Niklas Pramling

Niklas
Pramling

Professor i pedagogik
Verksam vid
Institutionen för pedagogik, Göteborgs universitet

Niklas Pramling är professor i pedagogik vid Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs universitet. Hans forskningsintressen rör bland annat hur förskollärare och barn kommunicerar med varandra om olika företeelser. Framför allt är han intresserad av detta i relation till estetiska domäner såsom musik och ordkonst.Metaforers roll i lärande och kunskapsbildning samt yngre barns lärande, främst inom musik.

Vägen har gått via Karlstads universitet, där han studerade på kulturvetarlinjen. Det blev studier i psykologi och litteraturvetenskap.

Efter kulturvetarlinjen sökte Niklas sig till forskarutbildningen i pedagogik. År 2006 disputerade han på en avhandling om användningen av metaforer i lärande och kunskapsbildning. Det var en så kallad sammanläggningsavhandling, som innehöll fyra olika delstudier.

Niklas Pramling kom efter disputationen att arbeta i en grupp på fem personer. De sysslade med barns lärande inom estetiska områden som musik, poesi och dans. Det var genom denna grupp som han fick fokus på förskolan.

– Jag är ju inte förskollärare själv i grunden och det kan nog ses som både en fördel och en nackdel. Jag kan inte uttala mig om hur det är på andra lärosäten, men här på Göteborgs universitet har många pedagogiska forskare inom förskolan en bakgrund som förskollärare. Det gör förstås många forskningsfrågor praktikrelevanta.

– Min styrka är dock, att jag har bakgrund från olika kunskapsområden, såväl inom humaniora som samhällsvetenskap. Jag är framför allt intresserad av lärandefrågor.

Författare

Niklas, som är 39 år, är bosatt i Linnéstaden i centrala Göteborg. Han har ett stort musikintresse och lyssnar mycket på musik på fritiden. Han avslöjar att det då ofta blir musik från 1960- och 70-talet.

Efternamnet Pramling är ju känt i pedagogiska kretsar sedan tidigare. Hans mor Ingrid Pramling Samuelsson är professor vid samma institution i Göteborg. Samarbetet går utmärkt, intygar Niklas.

Han har varit medförfattare i flera böcker. Konsten att lära barn estetik. En utvecklingspedagogisk studie av barns kunnande skrevs tillsammans med Maj Asplund Carlsson och Ingrid Pramling Samuelsson, Bengt Olsson samt Cecilia Wallerstedt. Glittrig diamant dansar. Små barn och språkdidaktik skrevs tillsammans med Ingrid Pramling Samuelsson. Att undervisa barn i förskolan är nyutkommen och den skrevs tillsammans med Elisabet Doverborg och Ingrid Pramling Samuelsson.

Fler böcker planeras framöver, för närvarande en om musikpedagogiska frågor i förskolan.

Forskning och undervisning

”Estetiska lärprocesser” är ett uttryck som ofta förekommer i förskoledebatten. Men Niklas är ingen förespråkare av detta uttryck.

– Nej, det tycker jag är ett relativt oklart begrepp eftersom lärandet i sig själv är en process. Begreppet lärande i estetiska områden fungerar bättre. Estetiska lärprocesser kan till exempel syfta på hur man använder drama när man arbetar med matematik. Men vad jag är intresserad av, är i stället hur man lär sig att bli kunnig inom ett estetiskt område, som musik eller bildskapande.

För tillfället har Niklas Pramling inget eget forskningsprojekt, men han deltar i ett stort EU-projekt. Det handlar om hur barn i åldern 4–8 år använder sig av ny musikteknologi. Det visade att barnen gärna vill agera socialt vid de musiktekniska datorprogrammen. De vill involvera andra, alltså andra barn och/eller pedagoger. De som designat dessa program blev förvånade, däremot inte pedagogikforskare som varit delaktiga i projektet …

Han funderar även på att fördjupa sig i ämnet projektarbeten. Om att fortsätta forska på det utforskande arbetet och om hur förskolebarn jobbar med utforskande och frågeställningar. Här kan han nämligen se en intressant motsättning:

– Att arbeta tematiskt med projektarbete kommer ju ursprungligen från förskolan. Därifrån har det förts vidare upp i årskurserna. Men i dag går samtidigt betoningen på lärandet av till exempel matematik nedåt i åren!

Niklas arbetar även med den tredje generationens forskarskola och uppskattar det mycket. Han handleder doktorander, just nu har han sex stycken.

– Det är väldigt roligt, för på så sätt kan jag kombinera både forskning och undervisning.

Text: Lotte Mjöberg