

Vuorinen

Tuula Vuorinen är beteendevetare och universitetsadjunkt i pedagogik vid Mälardalens högskola. Hon är också en av forskarna bakom en intressant studie i ämnet samverkan. I denna har man undersökt hur mötet och samspelet mellan föräldrar och förskola egentligen fungerar.

Studien skedde i form av fokusgrupper, som 26 förskollärare och 32 föräldrar i Västerås med omnejd deltog i. Resultatet från deras samverkansdiskussioner visar bl a att tamburmötet håller på att försvinna. Detta möte, som uppstår när föräldrar och förskollärare träffas i tamburen, är viktigt då det annars lätt blir en ensidig kommunikation.

– När verksamheter ska effektiviseras är det förstås mest naturligt att ha mest personal när det är som barntätast, säger Tuula. Men det är bekymmersamt att det informella, personliga mötet då försvinner och ersätts med information i pappersform, som veckobrev och meddelanden i kontaktböckerna.

– Det är inte bra ur ett föräldraperspektiv: de får ju inte inblick i barnens vardag. Men det är heller inte bra för förskollärarna. Deras professionalism och deras bakomliggande tankar kommer inte fram.

– Det är ju genom de spontana mötena som förskollärarna måste ifrågasätta varför de gör som de gör, vilket i sin tur är viktigt för kvaliteten och utvärderingen av det egna arbetet. Visst handlar detta om brist på resurser hos förskolorna – men det är också en prioriteringsfråga, menar Tuula.

Engagerade föräldrar kan dölja brister

Studien, som finansierades av Utbildningsvetenskapliga nämnden, har rönt en hel del uppmärksamhet i media. Kanske för att det är ett område som inte blivit lika utforskat tidigare som samverkan mellan hem och skola. En av orsakerna kan vara att samverkan mellan hem och förskola tas för given på ett annat sätt, eftersom det ändå sker ett dagligt möte mellan personal och förälder.

 ”Samverkan förskola och hem”, som studien hette, leddes av docent Anette Sandberg. De två, Anette och Tuula, har även skrivit en bok tillsammans om ämnet samverkan (se litteraturlistan längst ned). De har i studien bl a kunnat se hur engagerade föräldrar bidrar till att förskolorna utvecklas. Men också hur brister i förskolan delvis döljs:

– Föräldrar vill ju skapa en så bra miljö för sina barn som möjligt, förklarar Tuula. Ser de då att det brister i olika avseenden, då vill de ju åtgärda och täcka upp för det. Det kan handla om mindre vardagsbrister, men det leder i förlängningen till diffusa roller.

– Det finns alltså en gråzon att förhålla sig till här. Förskollärarna är inte alltid insatta i de juridiska aspekterna och vet inte alltid i vilken mån föräldrarna får bistå. En del har därför infört hårda restriktioner medan andra förskolor tar emot all den hjälp de får. Då faller ju tanken att alla förskolor ska vara likadana.

När Tuula Vuorinen får frågan om något av resultaten i studien förvånat dem, funderar hon en stund.

– Ja, säger hon eftertänksamt. Det är nog att personalen så pass starkt upplever att föräldrarna behöver stärkas i sin föräldraroll. Och att föräldrarna själva uttryckte det behovet.

– Det var dock inte alla föräldrar det handlar om, förklarar hon, utan de som saknar ett socialt nätverk med andra föräldrar.

Stärkandet av föräldrarollen kan ske på olika sätt, förklarar hon. Sker det på ett felaktigt vis kan rollen t o m försvagas. En förskollärare får aldrig visa sin professionalism på bekostnad av föräldrarna.

Fortsätter med samverkansforskning

Tuula Vuorinen har, som man kan höra på namnet, finsk påbrå genom finska föräldrar. Men hon är uppvuxen i Sverige, i Västerås närmare bestämt. Det är också där hon är bosatt idag. Hon är barnskötare från början, något som hon också arbetade med under många år:

– Då fick jag ofta ansvar för barn med olika sociala svårigheter. Jag visste att det som jag gjorde med dem fungerade, men jag visste inte varför. Jag ville få mer på fötterna och började därför läsa på högskolan här i Västerås, först specialpedagogik och sedan sociologi och pedagogik.

Mälardalens högskola finns, förutom i Västerås, också i Eskilstuna. Det finns även ett campus i Södertälje. Det är idag en av landets största högskolor med över 15 000 studenter. Tuula undervisar på lärarutbildningen där i bl a genusfrågor och vetenskapsteori.

Nu går hon vidare med det viktiga ämnet samverkan och skriver om det i sin kommande licentiatavhandling. Så småningom är det inte omöjligt att det en blir doktorsavhandling på samma ämne. Men det ligger längre bort i framtiden. Hon är även engagerad i en forskningsstudie om lärarkompetens, en studie sker i samarbete med Göteborgs universitet.

Text: Lotte Mjöberg 

Tuula Vuorinen rekommenderar följande läsning för dig som vill läsa mer:

Hem och förskola – samverkan i förändring
Anette Sandberg och Tuula Vuorinen
Liber, 128 sidor
Denna bok handlar om samverkan mellan förskola och hem såsom den upplevs av förskollärare och föräldrar.

Miljöer för lek, lärande och samspel
Anette Sandberg (red.)
Studentlitteratur, 168 sidor
Hur ser miljöer för lek, lärande och samspel ut i dag?

Att förstå förskolan – vardagslivets institutionella ansikte
Ann-Marie Markström
Studentlitteratur, 240 sidor
Hur skapas och upprätthålls förskolans praktik genom barnens, föräldrarnas och personalens föreställningar och sätt att agera i vardagen?

Delad vårdnad? Föräldraskap och förskolläraruppgift i den offentliga barndomen
Christina Gars
Stockholms Universitets Förlag, 211 sidor

Utvecklingssamtal
Christina Gars
Stockholms Universitets Förlag, 144 sidor

Relationen hem–förskola. Intentioner och uppfattningar om förskolans uppgift
Ewa Ivarsson Jansson
Umeå universitet, Pedagogiska institutionen, 190 sidor

Föräldraskap mellan styrning och samhällsomvandling
Lee Gleichmann
HLS Förlag, 275 sidor